Ingår i temat
Flerspråka
Läs senare

Språken lyfter lärandet

FlerspråkaFör Maria Södergren är det självklart att eleverna ska få använda alla sina språk i klassrummet.
Då ökar ämneskunskaperna samtidigt som eleverna lär sig svenska.
Studiehandledaren är bryggan.

17 Nov 2017
Foto: Katarina Hansson

Svensklektion i Vågbroskolan. Ämnet för dagen är argumentation. Eleverna sitter i smågrupper och jobbar med uppgifter i sin lärobok. Längst bak i rummet sitter fyra pojkar tillsammans med klassläraren Maria Södergren, som högläser en fiktiv insändare om ufon ur boken.

Så hörs ett ”stopp!” Det är Anaas Alkrad som undrar vad ”utomjordiska varelser” är för något. Maria Södergren vänder sig till studiehandledaren Ali Almekdad.

– Det är lika bra att du förklarar!

Vilket han gör på arabiska:

En elev läser upp sin argumentationstext för Maria Södergren. Den handlar om att det borde finnas en simbassäng i skolan. Foto: Katarina Hansson

– Kainat gariba men karej alkorah alardeja ao maklogat fadaeya men kawakeb okra.

När pojkarna bekräftat att de förstått fortsätter Maria Södergren att läsa.

Pojkarna lyssnar uppmärksamt medan de följer med i texten och ropar då och då ”stopp”. Ibland räcker det med att Ali Almekdad översätter ett enstaka ord, men flera gånger handlar det också om att förklara ordens innebörd. På samma sätt kontrollerade Maria Södergren i början av lektionen att de svensktalande eleverna förstod vad termer som ”åsikt” och ”motivera” betyder.

Hon växlar mellan att jobba som i dag, med pojkarna i enskild grupp, och att köra helklass, då de invandrade pojkarna sitter utspridda i salen. De hjälper varandra med översättningar, och Ali Almekdad går runt och stöttar där det behövs.

Det var förra året, när hon blev mentor för klassen, som Maria Södergren för första gången i sitt lärarliv fick flera nyanlända elever.

– Jag märkte ju att de ville jobba med samma material som sina klasskamrater.

Härom året jobbade hon i en sjua. Där gick en syrisk pojke som fick arbeta med ett språkmaterial utvecklat för lågstadieelever, medan hans klasskamrater skrev noveller.

– Det kändes så fel, jag fick ont i magen av att se honom sitta med det. Så när jag nu fick chansen att börja jobba så här gjorde jag det.

Med ”så här” menar hon att ha studiehandledaren med i klassrummet. Det var skolans sva-lärare Annika Löthagen Holm som införde modellen. Hon kom till Vågbroskolan för tre år sedan, efter många år som samordnare av undervisning för nyanlända i Botkyrka.

– Här fick jag fria händer och kunde göra allt jag drömt om!

Till exempel att se studiehandledarna som en betydligt viktigare resurs än förr. Tidigare hade de tagits in för enstaka timmar – nu finns de betydligt oftare på plats i skolan, och i de lägre klasserna oftast i klassrummen.

Ali Almekdad hjälper eleverna att argumentera. I Syrien lär man sig inte argumentation förrän på universitetsnivå, berättar Ali Almekdad. Foto: Katarina Hansson

– Man måste se modersmålet som ett kunskapsspråk. När eleverna märker att deras språk ses som lika viktigt som svenskan blir de stolta. Och då går de fortare framåt också i att lära sig svenska, säger Annika Löthagen Holm.

Maria Södergren håller med. Sedan Ali Almekdad började vara med i klassrummet har hon sett en tydlig progression hos de fyra pojkarna, både vad gäller att ta till sig kunskap och svenska språket.

Hon berättar om gårdagens lektion, då hon delade upp klassen i två delar, som skulle träna argumentationsteknik genom att debattera huruvida ufon finns. De fyra syriska pojkarna valde alla den grupp som inte skulle tro på ufon. När orden tröt när de argumenterade bad de varandra och Ali Almekdad om hjälp med att hitta rätt ord, eller använde ord på engelska.

– De var väldigt övertygande, säger hon.

Förra året, när arbetssättet var nytt i klassen, kunde Maria Södergren känna att de nyanlända pojkarna betraktades som en grupp för sig, som de andra eleverna inte tog in i gemenskapen. Men efter samtal både i klassen och med föräldrar började detta förändras. Ett steg på vägen var också det hälsotema som årskurs 4–6 hade under våren. När eleverna gjorde tankekartor över vad som fick dem att må bra kom ordet ”tillhöra” upp. Eleverna konstaterade att språket är en viktig nyckel för att höra till och Maria Södergren fick en idé: några av skolans arabisktalande elever skulle lära ut arabiska till sina skolkamrater. Det hela resulterade i att ett tiotal elever ur årskurs 7–9 höll lektioner i arabiska för årskurs 4–6.

– Det var väldigt lyckat, så vi kommer nog att göra det igen!

Det är inte bara Maria Södergren som uppmuntrar flera språk i klassrummet. Läraren Per Jansson, som undervisar i svenska och SO i årskurs 7–9 jobbar också så. Han tycker precis som sina kollegor att det är en självklar modell.

– Man tar ju den mest framkomliga vägen.

Han har också använt arbetssättet vid examinationer. Genom att ställa öppna frågor och låta eleverna vid behov använda studiehandledaren som tolk, får han ett bättre underlag för att kunna bedöma elevens ämneskunskap. Annars hamnar de nyanlända eleverna lätt på E-nivå, fast de egentligen har mycket större kunskaper.

Han upplever inte heller att eleverna använder möjligheten till tolkning som en genväg.

– De svarar så mycket de bara kan på svenska. De vill prata svenska!

Maria Södergren nickar. Hon upplever att de här pojkarna vill använda svenska så mycket de bara kan. Hon berättar om Abdulkarim Alhjie, som bara har varit i Sverige några månader, men kan engelska. Därför ställer hon ofta frågorna till honom på engelska.

– Han försöker alltid att svara på svenska ändå.

Även Anaas Alkrad, som har varit i Sverige i två år, tycker att det känns skönt att ha den här möjligheten.

– Det är bra, för man vill ju inte sitta och inte förstå. Som i trean, då fick vi bara prata svenska, säger han.

De enda som möjligen varit lite tveksamma till korsspråkandet är de nyanlända barnens föräldrar.

– De förväntar sig att deras barn ska prata svenska i skolan, säger Maria Södergren.

Därför är studiehandledarna med på utvecklingssamtalen, för att kunna förklara tanken bakom korsspråkandet och betona att målet är att eleverna ska tala mer och mer svenska.

– Då blir eleverna väldigt måna om sitt eget ansvar i det hela också, säger Annika Löthagen Holm.

Vilka är utmaningarna?

– Att få tid att planera tillsammans med Ali, säger Maria Södergren.

För i arbetssättet ingår också att modersmålsundervisningen innehåller samma moment som i klassrummet.

De senaste dagarna har därför argumentation varit basen också på pojkarnas modersmålslektioner.

– Det är en viktig nyckel – att eleverna känner att allt hänger ihop, att alla lärare jobbar med samma saker, säger Maria Södergren.

Foto: Katarina Hansson

En annan utmaning är att hitta material.

– När jag visar en film, till exempel, skulle jag önska arabisk text, eller att det fanns en ljudfil med förenklat språk.

Men den kanske svåraste utmaningen är att det inte finns tolkar, modersmålslärare eller studiehandledare till alla elever som skulle behöva det. I Vågbroskolan finns till exempel en elev med tigrinja som modersmål, en annan med albanska.

– De är avundsjuka på de andra eleverna. Där får man som lärare göra det man kan – använda telefontolk och digital studiehandledning och hoppas att hjälpmedlen blir fler med tiden, säger Annika Löthagen Holm.

I femmans klassrum börjar det närma sig lunchtid och sorlet i klassrummet blir allt mer högljutt. Maria Södergren hyssjar på resten av klassen och uppmanar dem att använda de sista tio minuterna av lektionen till tyst läsning. Men pojkarna vid det runda bordet fortsätter med texterna om argumentation. Så visar det sig att alla fyra pojkarna fått i läxa av Ali Almekdad att skriva en text på svenska, med åsikter i valfritt ämne. Abdullah Almekdad har skrivit att mobiler är bra. Maria Södergren ber honom argumentera för varför.

– Om det är något man inte vet vad det är kan man googla, säger han.

Så är det Anaas Alkrads tur. Han ser stolt ut när han läser upp sin text. Han tycker att alla länder i världen ska bli vänner och sluta kriga. Dessutom ska rika länder hjälpa de fattiga och dem som har krig.

”Till slut: alla länder ska jobba tissama för att stop den Nordpol att smelta.”

Translanguaging

Translanguaging, eller TL, handlar om att på ett medvetet sätt använda elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen och låta eleverna använda alla sina språk som tillgång i lärandet.

Teorier om translanguaging utgår från flerspråkighet som norm. I stället för att prata om förstaspråk och andraspråk utgår teorierna från att en individs alla språk är delar av samma helhet.

På svenska finns ännu inte någon vedertagen term för translanguaging. Därför använder många experter fortfarande det engelska begreppet. Några vanliga översättningar är transspråkande och korsspråkande, men flera argument finns för och emot båda förslagen. Andra förslag är exempelvis tvärspråkande och språkkryssande.

Alla artiklar i temat Flerspråka (11)

ur Lärarförbundets Magasin