Ingår i temat
Ordning och oreda
Läs senare

Monroeskolan blev trygg – men bara hälften nådde målen

Den strikta ordningen gav disciplin men de höga studieresultaten uteblev. Forskaren Anneli Schwartz ifrågasätter varför ordning och reda anses som en framgång i sig i utsatta förortsskolor.

10 Maj 2015

Bild: Maria Steén.

Jag blev impad när jag kom dit. Det var så stillsamt. Eleverna rörde sig lugnt i korridorerna och man såg inget bråk. Som gammal lärare uppskattade jag också att allt med undervisningen var så synligt. Det var tydligt för eleverna vad som förväntades av dem.Det säger Anneli Schwartz som under ett år följde två klasser i en mångkulturell förortsskola, med årskurserna 6–9, i Göteborg. Skolan hade anammat monroepedagogiken, som bygger på harlemrektorn Elaine Monroes doktriner. Enligt dem anses ordning och reda leda till goda kunskapsresultat. Lärarna ska vara starka ledare och undervisningsformen ger litet utrymme till inflytande för eleverna; på den skola Anneli Schwartz studerade var rektorn till och med ordförande i elevrådet.

 

Anneli Schwartz observerade eleverna under lektioner och raster och intervjuade både elever och personal. Hennes studie visar att eleverna kände sig trygga och trivdes på sin skola. De upplevde att de vuxna brydde sig om dem och ville deras bästa, och det var också hennes eget intryck.

– Jag såg få elever som mådde dåligt. Lärarna var mycket engagerade i sitt arbete och i eleverna och hade en genuin önskan om att de skulle klara sin skolgång, berättar Anneli Schwartz.

På rasterna blev relationerna också mer personliga, med samtal om livet utanför lektionerna.

– Vi har blivit invaggade i hur en bra skola ser ut, och det påverkade mitt första intryck, säger Anneli Schwartz.

När hon varit på skolan ett tag, umgåtts med eleverna och hört lärarna prata om eleverna så började hon nämligen fundera över vad eleverna ansågs behöva, och varför.

– Gång på gång återkom rektorerna och lärarna till att just de här eleverna behövde särskild behandling och särskilda metoder för att lyckas i skolan och det handlade om styrning, säger hon.

Anneli Schwartz menar att det är fel att ta sin utgångspunkt i att folk med en viss bakgrund eller bostadsort måste bemötas på ett visst sätt och hon upp­levde att de hårt mallade förväntning­arna på eleverna hämmade undervisningen och samspelet i klassrummet:

– Formen blev så överordnad att det inte fanns utrymme att fånga upp elevernas tankar.

 

Fyllde då den tydliga strukturen och lärarnas förhållningssätt sin främsta funktion: höga resultat? Nej, upptäckte Anneli Schwartz. Eleverna fick en trygg skolgång och omsorg från vuxna som verkligen brydde sig om dem och de möttes av höga förväntningar – men resultaten höjdes inte. Hälften av eleverna gick ut med ofullständiga slut-betyg. Som helhet presterade eleverna bara i nivå med elever på motsvarande skolor på andra håll. Ändå figurerade den skola som Anneli Schwartz studerat flitigt i media som ett lyckat exempel.

– Är vi så nöjda när man får elever i en socialt utsatt förort att röra sig sakta, prata tyst och ta av sig jackorna? Ingen annan skola hade kunnat beskrivas som en framgång om hälften av eleverna inte når målen! Varför ska just de här eleverna nöja sig med det?

Anneli Schwartz såg att eleverna utåt anpassade sig till förväntningarna men ändå gjorde motstånd på olika sätt.

– De sa att de tyckte om pedagogiken och undervisningen och de protesterade inte synligt. Men ofta gjorde de inte uppgifterna de fick eller satt och pratade om annat när det inte märktes.

Fritids på skolan var centrum för oppositionen. Där ifrågasatte eleverna undervisningen och hjälpte varandra med inlämningsuppgifter och läxor. De var mycket solidariska med varandra och visade på det sättet att de inte accepterade monroepedagogikens konkurrensinriktning, med strikt individuellt ansvar för lärande och prestationer. Anneli Schwartz tror att deras motvärn mot pedagogiken till och med kan ha bidragit till den starka sammanhållningen. Eleverna kunde se att mantrat om att alla kunde lyckas bara de ansträngde sig var falskt och hjälpte varandra så gott de kunde.

Anneli Schwartz har svårt att se att strikt ordning och tydlig styrning bidrar med så mycket positivt för eleverna. Mer indirekt kan det däremot få nyttiga effekter.

– Det kan leda till att unga ser igenom vad vissa system försöker göra med dem. De får en träning i att avkoda hur andra ser på dem, att förhålla sig till det och göra motstånd.

I samband med att hon varit ute och föreläst har hon ofta anklagats för att inte tycka om ordning och reda, eller att vara flummig, och värjer sig mot det.

– Det handlar inte om att jag inte tycker om arbetsro utan om att jag vill se en medvetenhet kring vilka tillvägagångssätt man väljer för att uppnå det. Vad är ordningen värd?

Utmärkelser ska sporra till prestation

Monroepedagogiken är utarbetad av Elaine Monroe, under hennes tid som rektor på skolan Frederic Douglass Academy i Harlem. Den sätter strikta ramar kring hur undervisningen ska genomföras och vilket innehåll som är viktigt. Lärarna förväntas uppträda som tydliga ledare och gärna klä sig formellt. Flit och framgång belönas med utmärkelser och beröm, med avsikt att sporra eleverna att prestera. Elevernas sociala verklighet och erfarenheter ska lämnas utanför klassrummet.

Anneli Schwartz avhandling heter Pedagogik, plats och prestationer. En etnografisk studie om en skola i förorten, och lades fram vid Högskolan i Borås 2013.

Alla artiklar i temat Ordning och oreda (10)

ur Lärarförbundets Magasin