Läs senare

Abstrakta fakta är nyckeln till kritiskt tänkande

DebattFörmågor och faktakunskaper hänger ihop. För att utveckla ett kritiskt tänkande behöver eleverna tidigt träna sig i att använda både abstrakta begrepp och konkreta fakta.

23 Nov 2018
Illustration: Ulf Frödin

På Skolverket pågår ett förarbete inför ett eventuellt regeringsbeslut om att revidera grund- och gymnasieskolans kurs- och ämnesplaner. Anledningen är att styrdokumenten utsatts för kritik från lärare och andra utbildningsintresserade. Till exempel har Isak Skogstad, Martin Ingvar och Åsa Wikforss kritiserat skolans styrdokument för att betona analytiska förmågor framför faktakunskaper. Ett kritiskt tänkande, menar de, kan inte utvecklas utan att elever lär sig gedigna faktakunskaper. De får medhåll av en grupp Uppsalaforskare och har naturligtvis rätt.

Ett kritiskt tänkande innebär förmågan att utifrån en gedigen teoretisk och empirisk kunskapsbank i ett givet ämne kunna förklara natur- eller samhällsfenomen samt förmågan att kunna värdera ett påståendes förklaringsvärde. Vidare ingår förmågan att kunna belysa ett fenomen utifrån flera perspektiv för att därefter dra en vederhäftig slutsats, förmågan att lyssna och vilja förstå när någon yttrar ett påstående om omvärlden samt kunskaper i källkritik.

Vad krävs då för slags faktakunskaper för att på ett effektivt sätt lägga grunden till ett kritiskt tänkande? Skogstad, Ingvar och Nygren ger inget entydigt svar på den frågan. Huruvida de gör skillnad mellan olika former av faktakunskaper vet vi inte, men det är inget vi lärare vanligtvis gör. Vi tar sällan hänsyn till skillnaden mellan faktaobjekt som till exempel demokrati och utskott trots att det förra indikerar fakta med ett abstrakt innehåll och det senare fakta med ett konkret innehåll.

Inte heller gör vi lärare särskilt ofta en kvalitativ skillnad mellan till exempel faktaobjekten makt och riksdag trots att det förra är ett komplext teoretiskt begrepp som besitter en mycket hög transferkvalitet och stor analytisk kapacitet. Begreppet makt är produktivt, vilket innebär att det gör något med vår förståelse av empirin och kan förklara många konkreta händelser. För oss lärare är det istället som om alla faktakunskaper innehar samma förklaringsvärde, detta trots att forskningen om teoretiska begrepp varit omfattande under flera decennier.

I antologin How people learn visar flera forskare att en avgörande och central skillnad mellan en ämnesexpert och en novis är kunskap om abstrakta och teoretiska principer. Dessa principer har under årens lopp kommit att kallas första ordningens begrepp eller kort och gott begrepp.

Att kalla begrepp för fakta blir logiskt om vi beaktar att faktum i etymologisk mening kan härledas till termerna handling eller gärning och har sitt ursprung i rättsliga sammanhang. Ett faktum försöker alltså besvara vad det faktiskt är som har skett. Abstrakta fakta möjliggör därmed en förklaring av och/eller värdering av en händelse och är en central ingrediens i ett kritiskt tänkande om definitionen ovan ter sig vederhäftig. De abstrakta faktaobjekten lämpar sig alltså ypperligt till just detta ändamål.

För att utveckla ett kritiskt tänkande måste en individ ständigt utveckla och använda sin teoretiska kunskap (abstrakta fakta) inom många olika empiriska områden, det vill säga de konkreta uttryck olika fenomen kan ta sig i verkligheten. Ett kritiskt tänkande utvecklas när en individ ständigt rör sig upp och ner mellan teori (abstrakta fakta) och empiri (här konkreta fakta).

Eftersom teori och empiri står i detta beroendeförhållande till varandra måste det vara skolans huvuduppgift att på ett didaktiskt medvetet sätt lära eleverna teoretiska och därmed abstrakta fakta som de prövar och använder på konkreta händelser i omvärlden. De utvalda abstrakta begreppen måste dessutom repeteras genom åren på ett sätt så att de ständigt ökar i analytisk komplexitet. Det är abstrakta fakta som gör att vi kan se något i det myller av konkreta uttryck som verkligheten tar sig och som dagligen omger oss.

Ödesfrågan står alltså inte mellan att betona förmågor eller fakta eftersom de inte kan behandlas isolerat från varandra, utan den handlar om skolans förmåga att skilja mellan abstrakta och konkreta fakta. En didaktiskt medveten undervisning med abstrakta fakta som nav och i en tydlig progression mellan årskurserna, är en nödvändig nyckel till elevers kritiska tänkande. Och bör därför introduceras redan i lägre åldrar. Det är något jag hoppas kommer att beaktas i en framtida revidering av kurs- och ämnesplanerna.

ur Lärarförbundets Magasin