Läs senare

»Det går att förändra könsnormer«

Fredrik ZimmermanFredrik Zimmerman har forskat om könsnormer i två niondeklasser som domineras av en pluggkultur. Maskulinitetsnormer påverkar betygen på fler än ett sätt.

08 Maj 2018
Fredrik Zimmerman är aktuell med avhandlingen Det tillåtande och det begränsande. En studie om pojkars syn på studier och ungdomars normer kring maskulinitet, Göteborgs universitet. Foto: Tobias Guldstrand

En cool kille skiter i plugget, eller visar åtminstone inte öppet att han bryr sig. Att pojkar generellt presterar sämre än flickor i skolan sägs ofta bero på normer kring maskulinitet. Pojkars – och flickors – utveckling i skolan begränsas av dessa normer. Det visar flera studier utförda på skolor med en rådande ”antipluggkultur”.’

Men vad händer om en ”pluggkultur” dominerar bland pojkarna?

Fredrik Zimmerman, forskare i barn och ungdomsvetenskap vid Högskolan i Borås, har i en aktuell avhandling tittat närmare på pojkars syn på studier och vilka normer kring maskulinitet som reproduceras i två klasser i årskurs nio i en skola där det råder just en pluggkultur.

– Det räcker inte att få bort antipluggkulturen. Trots att pojkarna får studera ambitiöst utan att förlora i status eller bli retade så har de inte samma förmåga som flickorna.

På den skola som undersöktes tar eleverna stort eget ansvar för sina studier och får dagligen prata om studieteknik med varandra och med sina lärare. Det har bidragit till att det är helt okej för pojkarna att vara ambitiösa och prata öppet om sina studier.

– Oftast säger pojkar att de är bra i ett ämne och flickor att de blir bra. Generellt presterar elever som har synen att man blir bra i ett ämne bättre. Att det på den här skolan är en ständigt pågående diskussion om studieteknik har gjort att pojkarna säger att de blir bra, och det gynnar deras studier.

Men trots detta begränsas alltså pojkarna. Enligt Fredrik Zimmerman beror det på att det finns parallella och motsägelsefulla normer. Till exempel att det är mer accepterat att pojkarna har en lite råare jargong sinsemellan. De kan skojbråka med varandra utan att läraren blandar sig i, men får en tillsägelse om de utsätter en flicka för samma sak. Pojkarna förväntas vara tåligare.

Fredrik Zimmerman hänvisar också till tidigare forskning att flickor förväntas visa omsorg från tidig ålder, det vill säga de tränar sin förmåga i självdisciplin. Denna förväntan utvecklar även flickornas förmåga att uppfatta hur andra vill att något ska göras, till exempel hur läraren vill att en uppgift ska utföras. Ofta pratar också vuxna ett mer komplext språk med flickor, vilket ger dem en mer utvecklad språklig förmåga.

– Pojkarna har förmågorna, men de har inte tränats i dem såsom flickorna har på grund av sociala förväntningar, det vill säga normer.

– Något som skulle hjälpa pojkar att prestera bättre i skolan är att de redan från tidig ålder förväntas visa samma omsorg som flickor. Och att man pratar med pojkar med samma utvecklade språk som man pratar med flickor. Detta skulle även gynna flickorna, då de skulle möta en mer omsorgsfull pojke med ett mer utvecklat språk.

Var det något som överraskade?

– Ja, hur öppna och medvetna pojkarna var om att de till exempel inte kan visa känslor så öppet som flickorna kan. Och att de ändrat klädstil för att bli socialt accepterade.

Har du något råd till lärare?

– Ja, att våga utmana normerna kring maskulinitet, för det gynnar både pojkar och flickor. När majoriteten pojkar utför handlingar som traditionellt anses som feminina så slutar handlingarna anses vara feminina. Det visar att förändringar av könsnormer är möjliga.

ur Lärarförbundets Magasin