Läs senare

Sakligt om klassamhället och eliterna

RecensionFör samhällets elit handlar kompetens mer om sociala relationer än om kunskaper. En tvärvetenskaplig antologi ger en god bild av hur klass vidmakthålls inom utbildningssystemet.

Eliter i Sverige – tvär­vetenskapliga perspektiv på makt, status och klass

Bengt Erik Eriksson, Mikael Holmqvist, Lena Sohl (red)

Studentlitteratur

Nästan oavsett vilka mänskliga aktiviteter man studerar är ­social klass en aspekt som på­verkar utfallet. Antalet utpräglade klas­studier står dock inte i relation till dess betydelse, kanske beroende på att begreppet fortfarande är känsligt. I de fall klass trots allt ges utrymme inom vetenskapen handlar det nästan alltid om utsatta grupper. Antologin Eliter i Sverige ändrar välbehövligt på detta genom att tvärvetenskapligt studera makt och status för privilegierade samhällsgrupper.

Utgångspunkten är den ”elitisering som pågår” i samhället och bokens tolv bidrag ger exempel på hur maktcentra uppstår och upprätthålls på ett sätt som inte alltid är omedelbart synligt. Ett återkommande resultat är att kompetens inom eliten snarare handlar om hur man relaterar till världen än vad man kan om den. Det ger en alternativ bild till de meritokratiska system som vi ofta uppfattar som basen för att nå höga positioner i samhället. Detta syns exempelvis i Petter Sandgrens bidrag om hur internatskolor för eliten skapas under 1900-talet. Vid dessa bygger elever alltjämt inte bara kunskaper, utan också viktiga kontaktnät som ger tillgång till maktpositioner i samhället. På så sätt reproducerar internatskolorna också överklassen.

Reproduktion av klass inom utbildning syns även i Ida Lidegrans artikel om elevers gymnasieval i Uppsala. Inte sällan väljer elever ur eliten skolor som föräldrarna har gått i. Vissa skolor och utbildningar tenderar därför att bli elitutbildningar trots att skolvalen till synes är helt fria.

Genom valet av skolor reproduceras eliten.
Illustration: Sara Frisk

I ytterligare ett bidrag visar Mikael Holmqvist hur kommundelen Djursholm kännetecknas av en onormalt hög andel elever som diagnostiseras med dyslexi, men diagnosen är inte stigmatiserande, utan förefaller användas som ett hjälpmedel för att nå vissa fördelar som leder till högre betyg. Det ger i sin tur tillgång till vissa högre utbildningsplatser, till exempel Handelshögskolan i Stockholm, där det återigen är elitens nätverk som reproduceras. Eventuella brister i intellektuell expertis uppvägs här av sociala förmågor bland likasinnade.

Forskarna i de olika studierna förhåller sig givetvis sakligt till de fenomen som granskas, men som läsare är det svårt att inte reflektera över den samlade bild som framträder. Den segregation som överklassen upprätthåller i utbildningssammanhang genom relationer, inte i första hand genom formella kunskaper, är minst lika komplex att hantera som segregationen gällande utsatta grupper. Skolan visar sig enligt elitforskningen vara en viktig del av samhällets klasstruktur och uppdraget att arbeta för jämlikhet blir därför till synes paradoxalt.

Antologins bidrag, som även spänner över många andra fält än utbildning och på så sätt ger en fyllig bild av överklassen, är genomgående läsarvänliga, även för den som inte sedan tidigare kan forskningsfältet.

I Göran Therborns efterord lämnas vetenskapen därhän. Här målas en bild av ett samhälle där rättvisa och jämlikhet har blivit så marginaliserade företeelser att de kan jämföras med välgörenhet, medan politiker och ämbetsmän agerar utifrån egen vinning i uppgörelser mellan nya och gamla eliter.

Det går att diskutera huruvida det polemiska i detta undergräver bokens trovärdighet, men samtidigt blir avslutningen en påminnelse för läsaren om vad som står på spel när nya makteliter outtalat växer fram. Vi vet förstås att klassamhället inte bara består av fattiga i behov av emancipation, utan också av eliter som upprätthåller differentieringen. Med Eliter i Sverige har vi fått ett underlag att diskutera detta mer sakligt än genom politiska slagord.

ur Lärarförbundets Magasin