Ingår i temat
Normer i förändring
Läs senare

Med skägg får jag inte jobba i skolan

27 Sep 2015

Bild: Anders Bergstedt.
Trettio procent av alla kvinnor i världen har ansiktshår. Det existerar, men vi blundar för det. Håret på våra kroppar är som träden på planeten. Båda skövlas. Det är varken naturligt eller hållbart. För mig är skägget en symbol för frihet. Ett uppror mot samhällets normer som bestämmer hur jag ska vara.
Det började växa i samband med att min son föddes. Jag var 21 år då och kände mig ganska förvirrad. Jag ville låta skägget växa, men lydde i stället mammas råd att plocka det med pincett varje dag. Det tog enormt mycket tid. En dag, i New York, såg jag ett gammalt fotografi på en skäggig dam som uppträdde på en cirkus. Jag blev inspirerad på ett märkligt sätt, kände mig besläktad med kvinnan på bilden. När jag väl bestämde mig för att låta skägget växa tog det fem år innan jag verkligen vågade göra det.

Mamma blev chockad och arg, men accepterade det efter några månader. Min bror hatar fortfarande skägget, erbjuder sig att betala laserbehandling och har inte låtit mig träffa hans dotter på åtta år. Han säger att hon kan bli rädd för mitt utseende. Men jag tror att det är han som är rädd.

Det är många som blir osäkra när de träffar mig. I vårt samhälle måste alla direkt kunna placeras i ett bestämt fack: kvinna eller man. Det avgör hur vi bemöter varandra. När det uppstår oklarheter kring kön blir folk fientliga. Det är väldigt jobbigt att resa så mycket som jag har gjort och träffa främlingar hela tiden. De skrattar, pekar och tar foton i smyg. I Göteborg var det några tonårskillar som kastade ketchup på mig. Det vore lättare att leva på ett och samma ställe där alla blev vana att se mig i affären eller på gatan.

På arbetsförmedlingen sa en handläggare nyligen att jag inte får jobba med barn så länge jag har skägg. Det visar vilka fördomar som finns i Tyskland. Jag känner en skäggig dam i England som arbetar i en skola. Där får man inte diskriminera någon på grund av utseendet.

Om fler kvinnor bar skägg tror jag att inställningen skulle kunna förändras i framtiden. För 20 år sedan ansågs det olämpligt med piercing och tatueringar om man satt i kassan i en affär. I dag är det jättevanligt. Men för att uppnå verklig attitydförändring och tolerans måste hela skolan och läroplanen ändras i grunden. I dag utbildas medborgare för att passa in i systemet — inte för att bli starka, självständiga människor med egen vilja, drömmar och ideal.

Namn: Mariam Dadgar.

Gör: Healer och »psychic reader« (ett slags medium). Har de senaste fem åren besökt festivaler för att visa foton på skäggiga damer ur historien. Utbildad lärare i geografi och bild.

Alla artiklar i temat Normer i förändring (13)

ur Lärarförbundets Magasin