Ingår i temat
Hjärna eller ogärna
Läs senare

Minnen är nyckeln till idéer

Hjärna eller ogärnaSkapandet av nya idéer är viktigt för vår utveckling och överlevnad. Med ökad kunskap om hjärnan kan skolan visa vägen till kreativiteten, skriver Pontus Wasling.

02 Feb 2018
Zig-Zag. 54 x 75 cm, akryl och vinylfärg på bomullspapper, 2009.
Foto: Tord Lund ©Anna Svensson

Någon gång då och då kommer plötsliga insikter som en blixt från en klarblå himmel och den som varit med om det minns det med en känsla av välbehag. När Arkimedes ropade ut ”Heureka” och genomblöt ställde sig upp i sitt badkar var han bara en i raden av människor som fått en aha-upplevelse.

Det hjälper inte att googla för att finna nya lösningar.

Men vad ska till för att en idé ska uppstå? Behövs det några särskilda förutsättningar? Vad händer i hjärnan och är det en talang eller en process som kan läras in?

Även om idéer kan uppstå hos en individ i avskildhet uppstår de ofta i en grupp. Vilka är förutsättningarna för att en grupp ska bli kreativ? I ett samhälle under konstant förvandling är kreativitet viktigare än någonsin och skolan är ett utmärkt ställe att lära sig hur det fungerar.

Pontus Wasling

är neurolog och forskare i neurofysiologi, Göteborgs universitet.

Kreativitet är en process där någonting nytt skapas som är till nytta för människan. Somliga skulle säga att förmågan är förbehållen dem som målar, dansar, komponerar och författar böcker. Men ser man bortom konsten finns det många människor som presterar bra på kreativitetstester. Skaparförmåga finns inom alla yrken. Vi använder den när vi löser vardagslivets problem och besvärligheter, liksom i arbetslaget och i skolans grupparbeten.

Helt avgörande för nyskapande är minnet. Det vi vanligtvis tänker på som minnen är de hågkomster som kan skrivas ned med språket och som beskriver vad som hänt oss eller är nya fakta. Typiska exempel är de händelser som kan skrivas ned i en dagbok eller frågor som kan besvaras vid ett läxförhör eller i en frågesport. Vi söker efter minnet när vi tillfrågas om vad kungen hette som efterträdde Oscar I eller vilket namnet är på Bulgariens huvudstad. Vi kan kalla dessa minnen jag vet att-minnen.

Dessa minnen kan fästa snabbt och lika plötsligt blekna bort. De lagras i hjärnan med ett minnessystem som är beroende av hippocampus (”sjöhästen”) i tinningloben och skadas den hos en person lever hon bara i det nu som ryms i arbetsminnet. Till skillnad från hjärnans enorma lagringskapacitet får bara ett telefonnummer eller en registreringsskylt plats i arbetsminnet.

Forskaren Eleanor Maguire gjorde en studie på personer som skadat sina hippocampus och inte kunde lagra in nya minnen. Hon ville undersöka om de kunde göra sig en bild av framtiden. Man frågade försökspersonerna om de kunde föreställa sig olika vardagliga situationer. En fråga var om de kunde tänka på en dag på stranden. Medan de friska kontrollpersonerna gav målande beskrivningar av het sand mellan tårna, en gassande sol och lekande barn vid strandkanten, kunde personerna med dåligt minne knappt föreställa sig någonting. Hippocampus behövs alltså även för att skapa bilder av framtiden.

Minnena är kreativitetens råmaterial och det märks särskilt tydligt på att framtidsvisioner är djupt förankrade i nuet. Titta på femtiotalets bilder av framtiden där tidstypiska bilmodeller med stjärtfenor försetts med vingar. I skapandet är vi retrofuturister och vårt samhälle är en remixkultur där nya idéer innebär att gammalt gods smälts om i nya former. Det som också verkar vara tydligt är att minnen, idéer och begrepp måste finnas lagrade i hjärnan och inte på en hårddisk för att kunna leda till någonting nytt. Det hjälper inte att googla för att finna nya lösningar.

The Dancer. 112 x 145 cm, akryl och vinylfärg på bomullspapper, 2017.
Foto: Jean-Baptiste Beranger ©Anna Svensson

Minnen omformas och oftast förbättras de genom livet genom en process kallad rekonsolidering, som tillåter oss att införliva ny information. Inte sällan är källan till ett minne glömt och vi lånar då omedvetet minnen och åsikter från någon annan. Ibland kan det handla om kreativa situationer. Ett känt exempel är George Harrisons låt My Sweet Lord som i hög grad liknar en tidigare låt. Fenomenet med omedveten plagiarism kallas också kryptomnesi och är sannolikt vanligare än vi tror.

Även om den mödosamt genomtänkta analysen ofta är en förutsättning för nyskapande finns det många kreativa personer som sätter det intuitiva tänkandet framför intellektet. Till det intuitiva tänkandet hör jag vet hur-minnen. De handlar om praktiska färdigheter som att lära sig cykla eller köra bil, att spela ett instrument eller att lära sig ett yrke. Hit hör också förmågan att läsa, räkna och skriva som vi lär oss i skolan genom enträgen övning med handledning av en lärare. Ju mer tid en person ägnar sig åt det, desto bättre blir hon. Efter riktigt mycket träning kan man nå mästarnivå i att köra bil, spela piano eller att skriva en text.

I hjärnan bearbetas informationen parallellt. Experiment visar att jag vet hur-minnena för motoriska och kognitiva färdigheter kan lagras in oberoende av hippocampus.

Plötsliga aha-upplevelser har resulterat i industriella succéer som Ingvar Kamprads möbler och Tetrapaks mjölkförpackningar, men också i många stora vetenskapliga genombrott och konstnärliga uppslag inom musik och litteratur. Eftersom denna typ av infall självklart inte går att planera är de också vanskliga att studera vetenskapligt. Forskaren Marc Beeman har gjort ett försök där han låtit försökspersoner lösa ordgåtor samtidigt som deras hjärnor scannades med MR-kamera. Han frågade vilket sammanbindande ord som är gemensamt för en grupp av tre ord, exempelvis ålder, mil och sand. När försökspersonen plötsligt kom på ordet (sten) kunde man se att delar av höger tinninglob aktiverades. Samma del av hjärnan tycks också i andra studier vara viktig för kreativitet. Förändringen i hjärnaktivitet kan vara spåren av en ny idé som binds ihop.

De plötsliga insikterna uppstår oftare i vissa situationer. En typisk sådan är då vi fokuserar på en arbetsuppgift och låter tankarna vandra iväg. Oftast sker det när vi är vid god sinnesstämning. Lite förenklat kan man säga att vår hjärna arbetar med två olika system, antingen är vi fokuserade eller så försvinner vi bort i dagdrömmerier. Enligt undersökningar befinner vi oss i mer eller mindre komplexa dagdrömmar nästan halva vår vakna tid. Det är också då vi utan ansträngning kan lösa alltifrån vardagens problem till att få insikter i vetenskap, konst och teknik. Att sova på saken när man står inför ett problem fungerar också ofta och då är det under nattens drömmar vi löser uppgiften. Det finns vetenskapliga studier som visar att REM-sömnen är betydelsefull för den processen.

Det är trots allt inte alla lösningar som dyker upp i ett trollslag hos den enskilde individen. Många kreativa framgångar är kollektiva och det finns studier om hur människor på kreativa företag inom olika branscher arbetar. En del förutsättningar är gemensamma. Att det är en fördel att vistas i miljöer med många människor och idéer, att ha rätt färger på väggarna och ett bra placerat fikarum hjälper till, men det är inte det viktigaste.

Det är en fördel om gruppens medlemmar har möjlighet att argumentera för sin sak och även få sin idé utsatt för kritik. Olika uppfattningar är av godo. Typiskt för en miljö där många goda idéer föds är också att idéerna kan testas i verkligheten, ungefär som vetenskapliga experiment, för att sedan tänkas igenom en gång till och justeras. Nyckelordet är att göra, inte planera. Ledarens uppgift är att integrera deltagarnas idéer, inte att välja ut den bästa idén. I stället är uppgiften att smälta samman skilda och ibland motsatta idéer till något nytt.

En idé kommer till den person som skaffat många minnen och har breda intressen, som har avsatt tid, är på gott humör, har sovit bra och avskärmat sig från distraktion. Det handlar alltså inte om en medfödd talang utan en process som går ut på att koppla ihop idéer, begrepp och minnen och skapa något nytt.

I allt lärande lagras kunskaper och färdigheter in parallellt i hjärnan som jag vet att- och jag vet hur-minnen. Medan de ena lagras in lätt kräver de andra mer möda, men fäster i stället bättre. Båda typer av minnen behövs i alla led av den kreativa processen för att skapa nya idéer och tankar inom alla upptänkliga mänskliga områden. Skolan är den plats där vi presenteras för en bred kunskap och där vi lär oss de grundläggande färdigheter som är en nödvändig förutsättning för allt mänskligt skapande. Kreativitet är inte mystiskt. Det är en process vi kan lära oss och som kan förfinas för att skapa helt nya tankar och innovationer.

Litteratur

Hassabis D m fl (2007): Patients with hippocampal amnesia cannot imagine new experiences. PNAS.104(5):1726—31.

Kounios J, Beeman M (2014): The cognitive neuroscience of insight. Annual Review of Psychology. 65:71—93.

Wasling, P (2013): Minnet, fram och tillbaka, Volante.

Alla artiklar i temat Hjärna eller ogärna (12)

ur Lärarförbundets Magasin