Läs senare

Bedömning är en fråga om styrning

I Sverige inriktas bedömningen på produkt och person. I Kanada bedöms i stället processen. Det visar Barbro Westlunds avhandling om lärares bedömning av elevers läsförståelse.

09 maj 2014

Bild: Sara Frisk
Den senaste Pisarapporten slog ner som en bomb. Den visade att svenska 15-åringars läsförståelse blivit allt sämre. Skolpolitikerna hoppade upp i sina ringhörnor. Fler lärare, svingade socialdemokraten Baylan. Studiedisciplin, parerade utbildningsminister Björklund. Det går givetvis att dra en djup suck över den förutsägbara debatten och den febriga fokuseringen på internationella jämförelser – som om skolan vore en fotbollsliga. Men att jämföra kan givetvis ge insikter. Om det nu är det man vill ha.
I sin doktorsavhandling Att bedöma elevers läsförståelse tar läraren och lärarutbildaren Barbro Westlund sin utgångspunkt i olika internationella jämförelser för att undersöka hur elever utvecklar sin läsförståelse. Hon jämför Kanada och Sverige. För medan Sverige sjunker i mätningarna håller Kanada sin position. Varför?

Forskning visar att lärarens feedback har stor betydelse för vad elever lär. Genom djupintervjuer med ett fåtal lärare i respektive land analyseras därför vilka begrepp de använder för att beskriva elevernas kunskapsutveckling. Skillnaderna visar sig stora.

I Sverige inriktas bedömningen på produkt och person. Eleverna får ofta läsa texter på egen hand för att sedan svara på kontrollfrågor. ”Duktigt” och ”bra” kan en elev få veta. En lärare använder ord som ”yrväder” om en elev. En annan säger ”drömsk”. I Kanada bedöms i stället processen och bedömningen utgör ett stöd för det fortsatta lärandet. Det handlar lika mycket om feedback till läraren så att undervisningen kan anpassas. I Sverige spelar nationella prov en allt större roll för lärarnas undervisning och bedömning, vilket inte alls är fallet i Kanada. Om det kanadensiska klassrummet kännetecknas av ett ”kooperativt lärande” där läraren undervisar och eleverna sedan tillsammans tränar på det läraren gått igenom, så kännetecknas det svenska klassrummet av individualisering.

Sammantaget menar Westlund att svenska lärare saknar ett metaspråk om bedömning som process. De ser snarare bedömning som betyg, medan den kanadensiska undervisningen är tydligare förankrad i internationell forskning.

Ännu ett dråpslag mot den svenska lärarkåren? Nej, inte alls. För det handlar inte om att svenska lärare är sämre än sina kollegor på andra sidan Atlanten. Det handlar om styrning. I Kanada är styrdokumenten tydliga och ger lärarna stöd i hur elevernas läsförståelse ska utvecklas, medan de svenska lärarna känner sig osäkra inför de vaga formuleringarna i läro- och ämnesplanerna. Då faller de tillbaka på privata teorier i stället för vetenskapliga, menar Westlund.

Det här är givetvis viktiga slutsatser. Samtidigt går de att problematisera. Ett fåtal lärare har intervjuats och det går därför inte att generalisera resultaten. Och kan verkligen olika bedömningsdiskurser förklara skillnaden? I Sverige sjunker läsförståelsen, men har lärarnas sätt att bedöma förändrats under de senaste åren? På detta svarar inte avhandlingen. Det är nog rimligt att anta att det finns fler faktorer som kan förklara skillnaden, även om bedömning självklart kan vara en.

Men tänk om både den nuvarande och den blivande utbildningsministern läst Barbro Westlunds avhandling Att bedöma elevers läsförståelse. Då hade vi kanske haft en mer nyanserad diskussion om alla dessa internationella jämförelser. Den nya skollagen kräver att utbildningen i skolan ska vila på vetenskaplig grund. Det borde även gälla för skolpolitiken. Men det är klart: det är svårt att bläddra i en avhandling när man har boxhandskarna på.

Barbro Westlund. Att bedöma elevers läsförståelse. En jämförelse mellan svenska och kanadensiska bedömningsdiskurser i grundskolans mellanår.
               Natur & Kultur

ur Lärarförbundets Magasin