Läs senare

Vetenskapens fanbärare

PorträttetDet är en hektisk tid för Christina Moberg, som är med och delar ut två Nobelpris. På vetenskapens högtidsdag ser hon oroande tecken i tiden. Kungliga Vetenskapsakademiens främsta företrädare vill ha en ny upplysningstid.

av Niklas Arevik
12 Dec 2016
12 Dec 2016
Foto: Robert Blombäck
Carl von Linné har rankats till världshistoriens mest inflytelserika person. Han är även en av Christina Mobergs vetenskapliga förebilder.

”En relativistisk kunskapssyn har fått fäste i skolvärlden och den lämnar eleverna skyddslösa.”

Denna rallarsving levererades på Dagens Nyheters debattsida tidigare i år. En av undertecknarna var Christina Moberg, professor i kemi och Kungliga Vetenskapsakademiens främsta företrädare.

Som preses, vilket är den officiella titeln, är hennes viktigaste uppgift att stärka vetenskapens inflytande i samhället.
– Det gäller inte minst i skolan och undervisningen. Man kan säga att vår roll är … Ja, att utbilda folket vet jag inte om jag kan säga riktigt, men att sprida vetenskapligt grundad information.

Christina Moberg

Aktuell: Preses (främsta företrädare) i Nobelprisutdelande Kungliga Vetenskapsakademien sedan 2015, blev ledamot 1998.

Är också: Seniorprofessor i organisk kemi vid KTH samt hedersdoktor vid Lunds universitet. Har i sin forskning fokuserat på metodutveckling för katalys.

Född: 1947.

Bor: Vasastan i Stockholm.

Familj: Två vuxna barn med familjer.

Fritid: Bio, teater, litteratur och friluftsliv.

Oanad talang: Bra på att sy lapptäcken.

Skulle vilja ge Nobelpriset postumt till:Den franske kemisten Louis Pasteur (1822—1895).

Christina Moberg om:

Nobelpriset i litteratur: »Det var synd att Göran Tunström aldrig hann få det.«

Kritiken mot tv-programmet Fråga Lund: »Jag instämmer i den. Det är väldigt ojämn kvalitet på dem som svarar och jag skulle föredra ett seriösare program utan så mycket blinkande lampor. Men för-annonseringen när Kristian Luuk försökte mäta hur långt det är till horisonten var fruktansvärt rolig.«

Konfessionella friskolor: »Om de inte har en strikt vetenskaplig grund är det mycket oroväckande.«

Paolo Macchiarini-skandalen: »När forskningsfusk uppdagas sjunker allmänhetens förtroende väldigt snabbt och tar lång tid att bygga upp igen. Så här stora skandaler är ovanliga, men även mindre typer av fusk är mycket allvarligt. Man måste kunna lita på vad forskarna säger.«

Kritiken riktades bland annat mot en formulering i Skolverkets kommentarmaterial för biologi som lyder: ”Kursplanen avser inte att lyfta fram naturvetenskapen framför andra sätt att beskriva världen”.

Det står helt enkelt motsatsen till vad det borde stå, ansåg Christina Moberg och hennes meddebattörer. Med relativistisk kunskapssyn menar de alltså tendensen att se naturvetenskapen som bara ett bland många likvärdiga förklaringssystem.
– Den synen kommer åtminstone delvis från lärarutbildningarna. Vi har sett att det finns en osäkerhet bland vissa lärare när det gäller vad man ska lära ut och vad som är vetenskapligt belagt. Och det är naturligtvis allvarligt att svensk skola inte har en strikt vetenskaplig grund.

Foto: Robert Blombäck

Vi befinner oss i det så kallade förmaket i Kungliga Vetenskapsakademiens (KVA) byggnad i Frescatiområdet i Stockholm. Den historiska och vetenskapliga tyngden känns nästan fysisk i dessa rum där stora porträtt och tunga byster av Christina Mobergs många föregångare finns uppradade.

Kungliga Vetenskapsakademien

  • Instiftades 1739 och har i dag 460 svenska och 175 utländska ledamöter.
  • Akademiens uppgift är att »främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället«.
  • Delar ut Nobelprisen i fysik och kemi, ekonomipriset till Alfred Nobels minne, Crafoordpriset och ett flertal andra priser, bland annat till lärare.
  • Under 2015 publicerades det 17 000 artiklar om Akademien i medier världen över.
Vetenskapsakademien bildades 1739 av Jonas Alströmer, Carl von Linné, Anders Johan von Höpken, Sten Carl Bielke, Mårten Triewald och Carl Wilhelm Cederhielm.
– Det var sex unga herrar som var väldigt moderna och som aktivt arbetade i upplysningens anda, säger Christina Moberg.

Hon har tagit ett stadigt grepp om stafettpinnen och är tydlig med vad som behövs i dag: en ny upplysningstid.
– Det är oroväckande att vetenskapliga landvinningar inte alltid får fäste, och ibland till och med glöms bort, säger hon.

En av 1700-talets upplysningsfilosofer, fransmannen Jean Antoine de Condorcet, pläderade för att om man en gång väl upplyst folket och banat vägen för vetenskapen så var det permanent.
– Han var helt säker på att när vi väl genomfört upplysningen så var det färdigt. Men så är det alltså inte.

När ovetenskapen sprider sig handlar det ofta om att söka enkla svar på frågor som egentligen är oerhört komplicerade, hävdar Christina Moberg. Och dessa idéer kan få fäste även bland högutbildade och i vanliga fall kritiskt tänkande människor.
– Ta det här med ekologisk odling, som jag är skeptisk till. I vissa fall kan det vara relevant, till exempel att inte använda farliga bekämpningsmedel. Men det finns väldigt mycket med ekologisk odling som är ovetenskapligt och de påstådda miljövinsterna är inte belagda. Trots det så hittar man snart inget annat i butikerna.

Vad beror det på?
– Det är naturligtvis en god vilja som ligger bakom. Man vill väldigt gärna göra gott och är rädd för att förstöra naturen. Detsamma gäller den ogrundade rädslan för genmodifierade grödor, GMO. Vetenskapsakademien har i ett yttrande kraftfullt kritiserat EU:s regelverk för begränsning av GMO, som utgör ett stort hinder för vetenskapen.

Akademien skriver att regelverkets implementering ”har fört EU in i en djupt vetenskapsfientlig riktning”. Det är ord och inga visor.

Främjandet av ekologiskt och motståndet mot GMO anser Christina Moberg grundar sig i missuppfattningen att naturligt är bra och det av människan tillverkade dåligt.
– Om man framställer något syntetiskt tror många att det inte är lika hälsosamt – även om det består av samma molekyler. Människor glömmer att ingen har lyckats framställa så potenta gifter som naturen.

Christina Moberg ser med oro på utvecklingen mot att ovetenskapliga förklaringsmodeller får större fotfäste i samtiden. Ett tungt ansvar för att motverka detta vilar på skolan, anser hon.

Vilka förändringar vill du se i svensk skola?
– Jag är inte specialist på skolan, men min egen åsikt är mer koncentration på ämneskunskaper på lärarutbildningarna. Jag är också ganska gammalmodig när det gäller undervisningsformer. Det har kommit nya pedagogiska metoder lite väl ofta och det finns för stor misstro mot den kunniga föreläsaren som meddelar sina kunskaper.

Christina Moberg vill understryka att hon nu uttalar sig som privatperson och inte som preses. När Vetenskapsakademien tar ställning och gör ett uttalande så har det föregåtts av en mycket noggrann procedur, vilket genomsyrar hela verksamheten.
– En av anledningarna till Nobelprisets höga status är den noggranna processen vid utnämningarna, säger hon.

Foto: Robert Blombäck
I Sessionssalen har Akademien sammanträtt varje månad sedan huset invigdes 1915. Här tillkännages också Nobelpristagarna.

Det börjar med nomineringar. Rätt att föreslå pristagare har ledamöter i KVA, nordiska professorer i ämnet samt före detta Nobelpristagare. Dessutom skickas det ut ett stort antal inbjudningar till forskare och universitet runt om i världen, som får föreslå personer med rätt att nominera. Hur många förslag som inkommer är inte officiellt, och protokollen med nomineringar och överläggningar är hemligstämplade i 50 år. Men 2014 framkom att det var 263 nominerade till medicinpriset det året.

Den slutgiltiga omröstningen sker inte förrän precis före presskonferensen då pristagarna tillkännages. Ibland får Akademien inte tag i dem innan offentliggörandet. Andra sitter och väntar vid telefonen, berättar Christina Moberg.

Noggrannheten och den långa processen har gjort att det finns förvånansvärt lite kritik av ett pris som genererar så mycket, när det gäller såväl status som reda pengar.

Hur ofta får ni höra att ”fel forskare vann”?
– Det händer, men väldigt sällan. Vissa hävdar att de själva borde varit pristagare. Som mest får tre personer utses per pris, men ofta är det ju många forskare inblandade i nya upptäckter.

Den ende vinnare som på allvar blivit ifrågasatt i Christina Mobergs ämne kemi är Fritz Haber, som fick priset 1918 för en upptäckt som möjliggjorde framställandet av konstgödsel. Några andra av hans uppfinningar är nämligen Zyklon B och industriell tillverkning av senapsgas.
– När det gäller vetenskapen så är det ingen tvekan om hans stora insatser, många miljoner människor har överlevt på grund av hans gärning. Det som kritiserats är hans politiska inblandning i nazismen.

Fritz Haber hade dock själv judisk bakgrund och utvisades ur Tyskland 1933.

Tomas Lindahl som fick kemipriset 2015 sitter själv i KVA. En handfull gånger har litteraturpriset gått till Svenska Akademiens egna ledamöter, vilket lett till kraftiga jävsdiskussioner.

Har ni upplevt detta?
– Jag tror att det är ett mindre problem för oss eftersom vi är så många, 460 personer. De är ju bara 18, vilket kanske gör det hela känsligare. Dessutom förhindrar våra jävsregler att en aktuell person deltar i arbetet.

Att Christina Moberg skulle bli kemist var ingen självklarhet. Hennes stora intresse i skolan var matematik och fysik.
– Jag var duktig och skötsam och gjorde allt jag skulle. Läste mina läxor och skolkade inte.

Först när hon sent under universitetsstudierna kompletterade med kemi så väcktes intresset. När hon började forska hamnade fokus på katalys, ett begrepp som för övrigt myntades av en av hennes vetenskapliga förebilder, Berzelius.

Hon blev sedermera professor, hedersdoktor, preses och har bland annat fått medalj av kungen för sina insatser.

Det är en spikrak karriär. Finns det något du önskar att du gjort annorlunda?
– Jag har varit engagerad i väldigt många olika saker: forskningsråd, akademiska styrelser, internationella frågor och så vidare. Det är oerhört stimulerande men man kan ju alltid fundera på om det har varit det bästa valet. Min forskning kanske hade varit ännu bättre om jag i stället gått djupare in i den, säger Christina Moberg.

Hon anser att svensk forskning inom vissa områden står sig väl internationellt men att vi de senaste åren sett en tillbakagång.
– Ett sätt att mäta forskningskvalitet är andelen högt citerade forskningsartiklar som får stort genomslag. Där har Sverige gått bakåt, medan till exempel Danmark har gått framåt och förbi oss.

En bidragande orsak till det är enligt Christina Moberg att vi har fått för många lärosäten i Sverige.
– Det är svårt att upprätthålla excellens på så många forskningsinstitutioner. Jag menar inte att högskolor ska läggas ned utan i högre utsträckning fokusera på utbildning, medan forskningen knyts till universiteten. Det är även Akademiens hållning.

KVA:s verksamheter delas in i olika vetenskapliga klasser och kommittéer. En klass är ett vetenskapsområde, som fysik, teknik eller samhällsvetenskap, medan en kommitté inriktar sig mot områden som skola, miljö, internationella frågor eller Nobelpriskommittéer mot kemi och fysik.

Som preses har Christina Moberg rätt att närvara vid möten med samtliga klasser.
– Skolkommittén medverkar i flera projekt för att stärka vetenskapens ställning i skolan. Jag tycker också att vi bidrar till att öka läraryrkets status med våra lärarpris, som delas ut av kungen varje år.

Priset går till fyra lärare i matematik eller NO och är på 50 000 kronor till läraren och ytterligare 20 000 till skolan.
– Det finns många lärare som är otroligt skickliga och kunniga. Det ser vi inte minst i nomineringarna till dessa priser. Och många som blir forskare och framstående inom vetenskap blir det väldigt ofta på grund av en bra gymnasielärare, säger hon.

När årets Nobelpristagare i kemi presenteras inför världspressen är det en glad Christina Moberg som svarar på frågor. Jean-Pierre Sauvage, Sir J. Fraser Stoddart och Bernard L. Feringa har utnämnts för ”design och syntes av molekylära maskiner”. Det kan sägas vara extremt små robotar, en tusendel av ett hårstrås tjocklek, som bland annat kan komma att användas inom medicinen, för transporter i kroppen.
– Jag känner dem väl och det är en forskning som jag följt länge, ett av de mest stimulerande områdena inom kemin. Praktiska användningar härrör för det mesta från grundläggande forskning, men det är viktigt att tillämpningarna lyfts fram, säger Christina Moberg.

Och som Alfred Nobel skrev i testamentet ska priset ska gå till den ”som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”.

ur Lärarförbundets Magasin