Läs senare

Skolan under förmyndarskap?

08 Sep 2009

Man har nu insett att lärarpersonligheten är avgörande för stämningen i klassen, intresset och resultaten. Lamt intresse ger död inlärning som pressas fram genom betygssystemet och snedvrider genom att målet är betygen, inte kunskapen och att egoismen blir drivfjädern.
        Endast kunskaper med rot i känslo- och viljelivet är levande kunskap och väcker kreativitet, det som är avgörande för ett lands framtid. Men kreativiteten kan inte mätas med de grova maskor skolmyndigheterna använder, alla finare kvaliteter förbises. I skolor med en förtroendefull stämning och ett levande intresse,
där individen är sedd och ingen slås ut, där finns förutsättningar för livslångt lärande.
        När utvecklas kreativitet? När man är fri och självansvarig. I självförvaltande skolor bär lärarna det fulla ansvaret för pedagogikens utveckling liksom ett företag bär hela ansvaret för sin produktutveckling. I den alternativa pedagogiken, till exempel Waldorff och Montessori, finner vi sådana målsättningar.
        Men nu hotas denna utveckling genom statens allt hårdare likriktande kontroll och en liberal utbildningsminister driver på. I stället för ”av var och en efter förmåga” mäts alla med samma mall. Genom skärpt kontroll, böter, bestraffningar och nedläggningshot tror man sig kunna effektivisera skolan och därigenom höja vår BNP. En ”obehörig”
lärare kan vara klart bättre än en ”behörig” genom sin personlighet och sitt engagemang.
        Ann-Marie Begler, generaldirektör för Statens skolinspektion, ska, som hon uttryckt det, leda ”en betydligt kraftfullare inspektionsmyndighet än vad som funnits”. Hon välkomnar ”bötesstraff i de fall där
det behövs”. Detta kontrollsystem påminner pinsamt om de forna öststaternas ”demokratiska centralism”. Myndigheterna fastställde målen, de underordnade ”fick frihet” att förverkliga dem och man straffades
om man inte nådde dem. Samtidigt ser vi näringslivets framgångsmodell: Fastställ produktionsmålen, kvalitetssäkra!
        Men undervisning är något helt annat än produktutveckling. Sann undervisning är ett skapande möte mellan unika personligheter, läraren och eleven. Undervisning är en konst. Om staten åtminstone kunde låta friskolorna vara i fred för att utveckla sin pedagogik, då skulle man få ett rikt underlag för vetenskaplig utvärdering av olika pedagogiker i ett mångfaldigt, demokratiskt system där hela livsloppet beaktas.

ur Lärarförbundets Magasin