Läs senare

Bok att hålla sig i när det blåser

20 sep 2019

Lärarens professionella frihet

David Sandin

Studentlitteratur

Det är en vanlig uppfattning att läraryrket har genomgått en avprofessionalisering de senaste decennierna. Men vad är egentligen orsakerna till detta statusfall och hur kan utvecklingen vändas? Det frågar sig gymnasieläraren Daniel Sandin i boken Lärarens professionella frihet.

Sandin framhåller nittiotalets stora skolreformer, med decentralisering och konkurrensutsättning, som förklaringar till dagens situation. Men han har inte mycket till övers för att sitta och vänta på nya reformer. Nej, i stället uppmanar han lärare till att själva kliva fram och ta ledningen över den pedagogiska utvecklingen på sina skolor. Och det är genom att använda styrdokumenten, och ta spjärn mot dessa, som lärarkåren kan återupprätta sig själv som profession.

I boken behandlas flera aktuella områden såsom skolledningens roll, elev- och föräldrainflytande, fortbildning, digitalisering och läxor. Till varje område ställs frågor om vad styrdokument och forskning faktiskt säger och därmed om vad som är rimligt att göra som lärare. Slutsatsen är att lärare har en betydligt större frihet än vad de ofta själva tror.

Lärarens professionella frihet är både angelägen och läsvärd. Skolan betraktas från en yrkesverksam lärares horisont och boken innehåller många intressanta problematiseringar – till exempel kring det utbredda bruket av matriser i svensk skola. Den kan således fungera utmärkt som utgångspunkt för viktiga och nödvändiga diskussioner i lärarkollegiet.

Men det finns också anledning att diskutera huruvida det egentligen är möjligt för lärarna att själva, med stöd av skolans styrdokument, vidga sin professionella frihet. Är det verkligen så professioner gör? Eller åtnjuter de omgivningens förtroende ändå, utan att behöva hänvisa till de regler och förordningar som styr deras arbete? Det hade nog behövts en bredare diskussion om professioner och status för att fullt ut övertyga om att detta är en framkomlig väg.

Till sist hamnar vi ändå i frågan om reformer. För om det nu var reformer som ställde till det från början, borde det då inte rimligtvis vara just reformer som behövs för att lösa problemen? Sandin skriver själv att det behövs ”centralt initierade strukturförändringar”, men är ganska fåordig om vilka dessa är. Det är synd.

Fler lärare borde göra sig hörda i den debatten och det hade varit intressant att få ta del av hans tankar även inom detta område. Men i väntan på de där reformerna med stort R är det ändå en bra idé att läsa och diskutera Lärarens professionella frihet i lärarrummen och – med boken i hand – i alla fall försöka att stå någorlunda upprätt när det blåser som värst.

ur Lärarförbundets Magasin