Ingår i temat
Flerspråka
Läs senare

Vissa språk ses som finare

FlerspråkaSpråken ges olika status. Skolans läroplaner befäster hierarkierna, enligt forskaren Jenny Rosén.

av Ingvar Lagerlöf
17 Nov 2017
17 Nov 2017
Vissa språk ses som finare
Ordamerika etc. Ur »Fantastikboken«. Assemblage 2013. ©Magnus Lönn

— Språk och sätt att använda språk är relaterade till makt. Detta synliggörs i skolans styrdokument som domineras av en syn på språk som separata enheter. Språken tillskrivs olika status och tilldelas därmed olika resurser, säger Jenny Rosén, universitetslektor i svenska som andraspråk vid Stockholms universitet.

Jenny Rosén ser språken som i grunden sociala konstruktioner och anser att det kan vara mer fruktbart att använda sig av begreppet språkande för att synliggöra elevernas alla språkliga resurser.

Hon har granskat föreställningar om språk och hur språken beskrivs i grundskolans läroplan. Kursplanerna inleds med en kort beskrivning på några meningar av varje ämne. I språkämnena finns det återkommande formuleringar som är gemensamma, exempelvis att språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära.

Men det finns också skillnader. Exempelvis uttrycks att kunskaper i engelska och moderna språk ökar individens möjligheter att ingå i olika sociala och kulturella sammanhang och att delta i internationellt studie- och arbetsliv. Detta perspektiv saknas däremot i kursplanen för modersmål. Den har likalydande inledning som kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk men med ett tillägg: att ha tillgång till sitt modersmål underlättar också språkutveckling och lärande inom olika områden.

Engelskan beskrivs som ett språk som omger oss i vardagen, vilket antyder att engelskan är en del av det svenska språkliga landskapet. Modersmålen som används av en mängd elever i deras vardag beskrivs inte på detta sätt.

– Dessa formuleringar synliggör språkens statusförhållanden, anser Jenny Rosén.

I en genomgång av grundskolans fem läroplaner från 1962 och framåt visar Jenny Rosén att skolans kategorisering av språken inte är given. Historiskt har det genomförts flera förändringar av hur språkämnena har benämnts och kategoriserats. Förändringarna sätter strålkastarljuset på hur skolans språkämnen är konstruerade socialt och ideologiskt, enligt Jenny Rosén.

Läroplanerna från 1962 och 1969 omnämner fem språk: svenska, engelska, tyska, franska och finska. 1980 tillkommer svenska som främmande språk (benämnt svenska som andraspråk från 1996) och hemspråk (benämnt modersmål från 1997). Finskan blir samtidigt en del av gruppen hemspråk. 1994 förs franskan och tyskan över till den bredare kategorin B- och C-språk som från 2011 kallas moderna språk. 2011 tillkommer teckenspråk för hörande. De fem nationella minoritetsspråken har numera en särskild ställning bland modersmålen.

I dag är det endast obligatoriskt för grundskolorna att erbjuda franska, tyska och spanska som modernt språk. De tre språken är de helt dominerande moderna språken i grundskolan och kinesiska är störst bland de övriga. Att exempelvis arabiska sällan räknas in bland de moderna språken beror främst på sociopolitiskt konstruerade avgränsningar och har inte språkliga eller historiska orsaker, enligt Jenny Rosén. På senare år har några kommuner ändå börjat erbjuda arabiska som modernt språk.

– Det kan ge en signal från skolan om att detta språk är ett viktigt ämne som vi vill erbjuda alla elever. Ett sådant skifte kan höja språkets status och ge mer resurser till ämnet.

Ofta talar man om första- och andraspråk. Jenny Rosén ser en risk i att fastna i en sådan numerär kategorisering av språken i stället för att lyfta fram elevens språkliga resurser som en helhet.

– Dessutom studeras oftast ett språk i taget och det finns tydliga uppdelningar i tid och rum mellan språk i skolan snarare än att bejaka och utveckla elevernas flerspråkighet och flerspråkiga identiteter.

Begreppet flerspråkighet används ofta för att kategorisera elever med annat modersmål än svenska. Flerspråkighet framställs då som en brist på svenska snarare än som en resurs.

– Men egentligen vill vi att alla elever ska ges möjlighet att utveckla sina språk och lära sig flera språk i skolan. Flerspråkighet kan vara en resurs för alla elever både nu och i framtiden, säger Jenny Rosén.

Det kan möjligen ses som hårklyverier att så ingående diskutera enskilda formuleringar i läroplanerna, men Jenny Rosén anser att det är betydelsefullt.

– Styrdokumenten sätter ramarna för hur vi organiserar skolan. De sätter också ramarna för hur vi ska tolka det som sker i skolan och det ideologiska utrymmet för hur vi kan tala om exempelvis elevers språkliga erfarenheter och språkande.

Jenny Rosén motsätter sig inte att det existerar en uppdelning av olika språk i läroplanerna.

– Nej, men det behövs en kritisk granskning då en uppdelning alltid riskerar att befästa en syn på språk som separata enheter. En diskussion om detta kan bidra till ett samtal om hur elevers språkliga repertoarer värdesätts och synliggörs i skolan.

Alla artiklar i temat Flerspråka (11)

ur Lärarförbundets Magasin