Läs senare

»Lärare måste våga tala om hederskultur«

av Ellen Larsson
15 Maj 2017
15 Maj 2017
Mariet Ghadimi är doktorand vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet samt grundare av organisationen TRIS, Tjejers rätt i samhället, som arbetar för att förebygga hedersvåld. Foto: Ylva Sundgren

– Det finns en stark oskuldsnorm kring tjejer som leder till många förbud och begränsar deras livsutrymme. När du tvingas leva som en fågel i bur på fritiden, kan skolan i stället bli en plattform för att tänja gränser.

Mariet Ghadimi är doktorand vid institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet och studerar lärandets villkor för barn som lever med hedersnormer. Det är de mest utsatta som står i fokus – flickorna. Utifrån betraktat syns de ofta som utåtagerande och ifrågasättande tjejer som kommer för sent – eller inte alls. De som inte sköter sina studier och upplevs som stökiga existerar sida vid sida med de tysta och blyga som uteblir för att de inte får delta.

– Lärare ser detta med svenska glasögon på sig och agerar därefter. De kontaktar elevens föräldrar, vilket blir ett enormt skuldbeläggande av de här tjejerna. På så vis finns också ett starkt föräldrafokus fortfarande, trots att skolans uppdrag är gentemot eleven.

Många tror att hederskultur enbart handlar om fysiskt våld men vardagskränkningarna är en minst lika viktig del. Arbetet med att stödja dem som riskerar att få sitt livsutrymme begränsat måste påbörjas långt innan tecknen på hedersrelaterat hot, förtryck och våld visat sig, menar hon.

– Lärare måste våga tala om hedersnormer om det förebyggande arbetet ska fungera. Respekten för andra kulturer får aldrig ske på bekostnad av barnets rättigheter. Annars är risken stor att vi sviker de här barnen igen.

Medvetenheten är förvisso större nu. Med föräldrar från Teheran växte Mariet Ghadimi själv upp i en familj med hedersnormer. Då existerade inte ens begreppet hederskultur i Sverige och stödet från skolans värld var obefintligt, berättar hon. I dag tas frågor som rör hedersvåld, förtryck och normer in i värdegrundsarbete och likabehandlingsplaner på allt fler skolor. Trots det upptäcks de här eleverna ofta alldeles för sent.

– En lärare med 30 elever klarar inte av att fånga upp de här eleverna på egen hand. Det måste finnas en fungerande organisation på skolan, som tar ansvar för dem som riskerar att utsättas.

Som verksamhetschef för TRIS (Tjejers rätt i samhället), en organisation som stöttar dem som utsatts för olika typer av hedersförtryck, får hon ofta förfrågningar från skolor om föreläsningar.

– Vi har inte resurser till det, så mitt råd till skolor är att kontakta kommunen som bör dra igång en fortbildning som riktar sig till lärare, socialsekreterare och andra som har viktiga roller i de ungas liv. Att sådana samarbetsformer finns och fungerar är det absolut viktigaste.

ur Lärarförbundets Magasin