Läs senare

Kvinnohelvetet på jorden pågår

09 Maj 2016

Foto: Robert Blombäck

Hur kunde jag inte veta att schweiziska kvinnor inte fick rösträtt förrän 1971? Hur kunde jag inte vet att det till slut gick så våldsamt till? Att rösträttskvinnorna i England till slut blev så desperata att de kastade gatsten genom skyltfönstren, vandaliserade golfbanor och sprängde hus. Att de greps av polis gång på gång, hungerstrejkade, tvångsmatades, fick lämna jobb, barn, familj. Bara för rätten att rösta.
Några veckor efter jag sett filmen Suffragette befinner jag mig i Österbotten, det är slaskigt i Jakobstad och det är 8 mars. Kvinnojouren fyller 30 år. Jag ska tala om våld riktat mot kvinnor. I tidningar och på Facebook gratulerar man oss kvinnor, jag undrar varför. Det är väl ändå inte meningen att internationella kvinnodagen ska bli mors dag två? För kvinnohelvetet på jorden pågår. Den senaste hicklistan är framtagen av internationella människorättsorganisationen Equality now. I Bahamas kan mannen inte dömas för våldtäkt mot sin fru om hon är över 14 år. I Egypten kan en hustrumördare få ett lindrigare straff om hon varit otrogen. Syrien har straffrabatt för mord om mördaren ertappat mamma, fru, dotter, syster med ”illegalt sexuellt umgänge”. I Indien, på Malta och i Libanon är det också horror. Osökt tänker jag på förhållanden i Sverige vid förra sekelskiftet. Om jag minns rätt var det okej för en svensk man att ha sex med sin minderåriga dotter om kvinnan av någon anledning inte ville eller var oförmögen att stå till tjänst. Våra gamla landskapslagar tillät mannen att döda kvinnan vid äktenskapsbrott. År 1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet. 1980 erkänner Sverige FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor. Och hur är det möjligt – by the way – att ingen jag känner heller vet om att kantonen Appenzell-Innerrhodens Landsgemeinde, beläget i nordöstra Schweiz, införde kvinnlig rösträtt år 1991? Efter ett domstolsbeslut.

Det finns kanske fler viktiga filmer att göra?

I Suffragette skildras tvätterskan Maud Watts politiska uppvaknande. Hon och hennes kollegor tjänar sex shilling mindre än männen på lagret, trots att arbetet vid baljorna leder till svår hosta och förslitningsskador.

Även i finlandssvenska Hufvudstadsbladet gratuleras kvinnorna 8 mars, men i artikeln redovisas hur föräldrar (kvinnor med lärarlön) just nu genomgående blir förlorare på politikområde efter politikområde.

”Mammans euro 68 cent av pappans.”

Så klart tog det åtskilliga år för filmteamet att få ihop stålar till genomförandet. Detta trots att filmen dessutom kan fungera som hjälp att förstå den radikaliseringsprocess som förtryckta grupper genomgår också i dag.

I julas gick Fröken Frimans krig, serien om Anna Whitlock som 1905 grundade konsumentföreningen Svenska hem där bara kvinnor arbetade.

Så klart motarbetades de, men snart stod de ändå där i riksdagen och krävde vår rösträtt. Hur kan den berättelsen inte heller ha blivit filmatiserad förut?

Det där med ”je suis” var inget för mig.

Annat är det nu: Je suis Suffragette.

ur Lärarförbundets Magasin