Läs senare

The Big 5 ingen styrka

Debatten om modellen The Big 5 är en storm i ett vattenglas eftersom både den och kursplanerna har sina rötter i samma elevpsykologi, menar debattören Kerstin I M Holm.

19 Nov 2013

Läkarvetenskapen skiljer mellan skelettsystem, muskelsystem, blodsystem och så vidare. Men läraryrket är ingen stark abstraktionsvetenskap. Akademikerna inom lärarhögskolor och pedagogikinstitutioner kan nämligen inte skilja mellan storheterna i kunskapsuppdraget (ämne) och storheterna i uppfostringsuppdraget (elev). Lärarprofessionen saknar därmed en egen jurisdiktion, skild från psykologi och sociologi, där man äger sina egna kunskapsabstraktioner.

Joel Rudnert och Göran Svanelid debatterar om Blooms taxonomier från 1956 och The Big 5 (se Pedagogiska magasinet nr 2/13 och 3/13). Det är en storm i ett vattenglas därför att båda sidor är elevpsykologiska. Rudnert kritiserar The Big 5, och menar att modellen ”motverkar det viktiga ämnesdidaktiska arbetet där undervisning planeras utifrån de nya kursplanerna”. Rudnert tar då inte hänsyn till att även Skolverkets kursplaner hämtar sina rötter från samma elevpsykologi med bedömningsmål hämtade från eleverna, som The Big 5.

Svanelid är koncepthållare för The Big 5 och berättar om sina möten med ”tusentals pedagoger” och deras frustration kring det tidskrävande arbetet med Lgr 11. Svanelid såg en risk att målen, precis som ”strävansmålen” i Lpo 94, skulle försvinna ur sikte. Och så myntade han The Big 5 som handlar om elevers fem förmågor: analysförmåga, kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga; förmågan att hantera information och begreppslig förmåga, som alltså är generella bedömningsmål hämtade från eleverna. 

I sin ursprungliga form benämndes Blooms taxonomier: kognitiva, affektiva och psyko-motoriska. Psykologen Benjamin Bloom var ordförande för den kommitté i USA, som 1956 rapporterade att ”lärandet kunde inordnas under tre kategorier.” Sedan dess har kategorierna blivit omformulerade och sönderdelade och omstöpta i otaliga versioner.

Men, alla benämningarna utmynnar i diskussionen om lärandet, det vill säga söker sina förklaringar i elevens svarta box. Och ändå! Det finns en ämnets svarta box, som kunskapsanalytikern, edukatören, ämnesspecialisten tillsammans borde söka lektionernas ämnesdesign i. Frågan är vilken yrkesgrupp lärarna har möjlighet att betrakta som sin och försvara abstraktionerna för när de möter andra yrkesgrupper i transaktionella dialoger om ämnet. Matematiklyftet för lärare är ett högaktuellt exempel. Där blir några lärare karriärflyttade till förstelärare, lektor, forskare. Andra får sitta på skolbänken där de ska ”lära” från litteratur, varandra, eleverna och själva studien. Det är inte matematikämnet som sätts under lupp och transaktionellt stöts och blöts mellan yrkesgrupper som lärare, ämnesexperter, forskare. Det är karriäristerna som forcerar data, som när kortmagikern forcerar spelkort till en tyst och storögd publik. Vi har sett det förr. Tänk på mängdlära, undervisningsteknologi, programmerad undervisning. I Matematiklyftet ska lärarna tillämpa eklektiska designexperiment av lektioner observerade genom videoinspelning. Allt medan matematikeleverna ropar ”Teach me!”

Som kunskapsanalytiker förespråkar jag ”användarvänlig ämnesundervisning” där ämnet öppnas upp säkerställt och i organiserad form för eleverna. Tröskelbegrepp betyder utvidgande ämnesbegrepp, det vill säga begrepp som spränger ämnesgränser och skapar en mer mångfaldig åskådning och mer komplext, säkert och innehållsrikt begrepp. Eller med en annan metafor: Leder eleven in genom en ny ämnesportal. Pendangen till tröskelbegrepp är ett analytiskt ämnesbegrepp.

ur Lärarförbundets Magasin