Ingår i temat
Tema hierarki
Läs senare

Olika lön för mödan

Skillnaderna i lön mellan olika lärare var större på tariffernas tid än i dag. Med karriärtjänster och lärarlönelyft har lönespridningen börjat öka igen. Frågan om hur lärarna ska lönesättas är hetare än någonsin.

av Ingvar Lagerlöf
03 Mar 2017
03 Mar 2017

Det senaste årtiondet har präglats av en stark ambition att öka skillnaderna mellan lärarnas löner. Fack och arbetsgivare betonar i löneavtalet vikten av en ökad lönespridning och trummar gärna ut det budskapet till medlemmar och media. Staten har gripit in med två stora reformer där lärare som är särskilt skickliga eller har bidragit till att utveckla undervisningen har fått rejäla lönepåslag.

Satsningarna har gett stort genomslag på lönestrukturen på individuella skolor, men än så länge syns det bara små förändringar i lärarnas lönestatistik. Paradoxalt nog har lönespridningen minskat sedan den individuella lönesättningen infördes på 90-talet. Därefter följde många år med låga löneökningar och en allt mer sammanpressad lönebild. De som har tjänat minst har fått den största höjningen i procent. Först de senaste åren har lärarnas löner höjts mer överlag och det går nu också att ana en ökad skiktning i den nationella lönestatistiken.

Lärarförbundet talar ofta om vikten av en ökad lönespridning. Det kan tyckas som ännu en paradox att ett fackförbund driver på för ökade löneskillnader mellan lärare.

Problemet uppstår när man som i dag säger att en viss lärare är bättre än de andra.

– Det viktigaste är att hela lärarkollektivets löner behöver höjas för att hantera lärarbristen. Det behövs åtgärder för att få upp lönerna till en nivå så att fler vill bli lärare. Ett led i detta är att utveckla arbetsorganisationen, säger Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.

Med det menar han bland annat att alla lärare på en skola inte behöver göra samma saker. Lärare kan komplettera varandra och ha ansvar för olika utvecklingsområden. Med ett ökat ansvar bör det också följa en högre lön.

– Har du ett långtgående ansvar så ska det spela roll i lönekuvertet, säger Mathias Åström.

Detta innebär inte att det införs nya hierarkier eller uppdelningar i A- och B-lag bland lärarna, betonar Mathias Åström. I en utvecklad organisation med en genomtänkt lönestruktur kan lärare ha olika roller utan att vara över- eller underordnade varandra.

Men lönespridning är ingen enkel process, det visar inte minst många lärares frustration över lärarlönelyftet. Till den frustrationen bidrar just avsaknaden av en genomtänkt lönebildning, enligt Mathias Åström. En undersökning från Lärarförbundet visar att åtta av tio kommuner saknar en strategi för hur lärarlönelyftet tillsammans med den ordinarie löneprocessen ska ge den lönestruktur man vill uppnå. Det gör det svårt för rektorerna att genomföra en rättvis lönesättning och för lärarna blir det omöjligt att begripa varför vissa lärare ska ha så mycket mer än andra. Resultatet blir uppgivna och arga lärare.

Men hur stora löneskillnader kan Lärarförbundet tänka sig? Den frågan har Mathias Åström inget exakt svar på.

– Hur stor skillnad i lön som är rimlig och går att motivera och få förståelse för påverkas av hur utvecklad arbetsorganisationen är, säger han.

Även Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), anser att det är bra med olika löner för lärarna.

– Det är bra för yrkets status att det finns en möjlighet att tjäna bra. Det är ett sätt att visa att det här är en profession som arbetsgivaren är beredd att betala för. Det är vanligt att det finns en skiktning i yrken med en akademisk utbildning. Läkare tjänar bra och bland dem finns också en stor lönespridning.

En ökad lönespridning kan också vara ett sätt att på sikt få upp lärarlönerna generellt.

– Man kan behöva några som drar. Det är inte rimligt att tro att alla kan parallellförflyttas uppåt på en gång, säger han.

Per-Arne Andersson anser inte att löneutvecklingen ska vara direkt kopplad till olika ansvarsområden, om det inte handlar om särskilda tjänster eller uppdrag som annonserats ut. Det är lönesättande chef som ska bedöma vilken lön läraren ska ha.

– En bra chef ser olika kvaliteter hos lärare och belönar dem utifrån det. Och en lärare får inte ett uppdrag om inte chefen tror att denne kommer att klara av det på ett bra sätt. Den läraren kan säkert också förvänta sig en god löneutveckling, säger Per-Arne Andersson.

Detta kräver inte bara rektorer som vågar ta ut svängarna och differentiera lönerna mer än i dag. Detta kräver också att rektorerna har en god kompetens i lönesättning. Här finns det brister i dag, enligt Per-Arne Andersson.

– Rektorer behöver mer träning i hur man utför lönesamtal och utvecklingssamtal. Arbetsgivaren bör stå för den utbildningen som ett komplement till den statliga rektorsutbildningen, säger han.

Enligt Lärarförbundet är det också ett problem att många rektorer lönesätter ett alltför stort antal anställda. Max 20 anställda är det rimligt att sätta löner åt, anser Mathias Åström.

– Det fungerar inte att sätta lönen åt 50–60 lärare och samtidigt ha en bra process för lönesättningen. Det är ingen utvecklad organisation att ha det så, det blir enbart dålig lönesättning, säger Mathias Åström.

Lärarfacken och SKL vill alltså behålla och utveckla den individuella lönesättningen. Men alla håller inte med om den strategin.

– Vi kan efter 25 år med individuell lönesättning se att den är ett totalt misslyckande. Tidigare när det fanns tydliga spelregler i lönerörelserna kunde lärarna förvänta sig att göra en lönekarriär i yrket och de hade en löneutveckling som i de flesta andra länder. Nu sticker vi ut i OECD:s statistik som landet med sämst löneutveckling, säger författaren och skoldebattören Per Kornhall.

Karriärtjänstreformen infördes sedan utan diskussion om det individuella lönesystemet trots att den uppenbarligen infördes som ett svar på att systemet inte fungerade, poängterar han.

– Det är också missvisande att kalla det för en karriärreform eftersom den enbart bygger på individuell skicklighet och inte tar hänsyn till exempelvis tjänsteår eller utbildning, säger Per Kornhall.

Per Kornhall vill i stället framhålla det av många lärare så hårt kritiserade lärarlönelyftet. Reformen innehåller kriterier som inte enbart bygger på individuell skicklighet i undervisningen.

– Där finns faktiskt ett rudiment till en fungerande lönestruktur. Där säger man att erfarenhet, utbildning och att man tagit ansvar för att exempelvis leda det kollegiala lärandet på skolan ska löna sig.

Per Kornhall efterlyser ett lönesystem som bygger på kollegiala strukturer snarare än på individuella insatser. Han vill inte återgå till de gamla tarifflönerna som nästan helt byggde på tiden i yrket.

– Man kan ha en lönestege som bygger på tid i yrket men också på vilka roller man tar på sig på skolan och i kollegiet. Det kan också finnas individuella inslag. Men jag har inga färdig modell. För att stärka professionen måste lärarna själva vara med och ta fram vad som ska vara värt att belönas, säger Per Kornhall.

Ett sådant system skulle också bli accepterat bland lärare även om det medför de löneskillnader som krävs för möjligheten att göra en god karriär, anser han.

– Det är inget problem i ett kollegium om någon av lärarna får mer betalt för att ha tagit på sig ansvar för något. Problemet uppstår när man som i dag säger att en viss lärare är bättre än de andra.

Alla artiklar i temat Tema hierarki (8)

ur Lärarförbundets Magasin