Läs senare

The Big 5 bildar broar från förskola till skola

The big 5Tre viktiga förmågor, hämtade ur The Big 5, dominerar i förskola, förskoleklass, fritidshem och skola. Med förmågornas hjälp kan lärare samarbeta kring elevernas kunskaper inför övergångarna. Det bäddar för måluppfyllelse, menar Göran Svanelid.

The Big 5 bildar broar från förskola till skola
Illusrtation: Thomas Fröhling

Göran Svanelid

Göran Svanelid myntade The Big 5 som ett begrepp för de fem stora förmågorna som genomsyrar läroplanen.

Jag vill lansera tanken på ett ökat samarbete mellan förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet och grundskolan, i första hand årskurserna 1–3. Det jag beskriver gäller dock i allt väsentligt även årskurserna 4–9.

Främst är jag ute efter att påvisa alla de likheter som finns mellan dessa fyra verksamheters läroplaner. Jag vill utveckla rutinerna för samverkan och överlämnande mellan dessa verksamheter, väl medveten om att en sådan utveckling kommer att kräva mycket god vilja, ett starkt stöd från skolledare och inte minst tid till kollegiala samtal.

Att bygga nya broar mellan de fyra verksamheterna handlar om att ändra fokus från ”Vad-ska-vi-göra?” till frågor som sätter innehållet och lärandet i centrum, alltså, mer av ”Vad-ska-vi-lära-oss?”

En viktig bakgrund till mitt resonemang är att läroplanerna för både förskolan och grundskolan har förändrats sedan hösten 2016.

På så vis kommer undervisningen att ge eleverna större möjligheter att utveckla sina förmågor att lära, tänka och kommunicera kring ett innehåll.

Det är givetvis viktigt med både fostran och omsorg i såväl förskola, fritidshem som i grundskolan. När detta väl är sagt är min ambition att lägga mer krut på förmågorna, det vill säga dem jag valt att kalla The Big 5.

Styrkan i The Big 5 är att förmågorna är generella och återfinns i alla verksamheter och faktiskt hela vägen till forskarnivå. Det innehållsliga är betydligt mer komplext på de högre nivåerna, men tankeoperationerna, förmågorna, är desamma.

Illusrtation: Thomas Fröhling

Här fokuserar jag på tre av dem: analysförmåga, begreppsförmåga och kommunikativ förmåga. Som vi ska se återfinns dessa tre i de fyra aktuella verksamheterna. Speciellt vill jag framhålla analysförmågan.

Barn kan utvecklas till tänkande forskare redan i förskolan. Små, men viktiga, steg på denna väg är till exempel uppgifterna att sortera olika leksaker eller dela in djur efter likheter och skillnader, att samtala om samband mellan årstid, lekar och vilka kläder man har på sig och vilka konsekvenserna kan bli om man använder fel kläder. Ett annat exempel är att samtala om för- och nackdelar med att äta pannkakor respektive grönsaker varje dag, ytterligare ett är att resonera om orsaker till, konsekvenser av och lösningar på mobbning.

Det finns inget som hindrar att redan i dag starta en undervisning för ”unga tänkande forskare” på en samling eller en lektion i förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet eller på lågstadiet.

En viktig bakgrund till mitt resonemang är att läroplanerna för både förskolan och grundskolan har förändrats sedan hösten 2016. Vi kan även förvänta oss ytterligare förändringar för förskolan vars läroplan, Lpfö 98, är 20 år gammal.

The Big 5

The Big 5 är en sammanställning av de fem förmågorna i läroplanen som är gemensamma för förskolan och skolan och innehåller:

Analysförmågan

till exempel att kunna beskriva samband, tänka om orsaker och konsekvenser, göra jämförelser som likheter och skillnader samt för- och nackdelar.

Begreppsförmågan

till exempel att kunna förstå betydelsen av olika begrepp och att kunna använda dem i olika sammanhang och syften.

Kommunikativa förmågan

till exempel att kunna berätta/återberätta, föra resonemang, delta i samtal och diskussioner, argumentera för och emot en åsikt samt att kunna formulera frågor.

Procedurförmågan

att veta hur saker ska göras, till exempel hur man dukar, hur gemensamma beslut fattas, hur man kan lösa en konflikt, hur man dansar, hur man vistas i naturen samt hur man söker och kritiskt granskar information på nätet.

Metakognitiv förmåga

till exempel att man reflekterar över vad man gjort, tänkt eller lärt sig och hur detta kan förändras samt prövar olika lösningar på olika problem.

I april 2018 kommer Skolverket gissningsvis med förslag på mer konkreta mål att sträva efter. Begreppen digitalisering, hållbar utveckling, hälsosam livsstil samt undervisningsbegreppet, kommer troligen att skrivas fram.

Vilka är då förändringarna från 2016? Den första förändringen har kanske inte ens uppmärksammats av alla berörda. Det jag åsyftar är ett mindre tillägg i kapitel ”2:5 Övergång och samverkan”, som finns med i både förskolans och grundskolans reviderade läroplaner. Den nya texten, här markerad med kursiverad stil, lyder:

”Förskoleklassen, fritidshemmet och skolan ska samverka på ett förtroendefullt sätt med varandra och förskolan för att stödja elevernas utveckling och lärande i ett långsiktigt perspektiv. Inför övergångar ska de berörda skolformerna och fritidshemmet utbyta kunskaper, erfarenheter och information om innehållet i utbildningen för att skapa sammanhang, kontinuitet och progression i elevernas utveckling och lärande. Det ska även finnas samarbetsformer som syftar till att förbereda eleverna och deras vårdnadshavare inför övergångar från förskolan, till förskoleklassen, skolan och fritidshemmet.”

Konsekvenserna av denna nya text kan delas upp i två delar:

1. En ”social- och omsorgsdel” där barnen/eleverna ska förberedas inför övergångarna. Denna del har funnits med sedan tidigare och här finns det oftast rutiner när det gäller överlämnandet.

2. En ”pedagogisk-didaktisk del” där lärare förväntas utbyta erfarenheter om innehållet i undervisningen för att skapa sammanhang, kontinuitet och progression i barnens/elevernas utveckling och lärande.

Efter många samtal med berörda lärare och rektorer är min bestämda uppfattning att bristerna framför allt gäller den andra punkten. Den stora utmaningen i detta sammanhang är att synliggöra innehållet i undervisningen och progressionen i lärandet.

Det borde kunna ske genom spännande diskussioner både mellan och inom verksamheterna, exempelvis om vilket kunnande och vilka utmaningar man kan tänka sig vid olika åldrar och hur de olika verksamheterna kan bidra till att skapa unga forskare. Jag tror inte att man som pedagog behöver vara rädd för att snarlika frågor ställs i de olika verksamheterna eftersom utvecklingen i lärandet gör att man med stigande ålder bör kunna prestera svar på allt högre nivåer.

I min vision finns det en kompensatorisk tanke med en undervisning som inte räds att utmana barnen/eleverna till att bli unga forskare.

Nu till den andra och betydligt mer omfattande förändringen i och med den senaste revisionen av Lgr 11. När det gäller förskoleklassen, fritidshemmet och grundskolan har man nu samma struktur med en inledande syftestext, ett antal mål samt ett centralt innehåll. Därmed har det blivit tydligare vad som är gemensamt. Detta bör skapa nya möjligheter både till samarbete under terminerna och vid överlämnandet mellan de olika verksamheterna. Dessutom finns det ett nytt krav på samverkan genom en förordningstext som inte kan förhandlas bort. Texten är tydlig genom att det numera uttryckligen står att:

”Läraren ska ta tillvara möjligheter till kontinuerligt samarbete om undervisningen i förskoleklassen, skolan och fritidshemmet” (min kursivering).

De helt nya kapitlen för förskoleklassen (kapitel 3) och för fritidshemmet (kapitel 4) ska tillsammans med läroplanens två tidigare delar (Skolans värdegrund och Övergripande mål och riktlinjer) vara utgångspunkten för undervisningen. Den enda skillnaden gentemot skolan är att det inte finns några kunskaps krav i förskolan, förskoleklassen eller i fritidshemmet.

Den gemensamma strukturen är, i mina ögon, en klar förbättring då den ger både en ökad tydlighet och nya möjligheter till samarbete mellan olika verksamheter och därmed till en ökad måluppfyllelse.

Sex av de sju långsiktiga målen är gemensamma:

  1. pröva och utveckla idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling,
  2. skapa och upprätthålla goda relationer samt samarbeta utifrån ett demokratiskt och empatiskt förhållningssätt,
  3. kommunicera i tal och skrift i olika sammanhang och för skilda syften,
  4. skapa och uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer,
  5. utforska och beskriva företeelser och samband i natur, teknik och samhälle,
  6. röra sig allsidigt i olika miljöer samt förstå vad som kan påverka hälsa och välbefinnande.

För förskoleklassen anges också målet ”att använda matematiska begrepp och resonemang för att kommunicera och lösa problem”, och för fritidshemmet anges målet ”att ta hänsyn till personliga behov och balans mellan aktivitet och vila”.

Teman att samarbeta kring

Sex gemensamma teman som återfinns i alla fyra verksamheterna:

  1. Regler i skolan, trafiken och på fritiden och varför vi behöver regler.
  2. Hållbar utveckling och kretslopp och samband med olika val i vardagen.
  3. Hälsa och livsstil samt samband med motion, hygien, sömn och kost.
  4. Samband och förändringar i naturen, till exempel djurs och människors anpassning till olika årstider.
  5. Mobbning i olika sammanhang inklusive i digitala sammanhang.
  6. Matematiska begrepp och samband mellan begreppen.

Samma mönster återfinner vi i det nya centrala innehållet där följande fyra kunskapsområden är gemensamma för förskoleklassen och fritidshemmet: språk och kommunikation, skapande och estetiska uttrycksformer, natur och samhälle, lekar, fysiska aktiviteter och utevistelse. Innehållet skiljer sig obetydligt verksamheterna emellan. Till exempel gäller matematiska resonemang och uttrycksformer endast förskoleklassen.

Det finns säkert anledning att inom de två verksamheterna se över hur mycket tid de olika kunskapsområdena tar i dag jämfört med det centrala innehållet i de nya officiella dokumenten.

Slutsatsen även av denna genomgång blir att likheterna dominerar vilket borde göra det enklare att samarbeta och samtala vid olika överlämningar och vid andra gemensamma kollegiala möten.

Låt oss avsluta med att se vilka av förmågorna, The Big 5, som återfinns i respektive verksamhet. Även här är det lätt att se mönstret. Tre förmågor dominerar; dels analysförmågan, främst som förmåga att beskriva samband, dels den begreppsliga förmågan att kunna förstå innebörden i och använda olika begrepp, dels den kommunikativa/språkliga förmågan, det vill säga att kunna samtala, berätta, återberätta, ställa frågor och att kunna argumentera för en åsikt.

Dessa tre förmågor går att härleda både till de långsiktiga målen och till det centrala innehållet. Sammantaget är förmågorna framgångsfaktorer när det gäller måluppfyllelse och skolframgång.

För att samverkan ska fungera krävs det att de olika verksamheterna känner till varandras dokument och har vetskap om att likheterna dominerar.

Lärare behöver tid till att samtala kring lärandet för att de ska kunna ge sig ut på kollegial jakt efter uppgifter som utvecklar analys-, begrepps- och kommunikativ förmåga. Här finns den utvecklingsbara potentialen. Och om lärarna har viljan, lusten och motivationen att lära av varandra genom att utveckla samverkan, borde det inte vara helt omöjligt att finna tid för detta.

Forskning har dessutom visat att det kollegiala lärandet är en framgångsfaktor för att utveckla de ungas lärande.

Vi har ett gemensamt uppdrag att bygga broar och riva murar, en vision som börjar i förskolan och som fortplantas vidare genom de verksamheter som tar vid. I min vision finns det en kompensatorisk tanke med en undervisning som inte räds att utmana barnen/eleverna till att bli unga forskare med hjälp av ett gemensamt tänkande kring förmågorna. Vilka spännande möten kan inte samverkan ge i form av diskussionsfrågor som:

  • Hur utvecklar ni analysförmågorna i era verksamheter?
  • Vilka matematiska begrepp möter era barn/elever?
  • Hur utvecklar och utmanar ni konkret barnens/elevernas kommunikativa förmåga i era verksamheter?
  • Vilka för- och nackdelar ser ni med en undervisning utifrån förmågor jämfört med tidigare?

Att börja tidigt med att utveckla förmågorna är en god kompensatorisk gärning.

ur Lärarförbundets Magasin