Ingår i temat
Normer i förändring
Läs senare

Konsten i temat: Nanna Johansson

Ilska är seriesatirikern Nanna Johanssons främsta drivkraft. En stor del av hennes bilder kommer av att hon har retat sig på något i samhället.
– Dumhet har alltid varit en inspiration för mig.

27 Sep 2015

Jodå, man kan skämta om precis allt, anser serietecknaren och illustratören Nanna Johansson. Däremot kan man inte förvänta sig att alla ska tycka att det är roligt.– Allting sker på egen risk och man får vara beredd på att många kan tycka att det bara blir plumpt och tråkigt. Eller att folk blir provocerade och arga. Alla har ju olika saker i ryggsäcken, säger Nanna Johansson.

Själv undviker hon vissa områden. De riktigt tunga ämnena, som kvinnomisshandel eller övergrepp. Dels för att det är svårt att hitta en ingång i skämtet som skulle kännas rätt, dels för att det kan kännas onödigt att göra någon ledsen för ett litet skämts skull.

Hennes egen arbetsprocess triggas ofta igång av andras konstiga, dumma, antifeministiska eller rasistiska åsikter, som hon själv beskriver det. Eller något annat som hon har retat sig på i samhället.

– Men det kan också bara vara trams, utan politisk agenda, med den enda ambitionen att vara rolig.

Nanna Johansson har alltid tecknat, men började bildsätta sina politiska åsikter mer målinriktat under valåret 2006.

– Jag var upprörd över hur lite samhällsdebatten handlade om feminism och jämställdhet. Då var det öken på den fronten. Och att det blev just bildmediet var nog för att jag känner att det är väldigt svårt att uttrycka sig politiskt utan att använda sig av lite humor eller något som tar udden av det. Annars finns det inget som skiljer budskapet från ett partiprogram.

 

Ur boken »Välkommen till din psykos«. Ordfront Galago 2012. ©Nanna JohanssonFör ett par år sedan blev hon be-skriven som ”en soda stream gone wild som kolsyresätter vardagssituationer” av en recensent på Arbetarbladet, i samband med utgivningen av boken Välkommen till din psykos. Och det krävs onekligen en viss skicklighet i att komprimera komplexa och allvarliga samhällsfrågor till en och samma bild, med hjälp av kortfattade dialoger i bisarra vardagssituationer.

Hon slog igenom med sin seriebok Fulheten för sex år sedan där hon dissekerar och ifrågasätter kroppsideal och normer, bland annat genom att vända på könsperspektiven:

”Gubben hade så korta shorts, han gick ensam genom parken, mitt i natten. Han drack självmant ur vår flaska. Sedan gjorde han inte motstånd.”

Sedan genombrottet har hon gett ut fem böcker, gjort illustrationer och skrivit krönikor i dagstidningar och magasin, varit programledare i P3:s Tankesmedjan och drivit med makt-havare i SVT:s politiska satirprogram Folkets främsta företrädare.

På radio och i tv-rutan levererar hon politiska åsikter i rapp takt, smart inramade i humoristiska och konkreta exempel. Men privat beskriver hon sig själv som både tråkig och tillbakadragen.

– Jag är inte festens mittpunkt, tvärt- om. Dessutom gillar jag att göra väldigt stillsamma saker, som att läsa eller sitta och arbeta i en stuga på landet.

 

Just nu ligger tecknandet och politiken lite på is.

– Under senare tid har jag känt mig lite trött på politik och på att tycka. Det känns som att jag bara säger samma saker om och om igen. I nuläget tänker jag mer att jag sysslar med kultur på olika sätt, säger hon och berättar om den nyligen utgivna ungdomsromanen Omänniskor som hon har skrivit tillsammans med vännen Kristoffer ”K” Svensson. Boken bygger på temat ”shapeshifters” och handlar om en ung flicka som upptäcker att hon kan förvandlas till ett lodjur, vilket i sin tur aktualiserar frågor om utanförskap och identitet.

En bra illustration eller serie ska vara smart, rolig och angelägen, enligt Nanna Johansson. Hennes bilder känne- tecknas av lönnfeta och komiskt skeva figurer med attribut som med en slående direkthet ringar in vilken samhällsgrupp eller subkultur de tillhör: rakat huvud, permanentat hår med fluffig lugg, långa polisonger eller magar som putar ut under t-shirten. Budskapet är tydligt.

– Min förhoppning är att man får sig någon sorts tankeställare, eller blir bekräftad i en åsikt som man redan har. Men jag har aldrig brytt mig så mycket om hur serierna ser ut rent stilmässigt. Bilderna är alltid underordnade budskapet, säger Nanna Johansson.

Nanna Johansson

Föddes i Gävle 1986. I dag bor hon i Malmö där hon studerade på Serieskolan åren 2007­— 2009. Hittills har hon gett ut totalt fem böcker, den senaste med titeln Hur man botar en feminist. Just nu ägnar hon sig bland annat åt att skriva ungdomsromaner samtidigt som hon arbetar med podcasten Lilla drevet, om nyheter och politik, i samarbete med Liv Strömquist, Ola Söderholm och Kristoffer »K« Svensson.

Alla artiklar i temat Normer i förändring (13)

ur Lärarförbundets Magasin