Läs senare

Visst finns kunskap – även om förskolan

DebattEn förskola på vetenskaplig grund är möjlig. Men för att åstadkomma den behövs en gemensam kunskapsbas och
en samsyn om vad denna bas innebär och hur den ska tolkas.

Illustration: Ulf Frödin

Sofia J Frankenberg

fil. dr, lektor och leg. psykolog, avdelningen för förskollärarutbildning och förskoleforskning, institutionen för Barn och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet.

Under sommaren har frågan om skolans vetenskapliga grund debatterats. Frågan har stor relevans för förskolan eftersom den som en del av det svenska skolsystemet, enligt skollagen, ska vila på vetenskaplig grund. Den aktuella debatten började med att professor Inger Enkvist i Svenska Dagbladet (15/7) ifrågasatte värdet av den pedagogiska forskningen eftersom den i så ringa grad tar sig an frågor som rör effekter av olika former av pedagogik. Med andra ord ger den inte ett tillförlitligt svar på frågor om hur undervisningen kan förbättras. Flera repliker följde.

Professor Pernilla Nilsson (SvD 20/7) hävdade att ”lärandet är ett komplext fenomen, och alla som befunnit sig i ett klassrum eller i en förskola förstår att det inte går att isolera till enskilda specifika undervisningssituationer med oberoende variabler”.

Statsvetaren Anders Sundell ifrågasatte i Göteborgsposten idén om att pedagogisk forskning skulle vara så komplex att den inte lämpade sig för systematiska studier av vilka undervisningsmetoder som fungerar bäst. ”Självklart kommer det inte gå att hitta någon pedagogisk mirakelmetod … men på samma sätt som cancerforskare hela tiden lär sig mer om vilka behandlingar som har större eller mindre chanser att lyckas kan pedagogikforskare givetvis undersöka vilka undervisningstyper som är mer eller mindre effektiva”, skriver Sundell.

Sundells poäng är vidare att med rätt forskningsmetoder är det möjligt att generera betydande kunskap som kan utveckla skolan i en riktning som främjar lärande och utveckling, sannolikt på ett mer effektivt sätt än i dag.

I samma veva tog jag del av ett ett år gammalt avsnitt av Förskolepodden: Vi pratar förskola som görs av två förskollärare. Avsnittet behandlar begreppet vetenskaplig grund med en inbjuden gäst som är verksamhetsutvecklare. Diskussionen är representativ för en i svensk förskola vanligt förekommande inställning till relationen mellan vetenskap och praktik.

Å ena sidan konstaterar diskussionsdeltagarna att vi alltid måste arbeta utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, eftersom det står i lagen. Å andra sidan råder stort tvivel om vad det innebär. Resonemanget genomsyras av en polarisering mellan ett naturvetenskapligt ideal där vetenskap är lika med sanning och ett samhällsvetenskapligt/humanistiskt ideal där sanning inte existerar.

Deltagarna är överens om att förskolans vetenskapsideal bygger på det senare och säger sig ta sin utgångspunkt i en socialkonstruktionistisk grundsyn. ”Vi är inne i ett flöde och det som vi tar för sanning i dag behöver inte vara sanning i morgon … man omskapar allting hela tiden, att det som vi säger nu, det är inte säkert att det är sant nästa gång vi pratar om det. Den är väldigt filosofisk, vår vetenskapliga grund, det finns ju ingen sanning, därför får vi ju ha det här rhizomatiska surret bara. Att det är ju en process, vi måste vara nyfikna, att vi måste söka, att vi aldrig blir klara …”.

Men hur ska vi bygga en förskola på vetenskaplig grund om vi inte kan producera tillförlitlig kunskap? Hur ska vi kunna uppfylla förskolans uppdrag om vi inte kan enas om en gemensam kunskapsbas att ta utgångspunkt i och arbeta utifrån? Om den vetenskapliga grunden i första hand handlar om en metod för kritisk reflektion snarare än tillförlitlig och aktuell kunskap om barns utveckling och lärande, hur ska vi då veta att den verksamhet som bedrivs gynnar alla barns lärande? Om den vetenskapliga grunden i första hand innebär ett konstant sökande och kritiskt granskande av den egna praktiken, hur ska vi då veta att vi skapar de bästa lärmiljöerna för varje enskilt barn, i linje med barns rätt att uppnå sin fulla potential?

Internationell forskning om förskolan visar på ett övertygande sätt att det är möjligt att producera tillförlitlig kunskap om barns utveckling och lärande, likväl som när det gäller olika undervisningsmetoders styrkor och svagheter. För att förskolans verksamhet ska kunna vila på vetenskaplig grund behövs en samsyn om vad som utgör denna grund och hur den ska tolkas.

Ansvaret för att bygga förskolans vetenskapliga grund ligger i första hand på forskarsamhället. Uppgiften är att i samarbete med förskolans praktiker identifiera de viktigaste forskningsfrågorna. Uppgiften är också att utveckla de mest tillförlitliga metoderna för att svara på dessa frågor och därigenom bidra till tillförlitlig kunskap, en kunskap som förskolans personal sedan kan använda för att utveckla förskolans verksamhet i enlighet med skollagen.

Det är dags för förskoleforskningen att flytta fram positionerna. Men för att göra det krävs förändringar i flera grundantaganden för forskning inom det utbildningsvetenskapliga fältet. Följande punkter kan föra diskussionen om förskolans vetenskapliga grund framåt:

I en förskola på vetenskaplig grund måste …

  • kunskap i större utsträckning byggas på en realistisk vetenskapssyn.
    Den vetenskapliga grunden för förskolans praktik ska utgöra ett fundament av generell väletablerad och vetenskapligt bekräftad kunskap utifrån vilken den enskilda pedagogen kan göra tolkningar av enskilda situationer.
  • skillnaden mellan en vetenskaplig metod och en pedagogisk metod klargöras. En skola på vetenskaplig grund innebär inte att förskolans pedagoger ska använda vetenskapliga metoder i sin yrkesutövning. Pedagoger ska använda pedagogiska metoder. Dessa pedagogiska metoder ska däremot vara förankrade i vetenskaplig kunskap och de kan med fördel beforskas med hjälp av vetenskapliga metoder, gärna i samarbete mellan pedagoger och forskare.
  • teorier bekräftas empiriskt. Många teorier har formulerats under vetenskapens historia som vid närmare studier med hjälp av systematiska empiriska metoder visat sig vara inkorrekta. Här har forskningen en viktig uppgift att empiriskt undersöka under vilka omständigheter olika teorier stämmer med verkligheten och framför allt i vilken utsträckning och på vilka sätt de kan användas för att uppnå läroplanens målsättningar.
  • polariserade resonemang undvikas till förmån för en holistisk förståelse av hur olika delar i förskolan står i relation till varandra och påverkar dess helhet. Det innebär bland annat att en förskola på vetenskaplig grund måste byggas på med utgångspunkt i en tvärvetenskaplig forskningsansats som kan inkludera både så kallade naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga perspektiv. Det innebär vidare att enskilda variabler och mätbara fenomen studeras i detalj samtidigt som resultaten tolkas med hänsyn till helheten.

ur Lärarförbundets Magasin