Ingår i temat
Kultur
Läs senare

Dubbelt upp!

KulturÖkning av elever på Malmö kulturskola. Jalle Lorensson brinner för alla barns rätt till kultur­skapande, men är kritisk till att det ska behöva motiveras med att det är bra för annan inlärning. Sedan tio år är han chef för Malmö kulturskola.

19 sep 2019
Dubbelt upp!
Ett körprojekt har lett till att alla andraklassare i hela Malmö har gemensam konsert i Malmö Live. Foto: Aline Lessner

Kultur är livets glädjeämne, konstaterar Jalle Lorensson från soffan i sitt arbetsrum på den före detta chokladfabriken, det gamla Mazettihuset som ligger mitt i ett myllrande Malmö ett stenkast från Möllevångstorget. Här har Kulturskolan tre våningsplan och delar byggnaden med ett sammelsurium av andra kulturverksamheter, bland annat Kvarnby folkhögskola, Seriefrämjandet och Danscentrum Syd.

Tidigare nådde vi i princip enbart barn och unga med akademiskt utbildade föräldrar … Så ser det inte ut i dag.

Jalle Lorensson har varit chef för Malmö kulturskola sedan 2010. På detta knappa decennium har han lyckats med att såväl mer än dubblera antalet elever, från 2 100 till 4 500, som att bredda underlaget. Han såg tidigt till att avgiften sänktes från 550 till 300 kronor per termin.

– Tidigare nådde vi i princip enbart barn och unga med akademiskt utbildade föräldrar, nästan uteslutande boende i Malmös västra delar. Så ser det inte ut i dag. Men att behöva motivera vikten av detta med något annat än kultur som demokratisk rättighet och allt det positiva det för med sig i sig, kan jag tycka är befängt. Jag är lite allergisk mot hela diskussionen. För mig vore livet halvt utan kultur, jag tycker att det räcker.

Visst följer han forskningen och nämner bland annat den kanadensiske psykologen Glenn E Schellenberg som bevisat att elever kan höja sitt IQ med tre enheter om de får mer musikundervisning i skolan.

– Då tänker jag: jaha, och? Jag förstår självklart att sådana argument kan vara bra i samverkan med politiker, men jag kan tycka att det är sorgligt att det ska behövas. Jag har sett så många unga människor väckas till liv av att få ett verktyg som de kan uttrycka sig med, att hitta en arena där de får en ny roll. Det är fullt tillräckligt.

Jalle Lorensson är sedan i våras även ordförande för Kulturskolerådet.
Foto: Aline Lessner

Själv växte Jarl Bertil ”Jalle” Lorensson upp i trygga villakvarter i Rosengårdsstaden i Malmö på 1960- och 70-talet. Han var duktig i skolan, hade tidigt siktet inställt mot att bli forskare i historia och kallades skämtsamt ”professorn” redan på Augustenborgsskolan där han gick i högstadiet. Först som 17-åring hittade han musiken.

– Jag började gilla blues och köpte ett munspel, men har aldrig gått i någon formell musikundervisning. Jag övade och övade som besatt på mitt pojkrum, ofta tre till fyra timmar per dag. Under många månader lät det bara som en ambulans, men så träffade jag några duktiga killar som visade mig tekniken. Och då plötsligt satt det bara där, jag fick mycket positiv respons och fick höra att jag hade feeling.

Munspelandet öppnade en ny värld, ett rum där han inte tänkte på annat. Han berättar att musiken kom in i hans liv under en period som var jobbig, men om skapandet föddes ur lidandet – tja, det vet han inte riktigt.

– I tonåren har man så många funderingar, för mig blev spelandet ett sätt att uttrycka mig.

1978 var han med och bildade den legendariska, skånska rockgruppen Wilmer X. Men karriären klättrade långsamt. Under många år var det mest små lokala spelningar på hemmafester och mindre klubbar, Jalle Lorensson hann gå lärarhögskolan parallellt. Han hade kvar drömmen om historieforskningen, men ville skaffa sig en trygg yrkesutbildning i grunden.

Det kan vara kulturskolan som gör skillnad och besparar både individen och samhället massor.

– Det är jag oerhört glad för. Lärar­yrket är något av det finaste jag vet. Jag kan ibland beklaga att det aldrig blev det jag ägnade mig åt på hundra procent.

När han gjorde sin sluttenta innan examen stod turnébussen med motorerna på strax utanför salen.

– Vi hade en sådan där gammal dieselbuss som kunde ta evigheter att starta, så bandet väntade på mig under tiden.

Han klarade tentan och plockade strax efteråt ut en examen som ämneslärare i historia, svenska och religion. Men just då började rockkarriären ta ordentlig fart, Wilmer X slog igenom med Teknikens under och sedan rullade det på i många år.

Ett lärarvikariat, när bandet hade en turnépaus, i en riktigt tuff klass ledde till att han blev pedagog.
Foto: Aline Lessner

– När det går bra och man blir ett namn inom den kommersiella musikbranschen tvingas man jobba mer strategiskt. Vi kunde inte längre ha spelningar hela tiden, utan förväntades också ha perioder av tystnad för att bygga upp en efterfrågan från fansen. Under sådana månader kunde jag ta olika lärarvik.

Han blev ett namn bland en del rektorer i Malmö, han ringde helt enkelt upp när han hade en lugn period och undrade ”vad de hade att erbjuda”. Ett helt läsår fick han ansvar för en så kallad särskild undervisningsgrupp. Det var sju stycken elever i 14–15-årsåldern som inte klarade skolan och som rektorn placerat i en gammal nedlagd förskola för att minimera skaderisken.

– Du fattar själv. Här togs min oskuld i min tro på att alla människor i Sverige hade ungefär lika trygga uppväxtförhållande som jag själv. Det här var ungdomar från riktigt tuffa miljöer, med frånvarande vuxna, tunga kriminella sammanhang och mycket droger. Det förväntades jag klara själv, utan hjälp av vare sig polis eller socialtjänst.

Ur den där insikten väcktes också ett starkt engagemang för de mest utsatta eleverna. Och han visade sig vara bra på att möta just dem.

– De behövde uppleva sig sedda och att det fanns någon som trodde på dem. Åtminstone tre till fyra stycken ur den gruppen klarade sig bra, har numera ordnade liv och kan än i dag komma fram och krama mig på stan.

På denna bana har han sedan fortsatt. När de intensiva turnéåren med Wilmer X så småningom lugnade ner sig, jobbade han i sex år i Rädda barnens musikprojekt för elever som inte hade klarat grundskolan.

– De fick undervisning en tredjedel av tiden, två tredjedelar ägnades åt musikproduktion. Det var ett sätt att över huvud taget får dem till skolan, det här var elever som tidigare hade haft 80 procents frånvaro.

Han återkommer till de där magiska solskenshistorierna som han har bevittnat så många av genom åren. De som handlar om elever som tidigare enbart mötts av negativ kritik men som nu fick möjlighet till en ny arena, ett verktyg att uttrycka sig på och något att visa upp.

– Man brukar säga att har en män­niska bara en enda talang, något hon brinner för, så räcker det för att klara livet. Men man behöver något som driver en, något som för en framåt, ger självkänsla och skapar drömmar. Jag har sett det så många gånger. Musiken kan vara en sådan, men det kan lika väl handla om teater eller att man är bra i matematik. Människor är olika.

Han skrev sedan både en C- och D-uppsats vid Lärarhögskolan om just det där projektet. Malmös dåvarande utbildningsdirektör gillade detta så skarpt att han uppmanade honom att gå vidare och söka chefstjänster.

Han var med och grundade bandet Wilmer X 1978 och spelar fortfarande med dem.
Foto: Aline Lessner

– Det här var en tid när det inte alls gick bra för Malmö och det jag lyfte var precis den riktning som de styrande i kommunen ville gå.

Han blev biträdande rektor och så småningom rektor på Mediegymnasiet. Så småningom blev tjänsten som stadens kulturskolechef ledig, Jalle Lorensson sökte och fick den. Vi har redan hunnit nämna några av de förändringar han har drivit igenom, och han kan tala sig varm och länge om kulturskolans viktiga samhälleliga och demokratiska uppdrag.

– Jag såg ju snabbt att rekryteringen var helt sned, nämnde det för förvaltningschefen men var tvungen att bevisa något innan jag fick några ekonomiska tillskott.

Ett första sådant grepp var Tvåornas kör. Körsång är nämligen relativt billigt och ett effektivt sätt att nå många.

Sam­t­liga andraklassare i hela Malmö fick besök av två kulturskollärare och övade tillsammans in samma låtar. Under slutet av läsåret möttes skolklasser från helt olika delar av kommunen i en stor konsert på konserthuset Malmö Live. Anhöriga bjöds in. På så vis öppnades vägar till direktkontakt för att nå ut till alla de där barnen vars föräldrar inte redan kände till kulturskolan och satt bänkade vid datorn just när terminens platser skulle släppas.

Lärare, rockstjärna och rektor, Jalle Lorensson.
Foto: Aline Lessner

– Från början var ett 20-tal lärare intresserade och ville samarbeta. I dag är precis alla tvåor i hela Malmö med. Flera andra kommuner har inspirerats av vårt arbete.

Samma mål har El Sistema, konceptet som kom till Sverige genom dirigenten Gustavo Dudamel från Venezuela och som bygger på musiken som verktyg till social förändring. Orkesterverksamheten blir ett medel för att nå utsatta, att skapa drömmar, att bygga broar.

– Vi har i dag verksamhet på sex skolor i särskilt utsatta områden 2–3 dagar i veckan. Våra lärare kommer ut dit och undervisar direkt i anslutning till att skoldagen tar slut. Det handlar inte om att vi tar från annan undervisning, det här är ett arbetssätt som gett oss utökade medel.

Diskussionen om grupp- kontra individuell undervisning är minerad mark, konstaterar Jalle Lorensson. Under hans ledning går Malmö kulturskola allt mer åt den kollektiva undervisningsformen. Såväl lärare som elever upplever att den fungerar bäst, även om man kan vara kritisk i början.

– Barnen gillar det, vi når fler och vi ser också tydligt att eleverna blir mer noggranna med att exempelvis göra övningar hemma när de är i grupp. Det blir liksom mer pinsamt om man inte har övat. Men vi måste också vara ­flexib­la, och det är vi. Inom kulturskolan ska det finnas plats både för bredd och besatthet. Visar sig någon ha ett väldigt driv så ska den eleven kunna utvecklas till max och då krävs även individuell undervisning.

I mars blev han vald till ordförande för Kulturskolerådet, en förening för alla landets kommunala kulturskolor. Han lutar sig tillbaka i soffan och säger att man just firat en stor seger.

– Idogt lobbyarbete gav oss tillbaka det statliga kulturskolebidraget.

Han tycker att det är bra att kulturskolor ser olika ut i olika kommuner eftersom förutsättningarna kan skilja sig åt. Men han beklagar att flera fortfarande har en undanskymd roll.

– De lever i undervegetationen och når enbart en del av befolkningen. Jag tycker att Kulturskolan ska verka mitt i samhället, att den ska beröra och vara med vid olika tillställningar och ge alla barn och unga likvärdiga möjligheter att hitta dit. Det kan vara Kulturskolan som gör skillnad och besparar både individen och samhället massor när en ung människa som annars hade hamnat fullkomligt fel, kanske inte ens överlevt, hittar sin grej.

Alla artiklar i temat Kultur (11)

ur Lärarförbundets Magasin