Läs senare

Motstånd, mod och metoo

ReportageOrdet hora hörs ofta i rasthallen på Bregårdsskolan och många tjejer är uppgivna. Men Peter Andersson i Karlskoga räds inte att diskutera sexism med sina sjuor.

av Mimmi Palm
02 Feb 2018
02 Feb 2018
Det finns en koppling mellan sexistisk klädreklam och trakasserier i skolans rasthall, menar läraren Peter Andersson. Det vill han att högstadieeleverna i Bregårdsskolan ska uppmärksamma. Foto: Maria Obed

Fabian Usein vrider sig i bänken.

– Jag blir äcklad! Han är ju en världsstjärna, varför säger han så där?

Han ser uppfordrande på läraren.

– Blev han polisanmäld för det där, eller?

Peter Andersson har just stängt av låten med Bruce Springsteen, men texten till Fire ligger kvar på duken och berättar om hur en kille drar en tjej intill sig fastän hon säger nej. ”But girl I know you’re a liar”, sjunger Springsteen, och vet att hon egentligen vill.

Ingen mår bra av att trakassera andra.

Peter Andersson tittar till på duken.

– Springsteen är en av mina favoritartister, och när den här kom upp när jag sökte på sexistiska låttexter tyckte jag att det var genant, säger han och vänder sig mot klassen.

Varför Bruce Springsteen troligen inte blev polisanmäld blir uppenbart när fler låtar med andra artister spelas upp för sjundeklassen i Bregårdsskolan i Karlskoga. Listan på sånger där övergrepp på kvinnor framstår som något normalt, nästan självklart, kan göras lång.

Eleverna i Bregårdsskolan vill ha kontinuerlig undervisning om sex- och samlevnad. Foto: Maria Obed

En stor hit med Tom Jones handlar om hur svartsjuka driver en man att sticka kniven i en kvinna som valt någon annan i stället för honom. ”She stood there laughing/ I felt the knife in my hand and she laughed no more.” Ingenting i låten tar avstånd från handlingen.

Sjuorna sitter tysta vid bänkarna, uppmärksamma, men med klentrogna uttryck i sina ansikten.

– Alla män gör förstås inte så här, men någonting betyder det, att en sån här lattjo, klatschig låt har det här budskapet. Alla kanske inte kan se igenom det, säger Peter Andersson.

Han går vidare i sin föreläsning om könsnormer i reklam och media.

Reklambilder klickas fram i hög takt på powerpointen; till och med äggkartonger kan könsmärkas, prinsessägg för flickor och sjörövarägg för pojkar. Tidningsomslag visar kråmande kvinnor och sportande män, klädmärken gör reklam med våldsanstrukna bilder av undergivna kvinnor.

– Det här kanske man bara sväljer utan att tänka på det, säger Peter Andersson. Men, som ni ser, populärkultur och reklam pumpar ut de här bilderna.

Han tar några steg.

– Vad är stereotyp? frågar han klassen.

– Hur man ska vara, blir svaret.

– Just det, och alla som arbetar i skolan har ett uppdrag att motverka könsstereotyper. Och krossa traditionella normer.

Peter Andersson upprepar att det inte är alla män som begår övergrepp, de flesta vet var gränserna går. Men mängden exempel på sexism, objektifiering, passiva kvinnor och aktiva män är ändå överväldigande. Kanske är det därför det mest är tyst i klassrummet i dag, trots att eleverna själva frågat efter fler lektioner om könsnormer och sex- och samlevnad. Hellre än enstaka temadagar vill de ha kontinuerlig undervisning.

Den lärare som tar upp den frågan kanske blir impopulär. Det kan också innebära merarbete.

Det har Peter Andersson, som lärare i svenska och SO med starkt engagemang i genusfrågor, tagit fasta på.

I klassrummet spelas en video med artisten Robin Thicke omgiven av nästan nakna kvinnor, synbarligen utan annan funktion än att hävda mannens rätt till kvinnors kroppar.

Någon utbrister:

– Men får man ens visa det där?

Vantrogna, avståndstagande skratt hörs.

– Det är bra att ni skrattar, att ni tycker att det är sjukt, för då har vi kommit någonstans, säger Peter Andersson.

Han stannar upp och säger att han egentligen inte vill se kvinnor och män som två åtskilda, enhetliga grupper.

Föreläsningen om könsnormer i reklam och media fångar sjuornas uppmärksamhet. Foto: Maria Obed

– Jag vill hellre kunna tilltala er som elever, som enskilda individer, inte bunta ihop er som tjejer och killar, men ska man kunna prata om sexism och trakasserier så måste man tala om kvinnor och män som olika kategorier.

Peter Andersson berättar om en tankeställare han fick i sin förra mentorklass.

– Där gick två personer som började i sjuan som tjejer, och slutade i nian som killar. Så det gäller att tänka sig för hur man tilltalar någon.

På powerpointen flimrar ett inslag om metoo-uppropet förbi. När jag besöker skolan har vittnesmålen från elever och lärare ännu inte offentliggjorts i den växande antisexistiska rörelsen. Men begreppet sexuella trakasserier är förstås inte okänt för eleverna på Bregårdsskolan.

Efter lektionens slut sitter Maryam Modarres, Josefin Karlsson och Fabian Usein kvar. Deras klasskompisar sveper ut ur klassrummet så snabbt att det blir luftdrag.

I skolan har alla tre eleverna, ur olika perspektiv, varit med om ovälkommen uppmärksamhet.

– Man får kommentarer om sitt utseende, killar kollar när man går förbi. Jag kan bara skratta åt det, säger Maryam Modarres. Men de borde inte göra så.

Fabian Usein håller med.

– Det är inte okej, killarna gör så för att vara roliga och få uppmärksamhet bland kompisar, men jag säger till dem att sluta.

Josefin Karlsson var med om att killar tafsade när hon var med kompisar på McDonalds. Tjejerna sa ifrån.

Om något liknande skulle hända i skolan tänker eleverna olika om hur de skulle göra. Om någon tog på Maryam Modarres skulle hon gå till sin lärare. Om det hände Josefin Karlsson skulle hon hellre vända sig till en kompis.

– Peter och kuratorn kan backa upp oss, säger Fabian Usein.

På många av landets skolor tillåts sexuella trakasserier pågå utan åtgärd, visar forskning. Att killar kallar tjejer för hora och tafsar på dem blir en del av vardagen, trots tydliga skyldigheter för skolan att stoppa det. Skollagen säger att skolan genast måste utreda sexuella trakasserier och vidta åtgärder för att de ska upphöra. Rektor och huvudmannen ska informeras.

Mira Fielding, kurator på Bregårdsskolan, funderar en stund på orsaken till att man på skolor blundar för vad som sker.

— Efter metoo kan skolan inte sopa sexu- ella trakasserier under mattan längre, säger Mira Fielding, kurator på Bregårdsskolan i Karlskoga. Foto: Maria Obed

– Det beror på gamla cementerade könsroller, på uppfattningen att killar är killar och tjejer är tjejer. Och utsatta tjejer tror inte att de får protestera.

– Och det är en känslig, brännhet fråga, fortsätter hon. Den lärare som tar upp den kanske blir impopulär, att ta tag i det kan innebära merarbete.

Mira Fielding finns på Bregårdsskolan varje dag. Hon tittar in i klassrummen och rör sig ofta i rasthallen, och tror inte att någon på skolan utsätts för trakasserier som innebär att bli tafsad på. Men det finns ett sexistiskt språkbruk som är svårt att komma åt.

– De tjejer som gör motstånd mot att kallas hora får det tufft. De blir förlöjligade och hånade och får höra att de är feminister, eller ”pk” eller, ”har du mens?”.

De mindre allvarliga trakasserier som sker tror hon sällan når de vuxnas öron. Men det händer att elever kommer till henne och berättar.

Tjejerna känner till sina rättigheter från den information alla sjuor och åttor får under årliga återkommande temadagar. Inom till exempel ett genustema får de vetskap om vad som gäller vid mobbning, kränkningar och trakasserier. Ofta finns en inbjuden föreläsare på plats, senast berättade en ung journalist och aktivist självkritiskt om sina erfarenheter av sexistiskt språkbruk inom idrottsrörelsen. En föreläsning som fick särskilt killarna att sitta tysta och lyssna, vilket var tanken.

Ändå är tjejerna som kommer till kuratorn uppgivna inför att det inte spelar någon roll hur de säger ifrån och argumenterar. Mira Fielding tar i dessa fall kontakt med läraren.

– Är det en kränkning så utreder vi det.

Om grövre sexuella trakasserier, övergrepp eller sexualbrott skulle inträffa i skolan, skulle skolan polisanmäla.

Sexuella trakasserier är ett svårjobbat område, konstaterar Mira Fielding. Eller, det har varit svårt fram tills nu, när något hon aldrig trodde att hon skulle få uppleva, sker.

– Metoo kommer att göra all skillnad. Hon nickar som för att ge eftertryck.

– Nu kommer det att bli okej att berätta öppet. Det går inte att mäta vad det kommer att innebära för skolans möjligheter att jobba med det på riktigt, nu när alla arbetsgivare och rektorer börjar förstå att det här inte kan sopas under mattan.

Och Mira Fielding ser ut att kunna få rätt. Kort efter mitt besök offentliggörs uppropet #tystiklassen. 1700 elever vittnar, många om övergrepp som skett redan på lågstadiet.

I rasthallen har lugnet lagt sig efter lunchrasten. Där möter jag två tjejer som båda skulle kunna skriva under uppropet. Båda har varit med om att bli kallade hora.

– Jag berättade för läraren och sedan bad killarna om ursäkt, fast det kändes inte som om de menade det, berättar en av dem. Hon låter inte förvånad.

Peter Andersson hör till de lärare som uppträder som Mira Fielding önskar att alla lärare skulle; han tar upp problematiken på lektionstid, och han säger ifrån.

– Nyligen var det en kille som daskade en annan kille i baken. Passa dig, det är sexuella trakasserier, sa jag, berättar han.

Sådana påpekanden tar skruv, eleven insåg allvaret.

Peter Andersson säger ifrån också av omsorg om den som kränker.

– Ingen mår bra av att trakassera andra.

Han tillbringar mycket tid i rasthallen och vid pingisbordet med eleverna, ibland utanför arbetstid. Han accepterar inte att elever kallar varandra för könsord, även om det används vänskapligt mellan kompisar.

Frågan om det finns en samsyn på skolan får ett svävande svar. Men han vill tro att hans kollegor också påtalar trakasserier.

Skolan spelar själv en roll i att upprätthålla sexistiska normer, menar Mira Fielding. Kuratorn ser nu sin chans att uppmärksamma ledning och arbetslag på det.

Nästa temadag är tänkt att koppla ihop psykisk ohälsa med sexuella trakasserier.

Kommer det att knyta an till metoo?

Hon ler.

– Självklart!

ur Lärarförbundets Magasin