Läs senare

”Prata om rädslan”

INTERVJUSom lärare bör du sätta ord på att talrädsla finns, träna klassen i att vara en god publik och se till att variera undervisningen så att även blyga elever får visa sina förmågor. Det råder psykologen Malin Gren Landell.

14 Dec 2016
Bild: David Brohede
Malin Gren Landell.

Talrädsla är jättevanligt, konstaterar barnpsykologen Malin Gren Landell. Hon har länge intresserat sig för temat, skrivit en avhandling om det samt skriften Blyga och ängsliga barn som riktar sig till personal inom förskola och skola och gavs ut av Socialstyrelsen år 2010.
– Många känner talrädsla. Men rädslan är förstås olika stor och graderas utifrån hur mycket den hindrar en i vardagen.

När Utbildningsradion för några år sedan ställde frågan i en enkät till ungdomar mellan 13 och 18 år svarade hela 18 procent att de någon gång stannat hemma från skolan för att de varit rädda inför redovisningar. Som lärare är det viktigt att vara vaksam på ett sådant undvikande beteende, tycker Malin Gren Landell.
– De här eleverna behöver bli sedda och bekräftade. Att du som lärare vågar ställa frågan om hur du kan underlätta.

Hon tycker också det är viktigt att prata om talrädsla i helklass, ge eleverna en bekräftelse på att de inte är ensamma. Man bör även sätta upp gemensamma regler för hur klassen som helhet blir en stöttande publik.
– Man kan till exempel komma överens om att ha nolltolerans mot fnitter. Och alla ska bemötas med respekt.

Talrädsla är en form av social fobi, säger Malin Gren Landell. Orsaken finns i både arv och miljö – den som själv har blyga föräldrar som dessutom inte låter sitt barn utsättas för utmaningen utan skyddar dem från den, löper högre risk för att utveckla fobin. Rädslan kan också yttra sig i andra situationer än just när man står i rampljuset framme vid tavlan.
– Många är också rädda för att räcka upp handen, vilket kan leda till att de inte vågar fråga och därmed missar väsentliga delar i undervisningen. De kan också tycka att det är jättejobbigt att gå fram genom klassrummet för att vässa pennan eller att exempelvis hålla i en lektion i idrott, vilket numer ingår som ett moment i undervisningen.

Hon tycker att det är fel att en enda förmåga ska påverka så mycket i elevens övriga skolprestation. För ofta kan elever med talrädsla vara oerhört ambitiösa och reflekterande. Ändå når de inte högsta betyg eftersom han eller hon ”tar för lite plats”:
– Det är en vanlig men helt värdelös kommentar att fälla på ett utvecklingssamtal. Det vet eleven med säkerhet redan. Det är bättre att fråga vad eleven tror att du som lärare kan göra för att hon eller han ska kunna ta mer plats, om ni kan hitta en gemensam strategi.

Malin Gren Landell tycker också att man bör fundera på sina olika undervisnings- och examinationsformer och se till att variera dem så att de passar alla typer av elever.
– Det kan till exempel vara att medvetet inte alltid enbart kasta ut en fråga i helklass och låta den som räcker upp handen svara. Man kan i stället låta eleverna skriva ner sina svar och inkomma med dem i slutet av lektionen eller nästa dag.

ur Lärarförbundets Magasin