Läs senare

Den lärande hjärnan

Inlärningssvårigheter beror ofta på svagt arbetsminne, men detta kan tränas upp, skriver forskaren Torkel Klingberg i en fängslande bok. I den kan lärare få hjälp att välja metoder för svaga elever.

27 sep 2011

Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet och en ledande forskare i barns mentala utveckling. I Den lärande hjärnan ger Klingberg en populärvetenskaplig översikt av forskningsläget, med viss tonvikt på inlärningssvårigheter och hjärnskador. Forskarna har numera ganska god inblick i vilka delar av hjärnan som aktiveras vid inlärning, och hur de utvecklas under ungdomen. Till exempel kan man visa att belöningssystemen i hjärnan mognar tidigare än de delar som styr bedömning och värdering, vilket förklarar varför tonåringar ofta tar risker för att få snabba belöningskickar.

Forskarna börjar också kunna koppla vissa gener till inlärningssvårigheter, även om sambanden är mycket komplexa. Könsskillnader är ett annat kontroversiellt område där det gjorts viktiga upptäckter. Enligt Klingbergs senaste studie är skillnaderna i matematisk förmåga obetydliga. Det går däremot att påvisa att pojkars och flickors hjärnor växer i olika takt, vilket kanske förklarar vissa olikheter under ungdomen.

Klingberg går alltså igenom hur hjärnans minne är uppbyggt, och kopplar den kunskapen till dyslexi, dyskalkyli och andra inlärningssvårigheter. Problemet är ofta hjärnans arbetsminne, det vill säga, hur mycket information barnet kan hantera på en gång (det finns också ett svagare samband mellan arbetsminne och adhd). Klingberg urskiljer tre möjligheter för att hjälpa barn med svagt arbetsminne:

Att avlasta barnets arbetsminne, genom tydliga instruktioner och ostörd miljö.

Att testa arbetsminnet tidigt för att sätta in stöd (även om barns utveckling varierar).

Bäst vore förstås att förbättra arbetsminnet. Går det? För att ta reda på det studerar Klingberg först människor som kan göra enorma beräkningar i huvudet. Deras räkneförmåga hänger samman med att de kan visualisera ett stort antal tal, och kanske med ett kraftigt utökat arbetsminne. En del räknesnillen har en autistisk personlighet, men alla kan minnesträna, till exempel genom att arbeta med associationssystem, och bli bättre på att minnas talserier eller hålla långa anföranden. Sådan träning kan kanske användas för barn med svagt arbetsminne, men Klingberg påpekar att inlärning av speciella tekniker inte automatiskt ger gott minne i allmänhet – minneskonstnärer blir tyvärr sällan bättre på att komma ihåg ansikten eller om de tvättat håret! Klingberg anser ändå att det troligen går att öva upp barns arbetsminne, med regelbundna övningar. Datorer kan förhoppningsvis göra övningarna mer lättillgängliga.

Klingberg tar upp mycket annat. Han beskriver talförståelsen hos normalbegåvade människor: vi visualiserar också, till exempel genom att vi ser en tallinje. En annan observation som bekräftats är att repetitioner, helst i form av test, gör att information fastnar i långtidsminnet. Att spela instrument ger också positiva effekter, medan stress och understimulering kan skada minnet.

Den lärande hjärnan rekommenderas, eftersom den ger förståelse för hur unga människors minne fungerar, och även kan hjälpa lärare att välja metoder för att undervisa svaga elever. Det är en välskriven och fängslande bok. För den som vill veta mer rekommenderas också Nervpirrande pedagogik, en samlingsvolym med bidrag av hjärnforskare och pedagoger.

Den lärande hjärnan
Om barns minne och utveckling

Torkel Klingberg

Natur & Kultur

ur Lärarförbundets Magasin