Läs senare

Splittrat om rättvisa för alla världens elever

22 Sep 2017
Bokens syn på mångfald, diskriminering och inkludering är omvälvande och paradigmskiftande. Foto: Istock

Mångfald i skolan — framgångsrika sätt att möta (o)likheter

David Mitchell

Natur & Kultur

I dessa tider av ”supermångfald” vet vi tillräckligt mycket om orsakerna till underprestation i och diskriminering av olika elevgrupper, men många länder låter ändå bli att vidta effektiva åtgärder. De mest utsatta barnen blir därmed försummade, vilket måste upphöra, menar David Mitchell i boken Mångfald i skolan.

Genom att skolan tar itu med frågor som rör mångfald bidrar den till att skapa en världsordning som baseras på ömsesidig respekt och tolerans. I boken ges exempel på verktyg för hur detta kan göras. Principen är att världens olika utbildningssystem ska bygga på konventioner om mänskliga rättigheter och inkludering av alla elever. Diskriminering utifrån förmåga, kön, ras, kultur, klass, tro och funktionshinder får inte förekomma.

Boken ställer många olika och angelägna frågor, såsom varför vi ska värdesätta mångfald och mänskliga rättigheter. Den spänner över flera nivåer, från styrande beslutsnivå till klassrumsnivå och olika forskningsdiscipliner.

Särskilt intressant är det hur skillnader tycks inverka på elevernas utveckling i skolan. Utifrån åtskilliga exempel från olika världsdelar, evolutionära och biologiska förklaringsmodeller, ekonomiska och sociokulturella synsätt och evidensbaserad forskning, föreslås i varje kapitel en rad olika åtgärder.

Mitchells åtgärdsförslag och syn på mångfald, diskriminering och inkludering är omvälvande och paradigmskiftande. Det är samma syn som låg till grund för införandet av enhetsskolan på 1960-talet i Sverige. Detta gäller exempelvis förslaget om att en inkluderande undervisning kan anpassas till mångfald genom individualisering eller ”personalisering”. Den revolutionerande omvandlingen av utbildningen som andra länder behöver genomgå för att anpassas till mångfalden av elever är alltså inte aktuell i Sverige.

Boken bygger huvudsakligen på förhållanden i den engelskspråkiga världen (USA, Storbritannien och Nya Zeeland). Forskningen refererar bitvis till en begränsad del av de olika forskningsdiscipliner som Mitchell försöker förena. Bokens ambition att föreslå universella principer på olika nivåer och de komplexa frågorna kring mångfald som behandlas i en mängd relativt korta avsnitt, gör att Mångfald i skolan uppfattas som något splittrad. Översättningen från engelskan är bitvis inte den bästa möjliga.

Jag saknar ett normkritiskt perspektiv. Hur ”raser” skiljer sig från varandra har andra konnotationer på svenska och likaså de biologiska förklaringarna bakom skillnader i kön. Ett normkritiskt perspektiv är nödvändigt, då många barn från runt om i världen segregeras och diskrimineras just på grund av biologiska förklaringar och sociala kategoriseringar.

Den gamla frågan om vilken roll arv och miljö spelar när det gäller att förklara mänsklig variation eller mångfald känns här angelägen att fortsätta debattera. Evidensen om olikheter har många ansikten och är fortfarande ett maktmedel i både demokratier och diktaturer. Evidensbaserad forskning behöver därför alltid problematiseras innan den kan ligga till grund för styrande beslut och förändring av pedagogiska praktiker.

ur Lärarförbundets Magasin