Läs senare

Perspektiv på förskolan

Få har påverkat svensk förskoleforskning som Ingrid Pramling Samuelsson. Och hon har inga planer på att sluta.
"Kan jag vara en dörröppnare är det bra", säger hon.

09 Maj 2016
Perspektiv på förskolan
Foto: Maja Kristin Nylander

Foto: Maja Kristin Nylander

Det är en isande kall morgon i Göteborg. Solstrålarna studsar mot Pedagogens glasfasad. De blivande förskollärarna slår sig ner i salen. I dag ska Ingrid Pramling Samuelsson föreläsa om samverkan med föräldrar. Hon utgår från två forskningsstudier och betonar att Sverige, där alla barn har rätt till en förskoleplats från ett års ålder, är ett udda land. Det finns begrepp som är självklara för oss, till exempel inskolning, som det kan finnas olika syn på och som det är bra att vara medveten om i mötet med föräldrar från andra länder.
– Det är viktiga frågor att nysta i. Förskolan är en unik möjlighet för inkludering, poängterar hon och rundar av med en frågestund.

Förskollärarutbildningen vid Göteborgs universitet växer så det knakar, berättar Ingrid Pramling Samuelsson medan hon med raska steg förflyttar sig mellan institutionens byggnader. Här har hon haft en central roll för att utveckla den barn- och förskolepedagogiska forskningen och varit med och utvecklat magisterprogram, forskarkurser och forskarskolor.

Foto: Maja Kristin NylanderI år är det 46 år sedan hon själv var färdig förskollärare. Nu kan hon blicka tillbaka på en karriär som går hand i hand med den svenska förskolans utveckling.

– Jag är förskolans historia! Jag har levt förskola och varit med ända sedan barnstugeutredningen, som var aktuell när jag gick på förskollärarseminariet.

På den tiden var det bara en liten del av barnen som gick i det som då kallades daghem. Tillgången var begränsad. Nu vill de flesta föräldrar att deras barn ska gå i förskola. Utvecklingen har gått mot en mer kunskapsorienterad förskola, grundad på forskning och en del traditioner som bevarats, konstaterar Ingrid Pramling Samuelsson.

– Den största förändringen är att det i dag är förskola för små barn, där hälften av barnen är tre år eller yngre. Det finns ett pedagogiskt uppdrag, med samma intentioner för alla barn.

Även forskningen har expanderat. På sjuttiotalet fanns det nästan ingen om förskolan. I dag finns det över hundra förskollärare som skrivit doktors- eller licentiatavhandlingar.

– En period var jag ensam om att ha disputerat på förskollärarutbildningen. Nu är de som hos oss tidigare kallades metodiklärare ersatta av forskare.

Ingrid Pramling Samuelsson växte upp i Borstahusen, ett litet fiskarsamhälle i Skåne. Att hon en dag skulle bli professor fanns inte på kartan.

– Inte visste väl jag vad den världen var! säger hon och dialekten bekräftar var hon en gång lekte och lärde som barn.

Pappan hade båtbyggeri, uppmuntrade kreativitet och lät henne snickra och bygga. Skolan gick lätt, även om den inte alltid var så rolig. Intresset för barns värld vaknade tidigt.

– Jag har alltid passat och varit fascinerad av barn. När jag var 20 år och fick min första son så sa en gammal fiskartant: ”Det var väl för väl att du fick en egen, så du slipper gå och dra på andras.”

Att vara hemmafru i Göteborg med ett litet barn var dock ”urtrist”. Hon gick till arbetsförmedlingen där de föreslog att hon skulle utbilda sig till förskollärare. Oturligt nog var det för sent att söka till utbildningen, eftersom hon inte skulle hinna göra den förpraktik som krävdes. Men Ingrid Pramling Samuelsson gick hem, detta var en fredag, och räknade ut att om hon började på måndag så skulle hon hinna. Fyra dagar senare var praktikplats och dagmamma fixade. Snabb och systematisk har hon alltid varit.

När de två åren på förskollärarseminariet var klara fick hon tjänst på en förskola med småbarn. Något som var ytterst ovanligt vid den tiden, eftersom de yngsta barnen oftast var barnskötarnas uppgift. Efter tre år blev Ingrid Pramling Samuelsson föreståndare och började, i samband med barnstugeutredningen, att arbeta med Socialstyrelsens satsning på kompetensutveckling.

– Jag har alltid haft synpunkter och lagt mig i!

I slutet av sjuttiotalet fick hon tjänst som metodiklärare och arbetade parallellt i förskolan. Att fortsätta utbilda sig och söka in på forskarutbildningen blev ett naturligt steg.

– Jag började i praktiken och gick in i teorin.

Det var en tajt forskargrupp med Ference Marton och Roger Sälgö. Ingrid Pramling Samuelsson kom in som ”lillasystern” som sysslade med barn, när alla andra ägnade sig åt högre utbildning.

– Jag har egentligen aldrig tänkt i termer av karriär utan drivits av saker jag tycker är intressanta. Jag har bara jobbat på och så har folk sagt ”Ska du inte?”

Att vara riktad mot den profession hon tjänar har alltid varit viktigt. Drivkraften har hela tiden varit att försöka göra det så bra som möjligt för barn. Hon växte upp med en syn på allas lika värde.

– Min farmors pappa var en väldigt aktiv socialdemokrat. Det är tydligt att förskolan är ett jämställdhetsprojekt.

1983 doktorerade hon, som den tredje förskolläraren i Sverige, på en avhandling som handlade om barns uppfattning om sitt eget lärande och som grundades på barnintervjuer.

Foto: Maja Kristin Nylander– Det var bra att vara tidig med att doktorera. Jag hade en gräddfil och kom med i många sammanhang.

Ingrid Pramling Samuelsson var en av dem som var med och arbetade fram förslaget till förskolans läroplan som kom 1998. Läroplansmakarna stred för att förskollärarna skulle ha det pedagogiska ansvaret, men så blev det inte. I stället blev det arbetslaget som tillsammans skulle ha ansvaret.

– Det blev många besvikna förskollärare och en het debatt.

2010 kom den reviderade läroplanen. Det är bra att förskollärarna nu fått det pedagogiska ansvaret, men läroplanen borde ha reviderats mera, anser hon. Nu är vissa saker viktigare än andra. Det didaktiska innehållet behöver utvecklas mer.

– Jag önskar att det blev tydligare mål för sociala aspekter, skapande, rörelse, bild och musik. Vad betyder det att utveckla sociala förmågor? Vad innebär det att lära sig musik när man är liten? Det hoppas jag på inför nästa revidering.

Hon ser flera viktiga framtidsutmaningar. En är att göra förskolan hållbar. Det handlar om allt från byggnader och leksaker till att arbeta med hållbar utveckling som innehåll. Det gäller att lägga grunden hos de yngsta. Språk och kommunikation är viktiga faktorer.

– Ska man prata om hållbar utveckling måste man få begrepp. Det är grunden för att bli en världsmedborgare.

En annan viktig uppgift handlar om att skapa en jämlik förskola med samma höga kvalitet för alla barn. Det handlar inte om antalet barn i sig, poängterar Ingrid Pramling Samuelsson.

– Har man bra förutsättningar med högt utbildade lärare, bra lokaler, ledning och barngrupp så kan man ha en större grupp. Alla faktorer spelar in. Det går inte att säga ett exakt antal barn.

Mycket har hänt sedan hon för 20 år sedan blev Sveriges första professor i förskolepedagogik. Men visionen om en verksamhet som inte skiljer på lek och lärande är inte uppnådd.

– Vi är där på offentlig nivå med läroplanen, men inte i praktiken. Det finns en kamp mellan lek och lärande som sitter djupt. Förskolan har blivit mer kunskapsinriktad, men rädslan för att det ska bli skola finns kvar.

Vissa saker provocerar henne på djupet. En är fördomar mot föräldrar och att diskussionen som fanns för 40 år sedan fortfarande pågår.

– Föräldrar gör det de tror är bäst för sina barn. Vi gör ingenting bättre genom att dyvla på dem idéer om idealuppfostran. Det finns olika livsvillkor.

Att kvaliteten på förskollärarutbildningen har varit ojämn har lett till att barn inte fått samma utbildning, anser hon.

– Vår nuvarande utbildning är bra. Den har ett didaktiskt innehåll och det borde bli mer kompetenta lärare som går ut i dag.

När hon för 20 år sedan intervjuades i Pedagogiska magasinets allra första nummer så löd rubriken ”Jag behöver utmaningar”. Hur har det blivit med den saken?

– Det här jobbet är en enda lång utmaning. Det handlar om att hela tiden utveckla sin forskning, att få saker publicerade och att vara med och påverka.

Den allra största utmaningen är den internationella arenan som hon klev in på för omkring tio år sedan. 2007 valdes Ingrid Pramling Samuelsson till världspresident för organisationen Omep, som startades av Alva Myrdal 1948. Utnämningen sammanföll med att hon tilldelats en Unescoprofessur.

Det är annorlunda än forskningen och handlar om att påverka och bedriva lobby-arbete. Skulle jag göra om min karriär så skulle jag ha börjat tidigare med det internationella arbetet. Det hade varit kul att arbeta för till exempel FN.

Att få kunskap om länder och inse vilken liten ankdamm Sverige är, har varit intressant och lärorikt. Sverige har väldigt gott rykte, men vår förskola är en utopi för de flesta, påpekar hon.

– Vilka är vi att tala om för världen hur det ska vara?

För 20 år sedan var Ingrid Pramling Samuelsson också lycklig, nybliven farmor. Något hon prioriterat sedan dess. I dag består skaran av sju barnbarn och hon ägnar fortfarande en eftermiddag i veckan åt att hämta i förskola och skola.

– Det är mitt hål i tillvaron. Då kan man inte hålla på med något annat.

I oktober fyller hon 70 år och förlänger sin anställning med ett halvår i taget. Undervisning och forskargrupper är fortfarande roliga. Det finns mycket att göra och många viktiga forskningsområden att ta tag i.

– Men jag hatar all administration!

Ingrid Pramling Samuelsson har alltid haft svårt att skilja på arbete och fritid. Att gå hemma och inte få skriva är otänkbart, berättar hon.

– Jag arbetar fortfarande jämt, men numer kan jag tillåta mig att gå på bio mitt i veckan.

Hon blir mörk i ögonen när hon kommer in på synen på ålder och arbete. Det finns en form av åldersfascism i Sverige. Trots att det finns ett skriande behov av folk, så ifrågasätts det att man ska arbeta.

– Jag ser i spegeln att jag inte är 25 år, men inombords är det ingen skillnad. Så länge jag tycker att det är kul och orkar bidra så vill jag hålla på. Jag är med i forskningsprojekt, har synpunkter och otroligt mycket kontakter. Kan jag vara en dörröppnare så är det bra.

Ingrid Pramling Samuelsson

Gör: Senior professor i pedagogik med inriktning mot de tidiga barnaåren vid Göteborgs universitet och Unesco-professor i Early Childhood Education and Sustainable Development.

Familj: Maken Bosse Samuelsson, två söner, två bonusbarn, sju barnbarn och bonusbarnbarn samt papegojan Egon. En av sönerna, Niklas Pramling, är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

— Vi har jobbat en del ihop. Det har gått bra och varit roligt. Jag är kanske den som har mest bråttom och han den som är mer noggrann och korrekt.

Karriärväg: Förskollärare, föreståndare, pedagogik- och metodiklärare, fil dr i pedagogik, docent i pedagogik, professor i pedagogik.

Senaste publikation: Barngruppens storlek i förskolan tillsammans med Sonja Sheridan och Pia Williams. Har precis blivit klar med en bok som ges ut på Oxford University Press.

Gör på fritiden: Har ingen. Tycker om att resa och kombinerar nytta med nöje på arbetsresor.

Favoritförfattare: Michael Connelly.

Läser just nu: En deckare av Ann Cleeves som utspelar sig på Shetlandsöarna.

ur Lärarförbundets Magasin