Läs senare

Systemfel – lärare drivs till vansinne

Digitala system införs för att hjälpa lärare att dokumentera, bedöma och kommunicera. Men verkligheten blir ofta en annan. Lärare kämpar med trassliga system som stjäl värdefull tid och kritiken tycks inte nå fram.

18 Sep 2012

Tre kollegor en eftermiddag i lärarrummet på Norra Ängby skola i Stockholm. Orden forsar fram. Stopp, bönfaller jag, vänta, jag hinner inte, måste få anteckna! Någon hejdar sig, drar efter andan, börjar sedan om lika fort. En annan väger orden noga, resonerar för och emot, förtydligar. Viljan att förmedla den egna situationen är påtaglig, snudd på akut, och känslan som genomsyrar beskrivningarna är frustration.

Ämnet som engagerar så är Skolwebben, det vill säga Stockholms stads digitala system för dokumentation och kommunikation. Lärare loggar in på Skolwebben för att registrera frånvaro, publicera information till föräldrar och fylla i skriftliga omdömen för alla elever.

Men systemet har hittills fungerat dåligt. Läraren Amy Lindau beskriver svårigheterna med att kommunicera med föräldrar via Skolwebben. Hon har lagt ner timmar på att publicera material som sedan försvinner eller så hoppar texter runt när hon ska byta en bild. Att lägga upp en länk är också trassligt.

– Jag tycker att det är roligt att lägga in bilder och texter. Men Skolwebben är krånglig och jag förstår att lärare ger upp. Jag har ruskat på huvudet och tänkt att det här är helt vansinnigt.

Tanken är att föräldrar ska läsa veckobrev på Skolwebben. Den idén är god i sig, men har inte fungerat i praktiken, berättar kollegan Annika Lindmark. Med jämna mellanrum ligger Skolwebben nere vilket får till följd att föräldrar inte loggar in, något lärarna har full förståelse för. Om man försöker logga in vid olika tillfällen men får beskedet ”sidan är för tillfället nere” är det inte konstigt att man ger upp. Följden blir att föräldrarna missar viktig information. När det sedan dyker upp ungar utan matsäck resignerar man som lärare och skickar ett brev eller mejl, sammanfattar hon. Amy Lindau och Gunilla Wolff instämmer.

– Föräldrar vädjar till oss att använda mejlen, säger Gunilla Wolff.

Allra mest tidskrävande är arbetet med att registrera skriftliga omdömen. Därför blir besvikelsen stor när föräldrar drar sig för att läsa dessa. Bara tre föräldrar i hela klassen har varit inne och tittat på de omdömen som Gunilla Wolff skrivit.

– Då blir man ju så ledsen! Här har jag lagt timmar på att skriva något som ingen läser!

Annika Lindmark surfar in på sin sida för att stämma av hur det ser ut i hennes klass. Fyra föräldrar av 24 har varit inne och tittat, konstaterar hon.

– Då kan man ju undra: Vad har vi det här till? Vem gör vi det för? undrar Gunilla Wolff.

De vänder sig inte emot att skriva skriftliga omdömen, förtydligar de, utan emot hur Skolwebben fungerar – eller snarare inte fungerar. Amy Lindau beskriver utförligt vilka steg hon går igenom för att fylla i ett omdöme, en omständlig process som kräver drygt 50 klick per elev och som försvåras av att man inte kan ha två fönster uppe samtidigt för att jämföra med tidigare omdömen.

Ändå är inte krångligheten det värsta, menar Amy Lindau. Allra värst är att hon utan förvarning blir utloggad.

– Poff! Så är allt jag skrivit borta!

Gunilla Wolff har ett annat exempel. Hon brukar formulera egna omdömen och vissa kommentarer kan gälla för flera elever. På Skolwebben ska man kunna markera och kopiera en utvald del av en elevs omdöme till flera andras. Men till sin fasa märkte hon senare att hela den ursprungliga texten hade kopierats till samtliga elever och timmar av rensande i olika omdömen följde.

– Man blir ju tokig! Vilken tid det tog.

En förälder ringde och sa att det nog hade blivit fel i deras sons omdöme för det stod ”Emma” i det han hade fått … Gunilla Wolff ser olycklig ut.

– Vad skämmigt!

Nu är lärarna i Stockholm inte ensamma om att kämpa med sitt digitala system. När Helsingborgs Dagblad i våras granskade kommunens inköp av Unikum blev responsen stor och bloggen som startades i samband med artiklarna fick flera hundra inlägg. Även om Unikum inte har haft samma tekniska problem som Skolwebben, vittnade många lärare och föräldrar om att systemet upplevs som ”krångligt och rörigt”. Journalisterna ifrågasatte säkerheten, varför Unikum inte hade utvärderats och hur upphandlingen hade gått till.

Unikum används i flera kommuner, bland annat i Umeå där Katarina Lindinger arbetar som lärare på Böleängsskolan. När Unikum infördes fanns stora förhoppningar om att dokumentationen skulle förenklas och lärarna skulle spara tid, berättar hon. Men trots att systemet har justerats löpande är det fortfarande inte helt användarvänligt – det är otydligt och man kan till exempel inte ha två fönster öppna samtidigt och jämföra ett tidigare omdöme med det man skriver nu. Den stora vinsten med att spara tid har inte heller infriats.

Men det är en annan fråga som bekymrar Katarina Lindinger mer, och den rör syftet med de skriftliga omdömena. De infördes för att stödja elevers lärande, men om man bara klickar på knappar i Unikum och nöjer sig med det, vad blir konsekvensen då?

– Jag vet att vissa elever blir ledsna, de tappar modet och uttrycker att ”jag kommer aldrig att klara det här” när de får se sina skriftliga omdömen. De tappar tilliten till sin egen förmåga redan i tidiga år!

Barn och ungdomar skiljer inte alltid på person och prestation, menar hon. En elev kan bli knäckt av ett skriftligt omdöme och uttrycka att ”du tycker inte att jag är bra”.

– Därför måste det här kommuniceras varsamt. Det pratas om att man måste ha ryggen fri, att ”jag har som lärare åtminstone sagt att”… Men vi har ett större ansvar som lärare än att kommunicera att det är på väg att gå åt skogen.

Katarina Lindinger har också varit kritisk mot de färgmarkeringar som tidigare fanns i systemet för elever som var på väg att inte nå målen. Att endast få en varning i ett digitalt system är sällan en bra lösning, anser hon. Barn vet sina tillkortakommanden och kan beskriva dessa för läraren, enligt hennes erfarenhet. Det bör man värna för där finns ett frö till förändring, och lärarens roll blir att kommunicera till barnet hur det kan komma vidare i sitt lärande.

– Ibland tycker jag att vi lärare är okritiska till allt vi blir ålagda. Man är inte beredd att strida.

Vi förflyttar oss söderöver, till Varberg där det digitala systemet Infomentor väckte frustration bland lärare efter att det hade införts 2010. Några år tidigare hade kommunen kritiserats av Skolinspektionen, vars inspektörer ansåg att Varbergs skolor inte hade en likvärdig bedömning. Det hoppades man att Infomentor skulle råda bot på, samtidigt som vardagen skulle bli enklare för lärare.

Precis som på andra håll föranledde tekniskt strul irritation hos lärare. Fast Malin Åkesson på Håstensskolan var inte en av dem som protesterade. Hon talar lågmält och eftertänksamt och säger att visst blir hon frustrerad när arbetet tar lång tid, men nu har ju kommunen köpt in Infomentor och lagt en massa pengar på det, så systemet gäller nog oavsett vad som kommer fram.

– Jag har på något vis köpt det här: Vi ska använda det.

Samtidigt har hon funderat en del, bland annat på det här med att bedömningen skulle bli mer objektiv med Infomentor. Det stämmer inte, anser hon.

– Datasystemet gör inte att vi bedömer mer lika, utan det handlar om att vi lärare måste få tid att sätta oss ned och diskutera.

En annan sak som hon har funderat över är Infomentors ordlistor. Dessa rekommenderas för att lärarna ska ha ett värderingsfritt språk och det händer att Malin Åkesson fastnar i dessa formuleringar.

– Språket blir väldigt formellt och lite högtravande. Eleverna i årskurs två förstår inte sitt omdöme. Jag har också haft föräldrar som tyckt att omdömena är trubbiga – att det är svårt att förstå vad barnen kan och ska träna på.

Frågan hon lämnas med är: Om föräldrar och elever har svårare att förstå de omdömen hon skriver nu, vem är det egentligen hon skriver dem för?

Tre skolor från norr till söder, tre helt olika system, men frågeställningar som återkommer. Skulle man rikta blicken bort från skolan skulle man kunna känna igen vissa mönster eftersom införandet av digitala system är en trend i samhället i stort.

I boken Jävla skitsystem – Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet och hur vi kan ta kontrollen tillbaka sammanfattar Jonas Söderström några tendenser han tycker sig urskilja vid IT-satsningar som går snett. Han beskriver fall från sjukvården, skolan och privata företag. En tendens är att användarnas perspektiv ofta saknas eller tillmäts liten betydelse. I stället är det de som fattar beslutet som ser vinster med det nya systemet i form av större kontroll genom ett mer omfattande och detaljerat statistiskt underlag. De glömmer att räkna på kostnaderna för allt som ska dokumenteras och ser inte heller vilka praktiska konsekvenser införandet får för användarna. Andra mönster är att systemen sällan utvärderas och att kritiska användare avfärdas som motsträviga eller datoromogna.

Men användare kan påverka, är bokens hoppfulla budskap. Annika Lindmark på Norra Ängby undrar om situationen skulle ha varit annorlunda om lärare hade engagerats tidigare i processen.

– Jag skulle önska att det fanns någon som bevakar de pedagogiska frågorna inför nya uppköp. Det har bara varit fokus på det tekniska. Hur det funkar i en pedagogs vardag hamnar vid sidan om, säger Annika Lindmark.

När Amy Lindau visade Skolwebben för en kollega på Stockholms universitet, där hon arbetar deltid som lärarutbildare, blev den spontana reaktion att ”Det där skulle vi aldrig acceptera. Varför gör ni det?”

Hon ler lite. Kanske säger det något om lärares status, funderar hon.

– Vi har suttit och sagt ”vad tokigt, fy vad dumt”. Man är så snäll och tålmodig som lärare. Vi var rätt många som tidigt sa att det här fungerar inte. Men det fanns ingen mottagare kändes det som.

Efter att ha haft många spontana korridorsamtal om Skolwebben, tog lärarna på Norra Ängby skola till sist upp frågan på ett möte. De har också sammanställt en problembeskrivning på några sidor som de har lämnat vidare till facket och utbildningsförvaltningen.

– Det här är en arbetsmiljöfråga som jag tycker att facket kan engagera sig mer i, säger Amy Lindau.

Skolcheferna svarar på kritiken

Joachim Wadström, grundskolechef Varberg

Hur många använder Infomentor i Varberg?
 

— Samtliga lärare i kommunen. Vi har för tillfället ingen inloggning för eleverna.

Vissa lärare anser att Infomentor inte hjälper till att öka likvärdigheten mellan skolor. Vad har du för kommentar till det?
 

— Det är rätt att ett datasystem inte skapar likvärdig bedömning i sig — det är diskussionen lärare emellan som skapar detta. Vi har arbetat med ämnesträffar för att få samsyn och en likvärdig tolkning av nya läroplanen. En förutsättning för samsyn i bedömning är att vi bedömer samma saker och från en gemensam grund. I och med att alla lärare använder Infomentor ökar sannolikheten och möjligheten för likvärdig bedömning.
 

Infomentor kritiseras också för att vara mycket tidskrävande. Vad anser du om det?
 

— Det både stämmer och inte stämmer att Infomentor är tidskrävande. Skriftlig dokumentation såsom det uttrycks i våra styrdokument och den ändring som gjordes i skollagen innebär ett tydligare uppdrag för skolan. Detta är inte Infomentors fel — Infomentor hjälper oss att systematisera den dokumentation som skolan enligt styrdokumenten ska göra.
 

En annan kritik är att syftet med omdömena undergrävs när lärare använder Infomentors ordlistor som barn och föräldrar har svårt att förstå. Kommentar?
 

— Ett sätt att få ett mer objektivt språk som inte är värdeladdat är att använda de skalfraser som finns i ordlistan. De ska ses som stöd för läraren. Vi tycker att det är bra att detta finns då det blir ett mer objektivt språkbruk.

Håkan Edman, grundskoledirektör Stockholm

Hur många lärare och elever använder Skolwebben?

— 14 222 lärare och 74 433 elever har konton till Skolwebben. Vi kan ej få statistik över hur många elever som använder Skolwebben och i vilken omfattning.

Vad var syftet med Skolwebben när systemet infördes?

— Att underlätta den administrativa delen av lärares uppdrag, underlätta för skolor som inte behöver göra egna upphandlingar av verktyg, samt underlätta och möjliggöra kommunikation och samarbeten mellan skola och hem, lärare och elev samt mellan lärare. Ett gemensamt system underlättar naturligtvis också uppföljning och registrering av olika slag; betyg, ämnesprovsregistrering, frånvaro, dokumentation. Uppgifter som är huvudmannens skyldighet att följa upp.
 

Det finns lärare som anser att Skolwebben varken underlättar deras dokumentation eller kommunikationen med föräldrar. Vad har du för kommentar på det?

— Hur skolorna arbetar i Skolwebben och mot vårdnadshavare skiljer sig mycket åt från skola till skola. Vi får också signaler från vårdnadshavare som menar att Skolwebben har underlättat deras kommunikation. Under vårterminen har en större förändring skett i Skolwebben med både gränssnitt och en del funktionalitet, som förhoppningsvis, och enligt signaler från användare, upplevs som enklare och tydligare att använda. De driftstörningar som Skolwebben haft vid införandet och de första åren är identifierade och åtgärdade.
 

Ann-Christine Gradin, tf skoldirektör Umeå

Hur många lärare och elever använder Unikum i Umeå?

— Ungefär 10 000 elever och 1 600 lärare.
 

Vad var syftet med att införa Unikum?

— Vi bedömde att vi behövde ett digitalt stöd för IUP-processen.
 

Det finns lärare som anser att Unikum inte är användarvänligt. Vad har du för kommentar till det?
 

— Jag känner till kritiken och vi har med oss den. Det här är en så viktig del av pedagogernas förändrade arbetsuppgifter att vi tar kritiken på stort allvar. Vi har välkomnat konstruktiva kritiska synpunkter och har löpande kontakter med leverantören där vi för fram dessa.
 

Vissa anser att mallade omdömen blir så trubbiga att de motverkar själva syftet med att skriva omdömen. Vad anser du om det?
 

— De som använder mallade omdömen gör det utifrån tanken om likvärdighet och ett professionellt språk. Våra pedagoger har inte mallade omdömen utan skriver löpande text i fritextrutor. Det var ett vägval som gjordes tidigt och det tyngsta argumentet för detta var respekt för pedagogen — att man lämnar utrymme för pedagogens kunnande.

Alla artiklar i temat I digitaliseringens spår (9)

ur Lärarförbundets Magasin