Läs senare

Slumpen får inte styra

Genomtänkt litteraturläsning och kontinuerliga boksamtal måste vara en viktig del av förskolans verksamhet, anser Jan Nilsson. Det gynnar förskolebarnens språkutveckling.

25 Feb 2010

De studenter som har svenska som sitt huvudämne på lärarutbildningen i Malmö läser en kurs som heter ”Globalt berättande”. I kursen ingår en uppgift där studenterna med hjälp av olika receptionsteorier ska försöka ta reda på hur barn förstår och tolkar en skönlitterär berättelse. Jag har nyss examinerat en grupp studenter som genomförde den här uppgiften på drygt tjugo olika förskolor i Skåne. Det här var ingen enkel uppgift. Kursen ligger tidigt i utbildningen, ingen av studenterna hade erfarenhet av att intervjua barn och dessutom hade studenterna inte hunnit lära känna barnen särskilt väl.
    Men det som vållade de allra största svårigheterna för studenterna var något som nog ingen av oss var riktigt förberedd på. Vi blev helt enkelt tagna på sängen! I text efter text konstaterar studenterna att litteraturläsning är en högst sporadiskt förekommande aktivitet i de aktuella förskolorna och när personalen någon enstaka gång läser för barnen sker bokvalet helt slumpmässigt. Några övergripande teman som bokläsningen var inbäddad i stod inte att finna. Det var däremot ganska vanligt att bokläsningen primärt hade ett disciplinerande syfte om personalen tycker att barnen är alltför stimmiga eller okoncentrerade.
    Men det räcker inte med detta. Samtliga studenter konstaterar dessutom att några samtal kring det lästa aldrig tycks förekomma. Fram växer bilden av en förskoleverksamhet där litteraturläsning och boksamtal är mycket lågt prioriterade. Det rimmar dåligt med såväl läroplanen som med vad aktuell forskning säger om bokläsningens och boksamtalets betydelse för barns kunskaps- och språkutveckling. Däremot tycks språklekar à la Bornholmsmodellen vara en relativt vanlig aktivitet i de besökta förskolorna. Man kan med fog ställa sig frågan vilket som mest gynnar förskolebarns språkutveckling – läsning av och samtal kring berättelser med ett begripligt och meningsfullt innehåll eller bollande med stavelser, rim och ramsor tömda på allt annat innehåll än ljud och språk.
    I Annette Ewalds avhandling Läskulturer (2007) växer en mycket dyster bild av litteraturläsningen i grundskolans mellanår fram. Även om man naturligtvis ska akta sig för att dra allt för generaliserande slutsatser med utgångspunkt från min högst ovetenskapliga undersökning verkar det vara dags att genomföra en liknande studie i förskolan.

ur Lärarförbundets Magasin