Läs senare

Många pratar om elevinflytande men få gör något åt det

Det är lätt att förundras över begreppet elevinflytande och dess snart sextioåriga väg in i skolbyråkrati och skolor. I ordet ligger statens vackra demokratiska ideal, men avståndet till barns och ungas dagliga liv i skolan verkar nästan oöverkomligt.

23 Aug 2005

Den traditionella lärarrollen förändras när elever får ett tydligare inflytande. Om elever har klassråd och är med i skolans planering betyder det att de också är med och bestämmer dagordningen. Eleverna kan väcka helt nya frågeställningar som man traditionellt aldrig brukar diskutera i skolan, som till exempel varför lärare gör som de gör.

– Lärare kan uppleva den förändringen som väldigt hotande och det sätter igång deras försvarsmekanismer. Därför sätter många gränsen för sina elevers inflytande alldeles för tidigt, av ren rädsla. Det här perspektivet, konstaterar Ulf Blossing, gör diskussionen om elevers inflytande mer konkret. Det leder till en ny situation och en ny lärarroll och den förändringen kräver ett kollegialt, professionellt stöd. 

Ulf Blossing är forskare vid institutionen för utbildningsvetenskap på Karlstads universitet. Han har undersökt trettiofem skolors utveckling, under tjugo år, i arbetet Skolors förbättringskulturer, som kom förra året. Forskningen har fokus på flera av de intentioner som fanns i SIA-reformen (skolans inre arbete), som började genomföras i slutet av sjuttiotalet. Den har också gett honom en överblick när det gäller utvecklingen elevinflytande, formellt och informellt. 

När SIA-reformen skulle genomföras var den grundläggande intentionen att fördjupa både vuxnas, barns och ungas deltagande och inflytande i deras arbetsmiljö. Det handlade om att etablera arbetslag, en skolledning som verkade mer i grupp, samverkan och delaktighet runt arbetsplaner och att lärare tog mer ansvar i utvärderingen av skolans arbete. 

SIA-reformen formulerade också konkreta idéer för elevers inflytande. Skolor skulle ha elevråd och klassråd. Man ville också reformera arbetssätten i skolan, det handlade bland annat om att finna arbetsformer där eleverna skulle kunna väcka sina frågor. Man sökte en ny öppenhet mellan skola och samhälle. Elever skulle kunna söka en del av svaren på sina frågor i annan litteratur än läromedel och dessutom ute i samhället. Hur gick det då med SIA:s genomslag när det gäller elevers inflytande?

– Den allmänna bilden är att SIAreformen inte lyckades, inte fick några resultat på lång sikt, säger Ulf Blossing. Det stämmer i hög grad när det gäller barns och ungas deltagande och inflytande. Men min undersökning visar samtidigt att många skolor har lyckats väldigt bra, både när det gäller utveckling och med de vuxnas, alltså lärarnas, inflytande. 

Vaga intentioner och dålig kompetens
Varför är det då så svårt att få ett genomslag när det gäller elevers inflytande, dels genom elevråd och klassråd, dels i själva undervisningen?

– Många skolor är för vaga i sina intentioner. De lokala projektplanerna kanske innehåller någon formulering om att man ska jobba med elevinflytande, till exempel med portfoliometoden. Men det räcker inte. Man måste vara ännu tydligare, i den lokala skolplanen och särskilt i arbetslaget. Men många skolor saknar den kompetensen. De har inte problematiserat vad elevers inflytande handlar om. 

Ulf Blossing betonar att varje skola först och främst måste diskutera uppdraget och på många skolor är det inte alls självklart. De måste studera skollagen, läroplanen och den lokala skolplanen, de måste veta vad det står där om elevinflytande. När de gjort det måste de sätta sig och fundera över vad de formuleringarna betyder för arbetet på den egna skolan. 

Vad betyder det formellt, informellt och hur kan man omsätta elevinflytande i praktiken. Vilken vikt har elevinflytande på skolan, hur ska det prioriteras? Hur ska det påverka skolans arbetsformer? Vad betyder elevinflytande när unga människor ska lära sig att agera i demokratiska mötesformer? 

När de här frågorna diskuteras krävs en lokal kompetens. Men Ulf Blossing har märkt att det inte alls är självklart att den finns. Dessutom krävs både struktur och förmåga att kommunicera frågan för att elevers inflytande ska fördjupas. När lärare och rektorer börjar diskutera elevers inflytande och hur det kan förändra skolans arbete väcks också väldigt många känslor kring värdegrund och hur man uppfattar pedagogik och demokrati.

– Man kan fundera över om det nu krävs att staten återgår till att i detalj reglera elevers inflytande. Men jag tror inte att det leder rätt. Jag tror att vi måste fortsätta på den väg vi slagit in på, alltså fördjupa decentraliseringen och demokratiseringsprocesserna. 

Ett snart sextio år gammalt demokratiskt uppdrag
Frågan om elevers inflytande bör hänga ihop med hela arbetet i skolan, menar Ulf Blossing. Åldersblandad undervisning, temaarbete och portfolio har till exempel med elevinflytande att göra.

– Och börjar man betrakta skolans arbete ur det perspektivet framträder delarna inte längre som enskilda projekt med mål i sig, utan som medel att nå olika övergripande mål, som till exempel elevinflytande. Stannar man som lärare kvar i att se de enskilda delarna kommer man mycket snart att lida av överbelastning. Och då blir frågan om elevinflytande bara en sak av många som man åläggs uppifrån.

Begreppet elevinflytande har hängt med år ut och år in ända sedan 1946 års skolkommission. I snart sextio år har svensk skola försökt hantera sitt demokratiska uppdrag: ”Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad”, (Skollagen kapitel 4, paragraf 2). 

Så hur går det?

Skolverket har under de senaste åren konstaterat att ”som verksamheten fungerar idag finns en uppenbar risk att barns, elevers, föräldrars och vuxenstuderandes rättigheter till inflytande inte kommer till uttryck och genomförs” (Nationell kvalitetsgranskning, 2001/2002). 

Och när Myndigheten för skolutveckling i Rapport 2 i år presenterar ”demokrati, jämställdhet, inflytande” som ett av sina prioriterade utvecklingsområden konstaterar man: ”Elever upplever inte att de har inflytande över arbetet i skolan. Den formella demokratin i skolan är ifrågasatt. De formella inflytandeformerna tycks på många skolor vara utan betydelse och effekterna mycket begränsade.” 

Det är lätt att bli förundrad över begreppet elevinflytande och dess omständliga väg in i skolbyråkrati och skolor. Ordet bär på statens alla vackra demokratiska ideal, men avståndet till barns och ungas dagliga liv i skolan verkar nästan oöverkomligt. 

Det tycks fortfarande vara så att de som ska genomföra uppdraget alldeles för sällan har praktisk kunskap om vad elevinflytande är. Och frågan är om statens formuleringar är för oprecisa och därför skjuter över målet. Elevinflytande har blivit en alltför särskild, stor och komplicerad fråga bortom lärandet. 

Man kan också fundera över varför skolans demokratiuppdrag, att fostra medvetna medborgare, sällan kopplas till konkret inflytande i lokalsamhället. Inflytande i skolan blir ofta en sak, inflytande i samhället en annan. Och det påverkar naturligtvis barns och ungas upplevelse av vad vuxna menar med demokrati. 

Under de senaste åren har frågan om elevers inflytande än en gång utretts av Skollagskommittén, samt av utbildningsdepartementet som hösten 2003 redovisade uppdraget i Var-dags-inflytande. Och i våras fick både Skolverket och Myndigheten för skolutveckling nya regeringsuppdrag som rör barns, ungas, vuxnas och föräldrars inflytande i förskola, skola och vuxenutbildning. Uppdraget ska redovisas i december 2007. 

Granskning och utveckling måste gå hand i hand

– Jag är inte alls imponerad av den statliga insatsen när det gäller elevers inflytande, säger Gunvor Selberg. Och uppdelningen nu med en granskande myndighet, Skolverket, och en särskild myndighet som arbetar med utveckling tror jag inte ett dugg på. Jag tror att det gör att vi tappar väldigt mycket. Granskningen måste vara en del av arbetet med skolutveckling. 

Under nittiotalet väckte Kråkbergsskolan i Sunderbyn utanför Luleå stor uppmärksamhet. Rektor var Gunvor Selberg och hon styrde skolans form redan på planeringsstadiet. Hon ville ha en skola där det gick att arbeta över ämnesgränserna. Men också en skola där barn och vuxna fick andra mötesplatser än de traditionella. Det handlade framför allt om att i både organisation och arkitektur skapa en stor närhet mellan lärare och elever. 

Drygt tio år efter starten tar Kråkbergsskolan fortfarande emot många studiebesök. 1999 kom Gunvor Selbergs doktorsavhandling Elevinflytande i lärandet. Hon var en av Skolverkets inspektörer och granskade skolledare, då när Skolverket både granskade och hade dialog med skolor om deras fortsatta utveckling. Så när Gunvor Selberg riktar kritik mot statliga skolmyndigheter har hon både skol- och myndighetsperspektiv med sig i bagaget.

– Jag blir jätteimponerad varje gång jag talar med barn, men jag tycker att vårt samhälle fortfarande underskattar dem. Nu säger barn att de inte har en aning om vad som ska hända när de kommer till skolan när veckan börjar. Det är fortfarande läraren som har sin idé om undervisningen i huvudet. På många skolor är eleverna fortfarande inte med i planeringsprocessen, de går till skolan och utför lärarens idé.

– Ta Skolverkets senaste Nationella utvärdering. Där säger man till exempel att eleverna har fått mer eget ansvar genom eget arbete. Men jag tolkar det inte så. Eleverna har bara fått mer ansvar att utföra det läraren och läroboksförfattaren har bestämt. Och jag tycker att det är obehagligt att man kallar det för ökat elevinflytande. Nationella utvärderingen ger snarare mig signalen att elever nu har betydligt mindre inflytande, både formellt och informellt. Och jag önskar att Skolverket går in och kritiskt granskar en så spridd företeelse som ”eget arbete” på djupet. 

Gunvor Selberg betonar att den kommande, nya skollagen och de styrdokument som kommer att följa på den behöver vara ännu tydligare när det gäller elevinflytande. Rektorer behöver ramar för elevers inflytande, det behövs både granskning och uppföljning. Och, påpekar hon, där krävs det en otrolig medvetenhet av dem som gör granskningen. De måste också förstå vad elevers inflytande handlar om på djupet, om lärares ledarskap och ansvar i utbildningsrummet. 

Skolan behöver förändras men inte med betyg och prov
I den politiska debatten hamnar ibland frågan om elevinflytande i skottgluggen. Men det är ofta en vulgärdebatt som ser elevers ökade inflytande som ett hot mot lärares kunskaper. Gunvor Selberg betonar tvärtom att det är först när elever har inflytande som lärare kan leda dem in i en verklig förförståelse om arbetsprocessen, vad lärandet handlar om. Och det kräver stora kunskaper av lärare, både om ämnet och om ledarskap.

– Skolan behöver förändras, men den behöver inga mer betygstillfällen eller prov, inte mer regler för ordning och reda, övervakningskameror eller onödiga mellanchefer och administrationsnivåer. Däremot ska uppdraget vara ännu tydligare förankrat hos varje pedagog. Som det nu är blir all ökad administration och ökade krav på dokumentation ofta ett hinder mellan pedagogen och barnet. 

Gunvor Selberg planerar nu ännu en ny skola i Luleå, för cirka trehundra elever mellan 6 och 16 år. Skolan, en friskola, ska drivas av två rektorer, Gunvor Selberg och Birgitta Lahti- Nordström, och startar hösten 2006. Skolans pedagogiska profil är elevinflytande, att alla elever ska lyckas, konstarterna lyfts in i lärandet, liksom naturen.

– Jag följer diskussionen om den svenska skolan. Jag har varit lärare och rektor i många år och har arbetat med egen forskning. Men jag känner att det går att göra mer. Nu vill jag gå ännu mer på djupet och hitta ett större inflytande för både elever och föräldrar. Jag vill skapa en skola med ännu större närhet mellan barn och lärare. Lärandet sker i en relation och det är den relationen som är ett verktyg för varje barns växande. 

Det hon talar om är en närhet som ger läraren en skarpare blick, möten och samtal med eleverna som blir så ofta återkommande att eleven blir tydligare och läraren kan ställa högre krav på varje elev. Drömscenariot, säger Gunvor Selberg, är att barnen arbetar tillsammans tre och tre i elevarbetslag som är stabila under längre tid. Det handlar ju om hur man organiserar utbildningsrummet.

– Egentligen är det inte så krångligt, säger hon och skrattar. Det handlar om att söka sig fram till enkelhet och tydlighet i pedagogiskt arbete.

Alla artiklar i temat Demokrati och delaktighet (7)

ur Lärarförbundets Magasin