Läs senare

Skolgården skulle locka och styra

17 Nov 2017

Den svenska skolgårdens historia — pedagogiskt och socialt rum

Anna Larsson, Björn Nordin & Maria Rönnlund

Nordic Academic Press

Den svenska skolgårdens historia spänner från tidig modern tid fram till dagens framtidsprojekt. Utedass, trafikbanor, rökrutor, äppelträd och planer för olika bollsporter passerar revy. Men det är inte fråga om någon enkel uppräkning. I stället förmedlar författarna att skolgårdens historia är komplex och motsägelsefull.

De visar att det alltid har funnits mer eller mindre distinkta föreställningar om vad en skolgård ska vara. Under 1800-talet ritades det exempelvis normalplaner som skulle vara till hjälp när skolgårdar skulle färdigställas runt om i landet. Längre tillbaka ansågs matematik- och botanikundervisning komma till sin rätt just ute på skolgården.

1800-talets debattörer menade att skolan och dess gård skulle locka och leda till en känsla av välbehag. Skolreformatörer använde metaforer som inbjudande hem eller tempel för att markera hur institutionen skulle utformas. Det är inte en slump att dessa idéer var samtida med kampen för att göra folkskolan till en skola för alla samhällsklasser.

Tjänstemän och landskapsarkitekter planerar i dag skolgårdar utifrån multibehov. Gården ska användas vid raster och undervisning men också av andra än skolans elever och personal. Här kan exempelvis idrottsföreningar ha aktiviteter och de som bor nära gården ska kunna nyttja den på sin fritid. Den komplexitet som funnits sedan tidig modern tid finns alltså kvar.

Som en röd tråd genom århundradena lever föreställningar bland pedagoger att det är sunt för elever att vara utomhus och röra på sig. I det sammanhanget menar författarna att skolgården spelat en central roll. Ibland har elever tränats att gå med gevär i raka led. Vid andra tider var Lings gymnastik förhärskande. Pedagogerna har genom århundradena initierat lekar av olika slag. På så sätt var skolgården en del av skolans disciplinering. Skolgården ger utifrån ett sådant perspektiv inte mer frihet än klassrummet, även om det vid en första anblick kan se ut så.

Författarna visar alltså att skolgården tillsammans med byggnaderna är en del av en helhet. Var och en som besöker skolan måste underställa sig dess formella, men också informella regler.

I boken ges flera exempel på att de goda idéer som funnits om vad en skolgård ska innehålla inte alltid förverkligats. Ett exempel är att de trädgårdar som folkskolan skulle ha saknades i många skolor. Och på samma sätt förhåller det sig med den övervakning som fanns på skolgården. Även om normen var att även tiden på gården skulle vara styrd, var det här som eleverna fann, och än i dag finner, fria rum.

ur Lärarförbundets Magasin