Läs senare

Vardag i skolan som lyfte sig i håret

ReportagetNossebroskolan var ett tag på allas läppar. Nu har uppmärksamheten lagt sig men skolan fortsätter att utveckla sitt arbetssätt. Inkludering betyder inte längre att alla alltid vistas i samma rum.

 

Jag vet, man ska plussa med ett också!

Det är mattelektion i klass 9:3 i Nossebro skola. I smågrupper diskuterar eleverna mönster och skärningspunkter. Vilken är formeln för hur många skärningspunkter det blir när alla linjer måste korsa varandra? Eleverna drar streck och ställer upp tabeller och alla tycks djupt engagerade. En och annan mobiltelefon åker fram, men används bara som miniräknare.

– Blir det verkligen bara fem skärningspunkter om du har fem linjer? Matteläraren Therése Jacobsson går runt och uppmuntrar, stöttar eller knuffar eleverna i rätt riktning med egna frågor. Specialpedagogen Christina Nilsson finns också i klassrummet. Hon lägger främst sin tid på en av de nyanlända eleverna som behöver extra stöd, men hinner också gå runt i grupperna. Med två lärare i klassrummet behöver ingen vänta länge på hjälp.

När mattelektionen närmar sig sitt slut är det dags för sammanfattning och genomgång av arbetet i de små grupperna. Therése Jacobsson visar elevernas tabeller och resultat på tavlan och ber dem förklara hur de kom på sina lösningar.

— Vi måste förklara för vårdnadshavarna att det inte går att få jobb efter nian, säger specialpedagog Britt-Marie Nilsson.
Foto: Sebastian Lamotte

2007 kom Essunga kommun, där Nossebro skola är den enda 6–9-skolan, bland de sista i Sveriges Kommuner och Landstings skoljämförelse. Det ledde till en rejäl uppryckning. Skolans personal pratade sig samman om ett nytt arbetssätt som byggde på vad forskning visat leder till studieframgångar. En viktig del i förändringen var beslutet att inkludera alla elever i klasserna. Speciallärarna fick följa med och på så vis blev det ofta två vuxna i klassrummet vilket ledde till bättre användning av lärarresurserna. Det kollegiala lärandet kom på köpet. Andra viktiga inslag var att lärarna höjde sina förväntningar och började prata med eleverna om varför det var viktigt att lära och om vilka mål de hade i livet. Alla elever, både de som riskerade att missa betyg och de som ville höja redan goda resultat, erbjöds läxläsningshjälp och lovskola. På tre år gick Essunga kommuns niondeklassare från nästan sämst till topp tre i landet och uppmärksamheten i media blev stor.

Rektor Tina Hededal Ljungsberg har samlat arbetslagsledare och specialpedagoger för samtal med Pedagogiska magasinet i ett grupprum.

De berättar att medieuppmärksamheten var en kluven upplevelse för skolan. Det var roligt att det de gjorde bra fick spridning, men att möta det påföljande intresset från både journalister och andra skolor och kommuner tog mycket tid.

Det kändes också pressande att försöka leva upp till de plötsligt väldigt höga förväntningarna. I det avseendet var det lite otur att den årskull som syntes i SKL:s mätning med sina låga resultat var en ovanligt svag grupp, medan den från året då den stora höjningen skedde var exceptionellt stark. Det hade varit bättre för skolan om utvecklingen kommit gradvis, menar flera i gruppen.

— Det brukar vara uppskattat att skicka ett sms till föräldrarna och tala om när det går bra, säger Georg Agorastos, lärare i engelska och tyska.
Foto: Sebastian Lamotte

– Det negativa var att det blev en fixering vid våra resultat. Det vi tycker är viktigt är ju vårt sätt att arbeta, säger Georg Agorastos, lärare i engelska och tyska.

2011 kom så det stora bakslaget. Från att ha varit medias kelgrisar hängdes Nossebro skola ut som fuskare när Dagens Nyheter granskade skillnaden mellan skolans resultat på nationella proven och elevernas betyg och såg en diskrepans.

– Det var ett orättvist drev. Skillnaderna var inte så stora som de framställdes, det bekräftade en extern revision, och skolan hade dessutom satt in extra stöd för att de elever som fått lågt på nationella proven skulle klara betygen, säger Tina Hededal Ljungsberg.

De första åren handlade förändringsarbetet på skolan mycket om strukturer för att skapa ordning och förutsägbarhet och om former för undervisningen. Sådant är fortfarande viktigt men samtalen i kollegiet handlar mer om pedagogiska idéer om hur man kan nå alla elever, underlätta lärande och utvärdera kunskap, än om former för lektionsupplägg. Inkluderingen är i dag en självklarhet och tankarna kring det arbetet har fördjupats. I början handlade det mycket om att alla skulle vara i klassrummen, men i dag pratar de mer om gemenskap.

– Alla ska få känna att de är del av ett sammanhang, säger Tina Hededal Ljungsberg.

I dag finns en liten undervisningsgrupp för elever som behöver en lugnare miljö av neuropsykiatriska skäl eller på grund av en tillfälligt ansträngd livssituation. Men alla tillhör en vanlig klass och målet är att de ska vara i den så mycket som möjligt.

— Det är viktigt att alla får känna att de är en del av ett sammanhang, säger rektor Tina Hededal Ljungsberg.
Foto: Sebastian Lamotte

Skolan har också blivit mer flexibel vad gäller lärarresurserna. I stället för att ha två lärare i klassrummen har grupperna i vissa fall blivit mindre.

Sedan rekordåret har resultaten fluktuerat. På en liten skola får varje elev genomslag och det går olika bra för olika årskullar. Specialpedagog Britt-Marie Nilsson berättar att det dessutom förekommer att familjer med barn med skolsvårigheter flyttar till Essunga på grund av skolans goda rykte:

– Men vi kan inte göra underverk!

Nossebro skolas elever presterar fortfarande stabilt över vad som kan förväntas med hänsyn till exempelvis föräldrars utbildningsnivå. Men skolan brottas ständigt med att skolframgångar inte har så hög status i många föräldrars ögon.

– Vi måste involvera vårdnadshavarna och förklara också för dem att det inte längre går att få jobb efter nian och att vi vill barnens bästa, säger Britt-Marie Nilsson.

På frågan vad som är det viktigaste Nossebroskolan skickar med eleverna blir svaren från den samlade gruppen: gott självförtroende, insikten att man måste arbeta hårt för att nå framgång, att alla ska få möjlighet att lyckas utifrån sina förutsättningar, att alla är lika mycket värda, goda kunskaper och förmåga att ta ansvar och strukturera. Georg Agorastis nämner devisen ”gör din plikt, kräv din rätt”.

— Vi ska se till att eleverna får rätt förutsättningar men de ska göra jobbet, säger Stefan Carlsson, lärare i svenska och SO.
Foto: Sebastian Lamotte

– Vi ska se till att de får förutsättningar att klara saker men de ska göra jobbet, säger Stefan Carlsson, lärare i svenska och SO.

Sedan det de kallar för den stora synvändan 2007 har halva lärarkåren bytts ut. Ingen i gruppen tror att det beror på arbetssättet. Några gick i pension och flera hade långt att pendla och har bytt arbetsplats på grund av det. Men Tina Hededal Ljungsberg har också sett att hennes personal varit särskilt eftertraktad och specialrekryterats. Det har ett värde att ha arbetat på Nossebro skola. Att många slutat behöver heller inte vara negativt. Med nya i personalen måste diskussionen om arbetssätt och pedagogik hållas igång.

– Det ger också nya influenser, säger Tina Hededal Ljungsberg.

Visst kräver det lite extra att vara så engagerad i sina elever som pedagogerna är på Nossebro skola, men det är det värt, verkar den samlade gruppen överens om.

– När jag släpper iväg dem i nian gör jag det med stolthet. Jag vet att jag har gjort vad jag kunnat och jag är glad att jag också fått möjligheten att göra det, säger Stefan Carlsson.

Elever i årskurs 9

  1. Vad är det viktigaste du lär dig i skolan?
  2. Vad vill du göra efter skolan?
  3. Bryr sig lärarna om dina mål?

David Eriksson

  1. Språk för det använder man hela tiden, och geografi, om man ska resa, eller arbeta med att bygga hus.
  2. Jag vill uppleva mycket och jag har tankar på att bli polis eller arkitekt.
  3. Ja, de försöker verkligen hjälpa en om det går dåligt eller om man vill ha högre betyg, och är väldigt stöttande.

Yulong Li

  1. Engelska, för hela världen pratar det.
  2. Jag vill resa runt i världen och jag vill arbeta som brandman och hjälpa andra.
  3. Jag får den hjälp jag behöver och de kollar upp och ger stöd.

Veronica Nilsson

  1. Matte är jättebra och idrott och hemkunskap så man kan klara sig själv. Och hur man beter sig mot folk. Religion är viktigt.
  2. Jag vill resa i Afrika och se andra kulturer och sedan kanske bli ingenjör eller inköpare.
  3. Herregud, ja! De vill verkligen hjälpa till.

Zahra Madadi

  1. Att klara sig i framtiden och hur man beter sig med olika människor. Man lär sig en massa utan att tänka på det. Allt är viktigt.
  2. Jag vill resa och testa sånt som bungy jump. När jag är vuxen vill jag bli läkare.
  3. Ja, och inte bara på skoltid. De finns som vänner också. De blir glada när vi frågar om hjälp.

ur Lärarförbundets Magasin