Ingår i temat
Framtidens lärare
Läs senare

Även problembarn har rätt att lyckas

”Läraren måste ha förmågan att nå fram med sin kunskap. Han ska förstå hur eleverna tänker för att kunna möta dem.”

16 feb 2005

 Man lever bara en gång, tänkte Thomas Springer och flyttade till Skåne. Nu kan det tyckas att Skåne, eller Sverige överhuvudtaget, inte låter som världens mest osannolika plats att dra flyttlasset till. Men för Thomas innebar flytten från hemlandet Tyskland en förändring som var dels geografisk, dels yrkesmässig. Det var nämligen i Sverige som Thomas för två år sedan, då 52 år gammal, kom på att han skulle bli lärare. Ett val som hans döttrar hade stor del i. 

  – När mina döttrar tyckte att skolan var svår sade de ofta att ”om bara läraren förklarade som pappa gör, då skulle vi förstå”. Dessutom har jag aldrig velat göra samma sak för länge vilket gjorde att jag valde att försöka bli lärare, förklarar Thomas.

Det första hindret på vägen var språket. Thomas och hans svenska fru hade nästan alltid kommunicerat på tyska. Thomas lärde sig snabbt svenska när det stod klart att han ville bli lärare och i dag är det endast brytningen som skvallrar om hans tyska bakgrund. 

Med en gedigen bakgrund som kemist, apotekare och universitetslärare var det aldrig något tvivel om att det var naturvetenskapliga ämnen i allmänhet och kemi i synnerhet som Thomas ville undervisa i. Däremot så var det ingen självklarhet vilka åldrar han ville undervisa. Hans första tanke var att bli lärare på gymnasiet, men den ständiga parollen ”man lever bara en gång” fick honom att också söka sig till år 6–9 och de utmaningar som finns just där. 

  – Jag har aldrig arbetat med yngre människor tidigare. Att arbeta med så kallade ”problembarn”, de som säger att de inte gillar skolan och skolkar mycket, är intressant. Jag vill visa att även de kan lyckas i skolan. Man måste bara ta dem på allvar vilket många vuxna inte gör. 

Thomas, som läser en 60-poängs pedagogisk påbyggnadsutbildning på Malmö högskola, tror att en lärares personliga lämplighet spelar stor roll för undervisningen, och kommer så att göra i ännu större utsträckning i framtiden. 

  – Jag befarar att det kommer att bli vanligare med barn och ungdomar som lever med bara en förälder. Dessutom jobbar de flesta föräldrar vilket gör att tiden för barnen minskar ännu mer. Då måste nog skolan ta ett större ansvar som uppfostrare och lärarna kommer mer och mer att vara både pedagoger och vuxenförebilder. 

I jämförelse med Tyskland har svenska lärare låg status, menar Thomas. Han anser att det svenska samhället måste tänka om och värdera sina lärare högre. 

  – Det framtida samhället är ju beroende av att barnen har fått en gedigen utbildning. 

Men Thomas är noga med att påpeka att det ojämförbart viktigaste som lärare är att ha goda kunskaper i ämnet. För honom är det märkligt att man förut kunde bli NO-lärare på grundskolan med bara 20 högskolepoäng i kemi. Han tycker att det krävs lika stora eller till och med större ämneskunskaper i grundskolan än på gymnasiet. Här läggs ju själva grunden som avgör om eleven blir intresserad eller inte. Med hjälp av en tavla förklarar Thomas sina tankegångar. 

   – I mitten finns en bild omgiven av en ram. Ramen kan bytas ut och förändras men bilden kommer alltid att vara likadan. Som lärare kan man skapa sin egen ram av didaktik och metodik, men i slutändan är innehållet detsamma. Alltså måste innehållets kvalitet, alltså lärarens kunskap i sitt ämne, vara hög 

Enligt Thomas så kan man inte lära ut något utan att själv tycka att det är roligt, och man måste vara säker på sitt ämne för att finna glädjen i det. Samma filosofi vill han använda för att få elever att förstå. 

  – Ämnesöverskridande undervisning tror jag mycket på. Eleverna tycker allt blir roligare och mer intressant när de ser samband mellan ämnen och då förstår de också bättre. Men man måste vara försiktig så att inte djupet i enskilda ämnen försvinner på bekostnad av att allt ska hänga ihop. 

Chansen att få elever som tidigare har betraktats som svaga att ta till sig kunskap och faktiskt vilja lära sig är något som han återkommer till. 

Thomas illustrerar sitt engagemang med att berätta om när han under sin verksamhetsförlagda utbildning fick i uppgift att undervisa de stökigare eleverna i en högstadieklass separat. Från att ha haft dåliga resultat fick eleverna plötsligt lika bra biologikunskaper som sina mer studiemotiverade klasskamrater. Thomas menar att förändringen berodde på att han fick tid att bygga upp en personlig relation med ”bråkstakarna”. 

   – Under en 80 minuter lång lektion kunde vi sitta och bara prata under en del av tiden. Det stimulerade eleverna till att vilja lära sig. När hela klassen sedan skulle göra provet fick alla de ”bråkiga” eleverna godkänt. Men det var inte resultatet i sig som gladde Thomas mest. 

   – Det viktigaste var att de här ungdomarna kunde sluta högstadiet och faktiskt känna att de också kan, att de kan börja gymnasiet och veta att de kan lära sig. 

För Thomas var den personliga kontakten med eleverna och kommunikationens stora betydelse för undervisningen något av en överraskning 

  – Jag trodde att läraryrket skulle vara svårt på ett helt annat sätt. Nu inser jag att lärarens personlighet spelar större roll än vad jag trodde. 

Just därför är han lite på sin vakt vad gäller IT:s intåg i skolan. 

   – Mötet mellan lärare och elev kommer alltid att vara centralt. Internet kan ge stora mängder information men det krävs en lärare som kan förklara och hjälpa eleven att sortera vad som är viktigt och oviktigt. Människan måste vara medelpunkten. 

Thomas påpekar ofta hur man som lärare måste tala till eleverna som vuxna och självständiga individer. Han är övertygad om att det inte är eleven det är fel på om han eller hon inte klarar av skolan. 

   – Om man rider på en häst och ramlar av säger man gärna att det var hästens fel. Samma sak gäller skolan. Det är inte elevernas fel om de inte förstår, utan läraren måste ha förmågan att nå fram med sin kunskap. Han ska förstå hur eleverna tänker för att kunna möta dem, och alltså söka felet hos sig själv, inte hos eleven. 

Han ställer stora krav på sig själv som lärare och tror att framtidens skola har många problem att brottas med. För stora klasser, splittrade familjeförhållanden och för låga lärarlöner är orosmoln som skulle kunna slå ner den mest idealistiske lärarstudent. Men Thomas Springer ser ändå glaset som halvfullt och menar att hans elevers framgång väger tyngre än läraryrkets problem. 

   – Jag vill bara att alla elever, när de lämnar grundskolan, ska veta att de är kapabla att lära sig. Eleverna ska uppleva att det är kul att lära sig saker. Då har jag lagt ett fundament för resten av deras utbildning.

Alla artiklar i temat Framtidens lärare (10)

ur Lärarförbundets Magasin