Läs senare

»Attityder hos vuxna påverkar mobbare«

PorträttetMobbningen ökar i svenska skolor, visar färska siffror. Ett mer polariserat samhället och för lite förebyggande arbete är två möjliga orsaker, menar Robert Thornberg, professor i pedagogik vid Linköpings universitet.

21 nov 2019
»Attityder hos vuxna påverkar mobbare«
Foto John Sandlund

I Sverige har mobbningen legat på en relativt konstant nivå i flera decennier, men nu noteras alltså en ökning. Nyligen kom statistik från SCB som visade att allt fler elever blir mobbade. Andelen elever i åldrarna 11, 13 och 15 år som upplevt mobbning ökar bland både pojkar och flickor. Läsåret 2013/2014 svarade 12,6 procent att de blivit mobbade någon gång eller oftare de senaste månaderna. Under 2017/2018 hade andelen stigit till 19,4 procent.

Robert Thornberg, som forskar om mobbning, ser flera tänkbara orsaker:

– En möjlig delförklaring är det polariserade samhället, att vi ser ett hårdare samhälle växa fram. I en omfattande studie i delstaten Virginia i USA har man sett att mobbning och rasistiska, sexuella och homofobiska trakasserier ökat i skolor som ligger i distrikt där majoriteten röstat republikanskt i samband med att Donald Trump blivit president. Forskarna har pratat om en ”trickle down-effect” – att de unga påverkas av att vuxna på ett tuffare, kränkande och mer hatiskt sätt pratar om andra grupper.

Med alla krav på dokumentation och på att anmäla ärenden finns en risk att skolorna fokuserar mer åtgärder än på förebyggande arbete.

Vi har en politisk utveckling på många platser runt om i världen som präglas av att människor tenderar att favorisera sin ingrupp, som är ett socialpsykologiskt begrepp för den grupp som individen själv tillhör, på bekostnad av en utgrupp, som är ett begrepp för de andra grupperna som personen inte är en del av, förklarar Robert Thornberg.

Han tror att barns och ungdomars användning av sociala medier också kan spela roll. Om tonen på sociala medier är hård blir exponeringen för kränkningar större.

Robert Thornberg

Foto John Sandlund

Professor i pedagogik och verksam vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet. Har forskat om sociala relationer och värdefrågor i skolan sedan början av 2000-talet och om mobbning bland barn och ungdomar i ett decennium.

Ännu en möjlig förklaring är att det har skett en juridifiering av skolan där mobbning och kränkningar snarare har blivit en juridisk än en pedagogisk, fråga, menar Robert Thornberg. Juridiken ger ingen vägledning i att arbeta förebyggande. Forskning däremot pekar på betydelsen av mobbningsprevention, bland annat genom en ”hela skolan”-ansats, ett gott skolklimat, värme och tydlighet i lärares ledarskap och kontinuerlig kartläggning av mobbning. Med alla krav på dokumentation och på att anmäla ärenden finns en risk att skolorna fokuserar mer på åtgärder än på förebyggande arbete.

– Ytterligare en möjlig delförklaring kan vara att termen ”mobbning” togs bort ur den svenska skollagen som infördes 2011 och läroplanerna som kom samma år. I de nya styrdokumenten talas enbart om kränkande behandling och trakasserier. Därmed finns det en risk att skolpersonal inte heller pratar om, och fokuserar på, mobbning i samma utsträckning, vilket vore allvarligt.

Robert Thornberg funderar över om den ökade mobbningen i svenska skolor är en internationell trend eller något som bara är kopplat till Sverige.

– Om vi tittar bakåt i tiden så har Sverige legat bra till i internationella mätningar. Sverige har i princip varit bäst i klassen med en lägre andel barn och unga som är utsatta för mobbning. Är ökad mobbning en global trend eller har vi att göra med något kulturspecifikt? Jag väntar på att siffrorna från de andra länderna ska publiceras för att kunna svara på den frågan.

I somras presenterades forskning som visade att barn till föräldrar som är nedlåtande eller hånfulla löper större risk att bli mobbare. Robert Thornberg är inte förvånad. Mobbning är ett resultat av ett komplext samspel mellan kontextuella och individuella faktorer. Och föräldrar kan fungera som både risk- och friskfaktorer.

– Det är egentligen inga konstigheter. Föräldrar utgör ju rollmodeller för sina barn. En förälder som har en negativ grundinställning till sitt barn, som brister i värme, engagemang och tydlighet, blir en riskfaktor för barnets utveckling. Att vara eftergiven och tillåta ett aggressivt beteende hos barnet innebär också en risk. Men föräldrar kan också vara en friskfaktor. En förälder som ställer krav, sätter upp regler och förväntar sig att barnet vill samarbeta, och som dessutom är varm och lyssnar på barnets behov, känslor, tankar och synpunkter är en sådan friskfaktor.

Vad är mobbning?

Ett beteende som avser att göra en annan person illa, och som upprepar sig över tid. Mobbning förutsätter att den som utsätts är i visst underläge mot den som mobbar. Mobbning kan ske direkt, fysiskt eller verbalt, och indirekt, till exempel genom isolering. Det kan också ske på nätet och det finns ett tydligt samband mellan skolmobbning och nätmobbning.

Källa: Robert Thornberg

– Samtidigt finns det förstås ingen enkel kausalitet. Varför man blir en mobbare handlar om ett komplext samspel mellan föräldraskap, syskon, förskola, skola, lärare, kompisar, tränare i idrottsklubben, media, sociala medier och så vidare. Det är tyvärr inte så enkelt att vi som föräldrar har full makt över hur våra barn utvecklas – kanske på gott och ont.

Elever som utsätter omgivningen för kränkningar eller som mobbar har ofta en hög grad av något som forskningen kallar moraliskt disengagemang, förklarar Robert Thornberg. Moraliskt disengagemang är en socialpsykologisk process som kan få oss att bete oss inhumant eller kränkande mot andra utan att få dåligt samvete eller bry oss.

Moraliskt disengagemang inrymmer en uppsättning olika mekanismer som kan aktiveras i samband med mobbning. Det kan handla om moraliskt rättfärdigande, vilket betyder att man rättfärdigar sin handling genom att tänka att man därigenom uppnår något gott ändamål, till exempel att mobbningen lär den utsatta en läxa.

Ibland handlar det om förskönande omskrivningar. Mobbaren intalar sig saker som: ”Vi mobbade henne inte, det var ju bara på skoj.” Det kan också handla om att förminska eller att inte vilja se de negativa konsekvenserna av sina handlingar. ”Vi retades ju bara lite, ord kan väl inte skada?” Ett annat sätt är att göra fördelaktiga jämförelser, det vill säga att jämföra sin egen handling med något värre. ”Visst, vi retade honom, men i den andra klassen så blir ju folk slagna.”

Att skjuta över ansvaret på någon annan är ännu en mekanism av moraliskt disengagemang.

– Tänk på Nürnbergrättegångarna. Flera av de åtalade försvarade sig med: ”Jag lydde bara order.” Den egna moralen förskjuts. Man blir mer upptagen av att följa order än att fundera över vad man själv har för ansvar för det man gör. I skolans värld skulle det kunna handla om att de som mobbar lägger skulden på lärarna, ”Jamen, de gör ju inget”, eller på en annan elev, ”Han sa ju till mig att jag skulle reta henne”.

Om man är en grupp som mobbar så finns en risk att det personliga ansvaret späds ut i gruppen. ”Alla andra mobbar, det är ju inte bara mitt ansvar.” Andra mekanismer handlar om att lägga orsaken och ansvaret på den som blir mobbad.

Den hårdare polariseringen kan bidra till mobbning, menar Robert Thornberg.
Foto John Sandlund

– När vi har intervjuat mobbare så är förklaringen ofta att den mobbade är udda, konstig och inte passar in. ”Om man kommer till skolan i de där kläderna så får man skylla sig själv” och ”Om hon bara kunde banta och gå ner i vikt så skulle hon ju inte bli mobbad” är exempel på skuldbeläggande förklaringar som vi har fått. Forskningen visar också att elever i behov av särskilt stöd, eller med funktionsvariation, HBTQ-elever och elever med fetma i högre grad utsätts för mobbning. Detta kan kopplas till samhällsnormer om ideal, normalitet, avvikelse och makt, och som elever exponeras för, påverkas av och använder i mobbning.

Mobbning och status hänger samman, förklarar Robert Thornberg. Elever som mobbar har ofta hög status och elever som blir utsatta för mobbning befinner sig ofta i botten på den sociala hierarkiskalan. Mobbning syftar ofta till att höja den egna statusen i gruppen.

I en mobbningssituation intar de inblandade olika roller, berättar Robert Thornberg. Någon eller några mobbar. Vissa hejar aktivt på, andra betraktar i tysthet. Ibland ingriper någon eller några.

– Mobbaren är mer av en ringledare. Den som initierar och driver på. Sen har mobbaren medhjälpare, som aktivt hjälper till. Underbyggarna hejar på, och de passiva åskådarna förblir passiva. Ibland finns det en försvarare som hjälper den som är utsatt. Min poäng är att det är fler än mobbaren och den mobbade som berörs av en mobbningssituation. En hel klass kan vara inblandad.

Lärare som utövar ett ledarskap som bygger på:

  • positiva, varma och stöttande relationer med eleverna,
  • höga förväntningar på eleverna
  • arbetsro och regler som både förklaras och upprätthålls på ett konsekvent och rättvist sätt

… minskar mobbning

När lärare är lyhörda för elevers synpunkter och skapar ett visst förhandlingsutrymme för eleverna finns färre elever som är involverade i mobbning – och på köpet presterar bättre i skolan.

Källa: Robert Thornberg

För alla inblandades skull är det av stor vikt att tidigt identifiera mobbare och försöka komma åt den bakomliggande problematiken. Forskning visar att den som blivit utsatt för mobbning under uppväxten löper ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa både under uppväxten och i vuxen ålder.

För att motverka mobbning i skolan krävs både kunskap och förebyggande arbete. Antimobbningsarbetet på skolorna är otroligt viktigt, understryker Robert Thornberg. Och det kan inte bara drivas av några eldsjälar – utan hela skolan måste vara involverad. Inte minst viktigt är det att få med eleverna i antimobbningsarbetet. Det är också viktigt att försöka skapa ett bra klimat i klassrummet och på skolan, och en atmosfär som gör att elever skulle våga berätta för vuxna på skolan om de ser eller är med om mobbning.

– Regelbundna kartläggningar är viktigt. Anonyma elevenkäter där det som eleverna rapporterar inte kan kopplas till dem själva. Det är också bra om eleverna får kartlägga farliga platser. När och var på skolan känner sig eleven inte trygg? Där ska det finnas fler vuxna.

Läraren kan spela en avgörande roll. Det finns ett tydligt samband mellan varma och stöttande relationer mellan lärare och elever, och mindre mobbning. När Robert Thornberg föreläser om mobbning brukar han visa ett fyrfältsdiagram över olika ledarstilar i klassrummet, där han utgår från parametrarna sensitivitet och struktur. Sensitivitet handlar om att vara varm, inkännande och lyhörd för elevernas behov och känslor. Struktur i sin tur handlar om att ställa krav och sätta upp regler som är konsekventa och förutsägbara.

Att bara ha hög grad av struktur, men lite sensitivitet är det auktoritära sättet att leda. Läraren kräver att eleverna ska lyda utan att ifrågasätta. Regler förklaras inte och läraren jobbar primärt med hot och straff för att få eleverna att lyda. Relationen mellan lärare och elev präglas av känslomässig distans och brist på värme.

Det finns ett tydligt samband mellan varma och stöttande relationer mellan lärare och elever, och mindre mobbning.

Att ha hög grad av sensitivitet och låg grad av struktur är det eftergivna ledarskapet. Då låter läraren eleverna göra i princip vad de vill. Gränssättning saknas. Läraren undviker krav och kontroll och satsar mer på att vara kompis än lärare till eleverna. Oinvolverad lärarstil innebär både en låg grad av sensitivitet och struktur. Läraren är helt enkelt oengagerad i eleverna.

Lärare med hög grad av både sensitivitet och struktur – ett så kallat auktoritativt ledarskap – har gott stöd i forskningen och bästa förutsättningar för att tillsammans med eleverna skapa ett positivt klassrumsklimat, enligt Robert Thornberg. Det innebär att läraren har höga förväntningar på eleverna, ställer krav och utgår från att eleverna vill samarbeta. Läraren upprätthåller rättvisa regler som hen förklarar poängen med. Läraren utvecklar varma, stödjande och stöttande relationer med eleverna, och är lyhörd för elevernas åsikter. Forskning visar att auktoritativa lärare tenderar att ha elever som presterar bättre i skolan, ha mindre stök i klassrummet och färre elever som är involverade i mobbning.

– Den auktoritativa lärarstilen fungerar förebyggande mot mobbning. Den som investerar i en sådan ledarstil direkt efter sommarlovet, och som målmedvetet och tålmodigt aktivt jobbar för en bra relation med eleverna, har mycket att vinna. Det minskar risken för mobbning och för stök i klassrummet. Men det leder också till att eleverna presterar bättre, säger Robert Thornberg.

Förebyggande arbete

… som minskar risken för mobbning i skolan:

  • En ”hela skolan”-ansats, en gemensam policy där all skolpersonal engagerar sig.
  • Fler vuxna ute bland eleverna under rasterna
    och på skolgården.
  • Vidareutbildning av lärare och annan skolpersonal i att motverka mobbning.
  • Utbildning av och information till föräldrarna om mobbningsarbetet i skolan.
  • Göra eleverna delaktiga och engagerade i anti­mobbningsarbetet.
  • Förbättra lärares ledarskap i klassrummet.
  • Att lärare och elever tillsammans i klasserna utarbetar regler mot mobbning.
  • Regelbunden kartläggning av förekomst av mobbning som ett underlag för det fortsatta antimobbnings­arbetet.

Källa: Robert Thornberg

ur Lärarförbundets Magasin