Läs senare

Bättre styrning med färre kunskapsmål

DebattSkolverket är mitt i arbetet med att revidera styrdokumenten för grundskolan och gymnasiet. Det är främst det centrala innehållet och kunskapskraven som ska ses över. Men är inte det att börja i fel ände?

20 sep 2019
Illustration: Ulf Frödin

Om debattören:

Peter Habbe, gymnasielärare i samhälls- och religionskunskap, sociologi och filosofi. Fil dr i religionshistoria. Tidigare expert åt Skolverket i utformandet av kursplanerna i samhällskunskap på gymnasiet Gy11.

Vi har en målstyrd skola där staten formulerar målen för de kunskaper som ska införlivas i nationens medborgare. I det avseendet finns inget uppseendeväckande med styrningen av skolan om man inte är emot statlig styrning förstås. Men vid en närmare analys och granskning av vilka mål staten formulerat i styrdokumenten för grundskolan och gymnasiet uppstår ett par frågor. Hur många kunskapsmål är rimligt att staten formulerar? Ska staten styra vilka faktakunskaper lärarna ska införliva i eleverna så att kunskapsmålen kan nås?

Ett kunskapsmål är ett formulerat mål gentemot vilket en individ kan bedömas efter att ha tillägnat sig en mer eller mindre bestämd uppsättning faktakunskaper och en förmåga att använda dessa kunskaper. Ett kunskapsmål kan vara synnerligen empiriskt och ha en låg generaliseringsgrad som till exempel ett av de mål som förekommer i grundskolans läroplan och som dikterar att eleven efter grundskolan ”har fått kunskaper om de nationella minoriteternas (judar, romer, urfolket sa­me­r­na, sverigefinnar och tornedalingar) kultur, språk, religion och historia”.

Målet är faktaspecifikt och därför relativt lätt att utvärdera, men är det ett rimligt mål? Sett till innehållet och vurmandet för alla människors lika värde som betonas i läroplanen kan det ideologiskt tyckas vara relevant och rimligt. Men det tål ändå att ifrågasättas. Mer om det snart.

Andra kunskapsmål i läroplanen är mer generella och övergripande som till exempel att en elev efter grundskolan ”kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden”. Detta mål handlar om tillägnandet av en kognitiv förmåga. Vilka faktakunskaper utöver dem om etik som eleven måste tillägna sig indikeras inte alls när ett kunskapsmål är formulerat på det här sättet. Det är därför svårt att utvärdera och kräver att läraren vet vad till exempel ett kritiskt tänkande innefattar. Målet kan tyckas vara rimligt men blir lätt diffust och flyktigt.

Ett sista exempel hämtar jag från ämnet samhällskunskap i grundskolans styrdokument. Kunskapsmål formuleras nämligen på alla nivåer i styrdokumenten. Under rubriken Syfte inleds texten med följande mål: ”Undervisningen i ämnet samhällskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur individen och samhället påverkar varandra.” Det är ett generellt och övergripande kunskapsmål och tillhör samhällsvetenskapernas klassiker, nämligen relationen mellan samhället (strukturen) och individen (aktören).

Målet indikerar mycket vagt vilka faktakunskaper en elev måste införliva men det utgör inget problem. De lärare som är utbildade i något so-orienterat ämne ska nämligen ha fått både teoretiska och empiriska kunskaper som motsvarar målet. Dessutom kan vissa ämneskunskaper utläsas i bland annat det centrala innehållet för samhälls­ämnet.

Alla kunskapsmål blandas vilt i styrdokumenten utan hänsyn till generaliseringsgrad. Sammantaget utgör de en ofantlig mängd och den kunskapsmassa som eleven behöver lära för att nå samtliga kunskapsmål i styrdokumenten är oräknelig och med handen på hjärtat helt omöjlig att uppfylla. Ett sätt för lärarna att navigera i styrdokumenten har varit att utgå från det centrala innehållet och kunskapskraven i undervisningsplaneringen. En konsekvens blir därmed att kunskapsmålen inte alls styr planeringen. Dessutom riskerar ämnesundervisningen att bli fragmentarisk då det centrala innehållet blir till isolerade arbetsområden som ska checkas av.

Statens målstyrning måste bli tydligare och innefatta enbart några få generella och övergripande kunskapsmål som bör löpa som en röd tråd genom en elevs samtliga skolår. I so-inriktade ämnen kan det till exempel vara att elever har kunskaper om hur individen (aktören) och samhället formar varandra och att eleven har kunskaper om faktorer bakom samhälleliga förändringsprocesser. Valet av det em­­p­iriska och till stor del även det teoretiska faktainnehållet som ska leda till att eleverna når kunskapsmålen måste lämnas till de ämnesutbildade lärarna.

Att därför av politiska skäl skriva in värdenormativa eller empiriska kunskapsmål som det om Sveriges minoriteter är att klampa in på lärarnas professionsområde och riskerar i stället att leda till att eleverna går miste om de teoretiska kunskaperna som förklarar mekanismerna bakom till exempel diskriminering. Det som ska förklaras (empirin) riskerar att skymma sikten för det som förklarar (teorin). Det vore förödande eftersom de teoretiska kunskaperna är den mjuka upplysningens arv som vi med de so-inriktade ämnena har att pröva och utveckla. Därmed inte sagt att kunskaper om Sveriges minoriteter är oviktiga.

Kunskapsmål är undervisningens i särklass viktigaste aspekt. Utan dessa går inte elevernas lärande i grundskolan eller på gymnasiet att utvärdera eller planera för. Deras frånvaro skulle göra verksamheten till ett gungfly. Ska staten utforma kunskapsmålen för skolan, vilket det finns goda skäl till, måste Skolverket se över kunskapsmålen så att styrdokumenten gör skäl för namnet. Först därefter kan centralt innehåll och kunskapskrav revideras.

ur Lärarförbundets Magasin