Läs senare

Regeringen vill styra bort från NPM

Mäthysteri, för mycket administration, tidsbrist och låg status. Det är de effekter som New public management haft på yrkesgrupper som lärare, läkare och poliser, menar kritiker. Nu vill regeringen utreda alternativa sätt att styra den offentliga verksamheten.

03 Mar 2015

New public management, NPM, är ett samlingsbegrepp för olika åtgärder som syftar till att effektivisera den offentliga sektorn. Det kan handla om till exempel konkurrens, valfrihet och privatisering. I stället för att politikerna ska styra skolan med detaljerade läroplaner sätter man upp mål och mäter resultaten i efterhand.
Metoderna är inspirerade av näringslivet och hämtas ofta från tillverkningsindustrin. Förespråkarna menar att detta är rätt sätt att förädla ”produkten utbildning”, kritikerna hävdar att det inte går att jämföra de processer som ligger bakom lärande och kunskapsutveckling med att till exempel fabriksproducera bilar.

Bild: Martina Huber

– Målet med NPM var att minska byråkratin, säger civilminister Ardalan Shekarabi (S), som har ansvar för förvaltningsfrågor i regeringen.

– I dag kan vi konstatera att det inte blev riktigt som man hade tänkt sig. De marknadsorienterade styrmodellerna har resulterat i en ökad administrativ börda och byråkratisering i form av återrapporteringskrav och olika typer av granskningsmodeller som kräver en stor insats från medarbetarna. Därmed begränsas kvalitetsutvecklingen eftersom medarbetarna får mindre tid för sådant de faktiskt är anställda för, till exempel att undervisa.

Civilministern ska nu driva regeringens satsning på det här området. Han vill öka professionernas autonomi och låta yrkesetiken vara vägledande i de offentliga verksamheterna. Genom seminarier med forskare, företrädare för kommunsektorn och fackförbund ska tankar och synpunkter samlas in. Så småningom ska de ligga till grund för direktiven till en utredning.

– Vi är övertygade om att den nya styrningen måste baseras på tillit, säger Ardalan Shekarabi. Hela vårt samhälle bygger på det. Då bör även relationen mellan politiker som utformar den offentliga verksamheten och medarbetare som utför arbetsuppgifterna vara tillitsbaserade. I Danmark finns experiment med sådana styrmodeller, som vi ska åka över och studera. Men det här är en lång process och jag kan inte säga exakt vad det kommer att leda till.

Maria Jarl är statsvetare och skolforskare vid Göteborgs universitet. Hon troratt skolan tjänar på att inte behandlas som ett isolerat politikområde, utan somen del av hela den offentliga sektorn.

– Det har funnits en omfattande kritik mot hur styrningen fungerar från två håll de senaste åren: skolan och vården. Många menar att professionen gör fel saker. Till exempel att vissa yrkesgrupper lägger alldeles för mycket tid på dokumentation. Nu vill politikerna visa att de lyssnar och fångar upp de här frågorna, säger hon.Bild: Johan Wingborg
Maria Jarl poängterar att NPM-inspirerade styrmodeller har en annan logik för hur politik ska fungera, jämfört med traditionella byråkratiska förvaltningsmodeller.

– Där är det stort fokus på det som kallas ”input” i systemet. Processerna som leder fram till beslut är viktiga och politiken ska formas efter de behov och önskemål som finns. New public management flyttar fokus till ”output”, och ser i stället på resultatet och låter det ligga till grund för nya beslut om hur man ska bedriva verksamheten för att den ska bli bättre.

Detta, menar hon, är en av förklaringarna till varför nationella prov, Pisa och internationella mätningar fått så stort inflytande över skolan.

– Det kommer från det här tänkandet. Man ska se till resultaten och ändra systemet efter dem. Sedan är frågan hur man klarar av det. Vet man vilka problemen är och vad man behöver göra för att vända utvecklingen? Det är ju inte säkert, säger Maria Jarl.

Hon delar Ardalan Shekarabis analys att reformer inspirerade av NPM fått oönskade effekter. Tanken att politikerna skulle dra sig tillbaka och låta de professionella sköta verksamheterna tycks – ironiskt nog – ha lett till motsatsen.

– Den dominerande bilden är att lärarna känner sig mer styrda nu. Deras professionella handlingsutrymme har urholkats. Men det var ju inte syftet från början. Det här var en stor förändring som skedde ganska snabbt. Kanske hade man inte beredskap för den.

För att inte debatten och problembilden ska bli förenklad efterlyser Maria Jarl en diskussion om vad som faktiskt ingår i läraryrket.

– Alla pratar om att man måste låta lärare vara lärare. Det går igen i många politiska läger och även i fackförbunden. Men vad är yrkets kärna och vad består lärarnas specifika kompetens i? Det är klart att dokumentation måste ingå i en lärares arbete. Det är svårt att tänka sig en lärare som inte har koll på hur det går för eleverna resultatmässigt. Diskussionen borde handla om vilken typ av dokumentation som är rimlig och hur omfattande den ska vara.

I ett mer tillitsbaserat styrsystem skulle granskningsmyndigheter som Skolinspektionen kunna bli överflödiga. Men Ardalan Shekarabi vill inte tala om en nedläggning.

– Däremot ska vi titta närmare på inspektionsmyndigheternas roll. Hur ska utvärdering av offentlig verksamhet fungera? Vilka metoder är bäst? säger civilministern.

– Skolinspektionen skulle kunna få ett nytt uppdrag i framtiden, där de i högre grad ska stötta utvecklingen, resonerar Maria Jarl.

ur Lärarförbundets Magasin