Läs senare

Eleverna får inte den information de har rätt till

04 okt 2015

Jag sitter och läser Per Måhls artikel om betyg på varje prov i Pedagogiska magasinet nummer 2/15. Avslutningsvis skriver han: ”Eftersom frågan inte är reglerad kan varje lärare sätta uppgiftsbetyg […].”

Betygsättning är reglerad enligt skollagens tionde kapitel, paragraf 15–18. Där ges inga möjligheter till uppgiftsbetyg. Paragraf 19 reglerar betygsättning innan ett ämne är avslutat, men inte heller den ger utrymme för uppgiftsbetyg. Betygsättning är i detta sammanhang inte en pedagogisk fråga utan en juridisk.

Jürgen Linberg, lärare i Lidköpings kommun
 

 

SVAR: I min artikel står:  ”Av föreskrifter framgår att lärare är skyldiga att sätta slutbetyg i ett antal betygsnivåer och med vissa beteckningar. Men det har aldrig funnits några föreskrifter om uppgiftsbetyg.”

Det vill säga, du och jag är överens om att de paragrafer i 2010 års skollag som du hänvisar till reglerar hur terminsbetyg respektive slutbetyg/kursbetyg ska sättas. Av Skolverkets allmänna råd framgår att dessa typer av betyg ska baseras på helhetsbedömningar och att lärare ska ta hänsyn till all information.

Men min artikel handlar inte om terminsbetyg eller slutbetyg/kursbetyg. Den handlar om hur lärare  
löpande bedömer och dokumenterar elevprestationer på examinationsuppgifter. I hur många nivåer görs de löpande bedömningarna? Vilka beteckningar används?  Använder lärare samma beteckningar som för slutbetyg? Använder de hela ska- lan A–F eller A, C, E och F? Använder de andra bokstäver eller siffror? Hur dokumenterar de enskilda elevers löpande prestationer?

Hur lärare gör och noterar löpande bedömningar  av elevprestationer på examinationsuppgifter, i hur många nivåer (med plus eller minus) och med vilka beteckningar, har aldrig varit juridiskt reglerat och är det inte i dag heller.

Några exempel:

På realskrivningar och studentskrivningar fick elever uppgiftsbetyg. I engelska fick jag till exempel Ab på studentskrivningen och B i slutbetyg. Det vill säga, samma lärare gav mig två typer av betyg: (1) Ab på uppgiften och (2) B i slutbetyg (totalt sett).

Om elever inte hade fått uppgiftsbetyg på de centrala proven i 1–5-systemet så hade man inte kunnat normera fördelningen av slutbetyg. Om elever inte hade fått uppgiftsbetyg på dagens nationella prov, så hade jämförelser mellan provbetyg och slutbetyg inte kunnat  ge underlag för diskussioner om likvärdighet. Påbud om sambedömning hade varit verkningslösa. Det vill säga, i och med att terminsbetyg eller slutbetyg/kursbetyg ska spegla lärarens helhetsomdömen och inte enbart avgöras av elevens betyg på ett enstaka prov/slutprov, så är uppgiftsbetyg på nationella prov nödvändiga och uppgiftsbetyg på lärarnas egentillverkade löpande bedömningar tillåtna.

Den ”juridiska” fråga som jag problematiserar i den här artikeln är att elever ska informeras om grunderna för betygsättning. Jag reflekterar kring hur lärare kommunicerar sina löpande  bedömningar till eleverna. Vad får de veta om hur det gick för dem på ett prov  i matematik eller på en  uppsats i svenska? Vad får de veta om hur de ligger  till, sett i relation till de  kunskapskrav som ställs  för terminsbetyg eller slut- betyg/kursbetyg?

Min slutsats är att en allmänt hållen och ogrundad kritik av uppgiftsbetyg nu har medfört att färre elever får den information som  de har rätt till. Det i sin tur  har försämrat de formativa effekterna av lärarnas löpande bedömningar av elevprestationer på examinationsuppgifter.

Per Måhl

ur Lärarförbundets Magasin