Ingår i temat
Kultur
Läs senare

»Det pedagogiska rummet förändras«

19 sep 2019
Foto: Tomas Bergman

Arkitektur är en del av vår kultur. Så självklar att vi ofta inte tänker på hur de rum, och hus, vi vistas i påverkar oss. Eller hur vi påverkar dem. Betydelsen av skolors arkitektur kan, som en följd av detta, inte underskattas.

Våra klassrum ser i grunden oftast likadana ut, i skolbyggnader byggda på 1800-talet såväl som på 2000-talet. Det som nu verkligen förändrar det pedagogiska rummet är den ökande distansundervisningen.

Lärandesituationen är komplex och sker alltid i en inramning av både tid och rum.

– Ofta får jag kommentaren att det inte spelar någon roll hur rummet ser ut, bara det sociala samspelet fungerar. Men de två sakerna är lika viktiga, bara olika dimensioner.

Orden är Eva Alerbys, professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet och tidigare även professor II vid UiT, Norges arktiska universitet i Tromsö. I grunden är hon lärare och specialpedagog och har sedan tjugo år ofta återkommit till de rumsliga frågorna. Hon är även ledamot i Lärar­förbundets vetenskapliga råd.

Det har hänt en del vad gäller utformandet av skolbyggnader i Sverige. Från att de byggdes efter så kallade normalritningar till att rektorer och lärare i vissa fall är med i diskussioner med skolarkitekter inför nybyggen.

– På Luleå tekniska universitet sker till exempel större delen av lärarutbildningen på distans. Då förskjuts klassrummets horisont till den plats där studenten just då befinner sig. Detta ställer andra krav och ger också nya möjligheter.

Hon har själv undervisat en del med distansteknik och ser att det är lätt att fastna i tekniken, fastna framför skärmen. I dag finns det dock en del särskilda rum med utrustning som gör att du som lärare kan röra dig fritt i rummet och inte behöver fastna framför skärmen.

– Undervisningen sker många gånger i realtid med direkt kontakt via till exempel Skype eller Zoom och i bästa fall kan läraren se eleven på skärmen. Men är det en större grupp går det inte alltid att se varje student. Skärmen och etern blir en  mur mellan lärare och student.

– Vad gör detta med pedagogiken. En följd av distans­under­visning är till exempel att det blir svårare att läsa av vad som händer i klassrummet.

– Om någon börjar plocka ihop för att gå ser jag det på plats, när lärare och student är i samma fysiska rum, men nu kan det i stället komma i chatten utan förvarning, ”Jag måste gå.” Och så bara klick – borta. Här följer en rad etiska frågor om hur vi ska förhålla oss till varandra i klassrummet, även när vi inte fysiskt delar samma rum.

Under hösten kommer en ny antologi ut där Eva skrivit ett kapitel, ­Skolans rum; fyllda av minnen, känslor och pedagogiska betydelser.

– Vi människor befinner oss alltid i tiden och rummet, i vid bemärkelse. Det påverkar oss och vi påverkar också själva vår miljö. Oavsett om vi ens tänker på det så påverkas vi av ett rum, det kan ge en känsla av trivsel eller det kan kännas obehagligt.

Hon tycker dock att det är viktigt att se att vi män­niskor inte bara är i rummets våld, utan även aktiva agenter när vi går in i ett rum och tar det i be­sittning – vi själva medverkar till att påverka rummet.

– Det här gäller förstås även skolbyggnader.

Alla artiklar i temat Kultur (11)

ur Lärarförbundets Magasin