Ingår i temat
Framtidens lärare
Läs senare

Man måste våga ställa krav

”Kunskapssynen måste förändras överlag, i stället för att bara reproducera kunskap på prov måste eleverna få reflektera över det de lär sig.” 

16 Feb 2005

 Att torka vanilj är en väldigt enkel process. Allt handlar om att uppnå exakt rätt temperatur, det får varken vara för varmt eller för kallt, förklarar blivande gymnasieläraren och före detta vaniljproducenten Max Otteby. 

Även om det var några år sedan å sitter vaniljtorkningsproceduren fortfarande kvar i Max huvud. Kunskapen om hur man framställer vaniljstänger fick han under sin uppväxt i Östafrika, där han gick i skolan och så småningom kom att arbeta med både kaffe- och vaniljproduktion. 20 år gammal återvände han till det Sverige han tidigare bara besökt under somrarna med inte mer än knappt godkända svenskkunskaper. Hans liv på en annan kontinent hade satt sina spår. 

  – Jag stavade som en amerikan som försöker skriva på svenska, säger Max och ler. 

Han fräschade upp språkkunskaperna på komvux och hamnade efter några kortare universitetskurser i Lund på lärarutbildningen vid högskolan i Malmö. För Max, som kommer från en annan skoltradition än den svenska, var det första mötet med den svenska skolan något chockartat. Från en disciplinär skola där eleverna måste nå bra resultat för att kunna få ett jobb och skapa en dräglig tillvaro mötte han i Sverige en skola där eleverna har en helt annan trygghet och läraren inte alls har samma maktposition. 

Precis som med vaniljproduktionen är balans ett nyckelord även i Max syn på skolan. Det måste finnas krav på eleverna samtidigt som man inte får bortse från det faktum att eleverna är individer. Det är lätt hänt att skolan väger över för mycket åt det ena eller andra hållet. 

  – Man måste våga ställa krav på eleverna, hårdare krav än i dag. Men det får inte gå till överdrift. Läraren ska inte ha en översittarroll. Men när det finns så mycket annat i samhället som stimulerar barn och ungdomar måste skolan få ställa krav på vad eleverna ska göra och kunna, förklarar Max med stort engagemang. 

Hans funderingar kring lärarens roll i skolan kan tyda på att läraryrket är något som han har sett som sitt kall sedan barnsben. Men det har inte alltid varit en självklarhet för Max att söka sig till lärarutbildningen, även om intresset för matematiken har funnits där länge. 

  – Ursprungligen tänkte jag söka till en ingenjörsutbildning eftersom jag alltid har haft lätt för naturvetenskapliga ämnen. Men jag insåg att jag vill jobba med människor och känna att jag får hjälpa andra. 

Läraryrket blev därför ett naturligt val. En annan del i Max yrkesval var hans osäkerhet på sin egen sociala förmåga. Han kände sig betydligt mer säker på ämnet han skulle undervisa i än på om han skulle kunna kommunicera med eleverna. Rollen som lärare blev då en lockande utmaning. 

   – Jag har alltid varit en tillbakadragen och reserverad person, därför är det stimulerande att jobba med människor. Det utvecklar min personlighet och min sociala kompetens. 

Så här långt har det gått bra. Max har trivts bra under sin verksamhetsförlagda utbildning och tror att eleverna trivs med honom. Valet att välja inriktning mot gymnasiet föll sig också naturligt. 

   – Jag vill inte uppfostra barn. I gymnasiet slipper man en hel del konflikter och det är lätt att diskutera med eleverna. 

Max talar gärna om vikten av förståelse. Han talar ännu mer gärna om vikten av förståelse inom just matematiken. Förståelse får inte vara något som existerar bara i gränslandet mellan VG och MVG, menar han. Det måste vara en grundpelare i undervisningen. 

  – Matematik är ett speciellt ämne. Man måste hela tiden bygga på tidigare moment, annars rasar allting. Därför måste eleverna verkligen veta vad de gör, inte bara använda matematiken utan att förstå varför. Matten måste göras meningsfull. 

Vardagsnära exempel tror han är en väg att gå, att illustrera elevers vardag med matematik. En annan tanke är att göra matematikundervisningen mer muntlig. Mer diskussioner, dialog och muntliga tentor där eleven får förklara sina resonemang. Max tror att dessa direkta kontakter mellan lärare och elev blir ännu viktigare i och med att samhället allt mindre uppmuntrar till mänskliga kontakter. Men han inser att vissa av hans idéer blir svåra att genomföra. 

   – Den typ av undervisning som jag vill genomföra kräver tid, kraft och resurser som skolorna inte har. Jag tror också att det är svårt att komma som ny lärare till en skola och försöka förändra saker. Får man ingen uppskattning för ett förändringsarbete som tar mycket energi ger man nog lätt upp. 

Men Max påpekar också att man måste försöka förnya undervisningen. 

Han berättar om en lärarkollega som lite skämtsamt förklarade att Max snart skulle kunna undervisa på rutin. 

   – Så kan man inte tänka, det tror jag är farligt, säger Max med eftertryck. 

   – Visst kan man rabbla upp en massa information som eleverna lär sig utantill, men vad ger det? Läraren ska inte värdera åt eleverna, de måste göra sin egen tolkning av informationen och dra sina egna slutsatser. Kunskapssynen måste förändras överlag, i stället för att bara reproducera kunskap på prov måste eleverna få reflektera över det de lär sig. 

En framtidens skola där eleven hamnar i centrum både tror och hoppas Max på. Dagens läroplaner ger lärarna stort tolkningsutrymme, vilket ställer höga krav på den enskilde läraren. 

   – Att lärarens makt ökar är ett steg mot att höja statusen på läraryrket. Vi måste ha ett professionellt läraryrke med högre löner, säger Max. 

Frågan om läraryrkets professionella utveckling engagerar Max. Han ser det som en mycket viktig fråga för såväl framtidens skola som för hans egen roll i den. Något skolan måste bli bättre på är att ta vara på den kompetens som finns hos exempelvis lärare som har varit med ett tag och sitter på mycket erfarenhet, menar Max. 

   – En äldre lärare kanske inte har samma ork som en nyexaminerad lärare. Men man kanske kan ta till vara kompetensen ändå? frågar Max retoriskt. – Att instifta forskartjänster direkt på skolorna för de äldre lärarna är en idé. 

En annan viktig diskussion inför framtiden är den om svenska skolors privatisering och kommersialisering. I och med IT:s intåg i den svenska skolan är det lätt för en skola att låta sig sponsras för att ha råd med dyr datorutrustning. Enligt Max är inte detta inte något problem i sig, men så fort en skola drivs i vinstsyfte eller ett företag får inflytande över undervisningens innehåll är man ute på tunn is. En annan problematisk aspekt av datorålderns intåg i skolan är bristen på pedagogiskt utbildade lärare. 

   – I dag vill skolorna gärna utbilda i ämnen som inte funnits så länge och då är det svårt att hitta kompetenta lärare som kan lära ut. I stället får man anställa kunniga lärare som inte är pedagogiskt utbildade. 

   – Men IT för med sig många bra saker också. Lärare med spetskompetens inom relativt smala områden blir attraktiva på arbetsmarknaden när möjligheterna till distansutbildning ökar. Då kommer lärare att kunna erbjuda sina tjänster till flera olika kommuner. 

Vad framtiden bär i sitt sköte för Max personligen tycker han är svårt att sia om. Han har trivts bra under sin verksamhetsförlagda utbildning på en gymnasieskola i Vellinge men skulle i framtiden också kunna tänka sig att arbeta med vuxenutbildning. 

   – Problemet med komvux är den komprimerade undervisningen. Samma ämnen som på gymnasiet ska läras ut, men på kortare tid. Då blir det svårt att komma ifrån traditionell katederundervisning. Men oavsett vilken skola han hamnar på eller skolform han arbetar i hamnar på så är han nöjd med sitt ämnesval. 

   – Många undrar hur jag kan välja att undervisa i matte, ”som är så svårt”. Men matematik blir bara roligare ju längre man kommer. Det vill jag förmedla till eleverna, eftersom roligt och enkelt ofta går hand i hand.

Alla artiklar i temat Framtidens lärare (10)

ur Lärarförbundets Magasin