Läs senare

»Det finns en tystnadskultur bland etniska svenskar«

Våldsbejakande extremism i Da­l­arna ska kartläggas i ett nytt forskningsprojekt vid Högskolan Dalarna. Det sker inom forskningsområdet pedagogiskt arbete.

18 sep 2019
Karin Årman, doktorand.
Foto: Per Eriksson

Karin Årman är doktoranden som tar sig an ämnet. Hon är lärare, har undervisat i mycket skilda skolkulturer och även haft en tjänst i El Salvador där uppdraget var att ta fram en plan för preventivt arbete för att ungdomar inte skulle ansluta sig till kriminella gäng.

– Det var klassiskt fältarbete med datainsamling och djupintervjuer, säger hon vars utbildningsbakgrund är sociologi och spanska samt en magister i socialantropologi från Lunds universitet.

Arbetsmetoden blir i stort densamma nu.

– Vi behöver förstå vad som på­­går på djupet i olika delar av Sverige och även Europa. Nyckelfrågan är hur det kommer sig att unga män­niskor dras till de extrema rörelserna.

Hon menar också att skolans miljö delvis kommer i centrum eftersom många unga, visar forskning i bland annat Storbritannien, känner sig stigmatiserade av en elitkultur. I de extrema miljöerna kan de då plötsligt känna sig hemma.

Doktorandtjänsten tillträdde hon den 1 september och det första halv­året handlar det om att lära känna och iaktta vit makt-rörelsen och söka efter mekanismerna som gör att vissa radikaliseras och vad det är de längtar efter.

Hon ser många utmaningar, bland annat att hon själv hittills haft fokus på en annan typ av extremism, den inom islam där unga arabiska killar ritar hakkors och förnekar förintelsen. I Malmö mötte hon en stark rasism mot judar, ”ett hat som inte har några gränser”:

– Samtidigt hade vi där rakare, och vildare, diskussioner. Det finns tyvärr en tystnadskultur bland etniska svenskar när det gäller frågor som kultur och etnicitet. Många är så rädda att de håller tyst. Men som lärare kan du anpassa samtalsklimatet utifrån elevgruppens sammansättning.

– Jag har velat trigga eleverna att alltid ifrågasätta sin egen syn. Kan man få till det i en respektfull anda där man vågar utmana varandra, då lyfter samtalet.

Hon är kritisk mot att många stödorganisationer som arbetar mot skolan använder en fostrande ton.

– Vi fick en lathund för normkritiskt tänkande. Då tänkte jag direkt, vem bestämmer vad som är det? Som om alla partiledare viftar med regnbågsflaggan, då ska man också se upp. Vi kan inte tycka lika.

Hennes egen drivkraft handlar om att försöka förstå hur allt hänger ihop, att se samhällets mekanismer och diskurser.

– Jag vill beskriva det jag ser och i det här fallet vilka bevekelsegrunder de har som ansluter sig till den här typen av extrema rörelser.

Projektet bygger på genomförandet av empirisk orienterad undersökning på förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism. Kontexten är Dalarna med fokus på vad som händer i samhället nu.

– Vi behöver ny kunskap i detta svåra och komplexa ämne på såväl makronivå, som gruppnivå och individnivå, säger Tomas Axelson, en av tre handledare.

ur Lärarförbundets Magasin