Läs senare

Konsten i temat : Magnus Lönn

En av Magnus Lönns drivkrafter som barn var att göra sig »ordsynlig«. Nu kallar han sig för Ordlaren och är ständigt på upptäcktsfärd.

17 Nov 2017
Konsten i temat : Magnus Lönn
Foto: Peter Gustafsson

Konstnären Magnus Lönn har nedsatt hörsel på ena örat, vilket han tror är en av många orsaker till hans ständiga experimenterande med ord.

”Felhörningar”, som han själv kallar det, är ett naturligt inslag i hans vardag och något som har lett till ett medvetet arbete med språkliga laborationer. Högtidligt blir lågtidligt. Hundägare blir stundägare.

– Min konst ligger någonstans i gränslandet mellan ord och bild. Det känns ofta som att min hjärna är programmerad till att göra små förskjutningar i språket och att det finns någon slags underström i mig som vill upptäcka rubbningar i orden som bär till nya betydelser. För mig är det en slags frihetskänsla att befinna sig i den här typen av oidentifierad terräng, säger Magnus Lönn.

Magnus Lönn

Magnus Lönn är född 1948 och bor i Bergkvara. Han påbörjade sina studier på Konstfack på 70-talet men hoppade av efter två år för att börja jobba med dockteater. Därefter flyttade han till Kalmar och var en av flera bildkonstnärer som startade länsteatern Byteatern i Kalmar, där han skrev pjäser, gjorde scenografi och dockor av bokstäver.

Nästa år är det jubileum för hans utställning Undrien — en fantastikutställning, som har turnerat runt i Sverige till olika museer och konsthallar i tio års tid.

Ett exempel är dikten ”En veckla trug” som har fått breda ut sig på museiväggar runt om i Sverige i samband med den turnerande utställningen ”Undrien – en fantastikutställning”. Och man nästan känner snålblåsten omkring sig och skavsåren på händerna när man läser de två sista stroferna: Sprida kviss och tvinga tråd på lika tråkdagsmorgon. Ut och vänta på sin slöv innan grusdags början.

Texten är skapad av tangenter från 25 gamla tangentbord som han var tvungen att slå sönder för att få tangenterna att räcka till de 234 bokstäverna i dikten.

– Många av orden i den här dikten existerar ju inte, fast man får ändå en kontakt med själva känsloinnehållet. Den gamla betydelsen finns kvar men det är samtidigt något nytt som har hänt.

Magnus Lönn skriver även med föremål som människan har i sin närmaste omgivning, som verktyg, galjar, pennor eller andra vardagsföremål.

– Jag tycker att det uppstår en intressant effekt när man skriver med ting i stället för vanliga bokstäver som inte har något eget uttryck. Annars läser vi ofta väldigt fort och flyktigt men nu blir det mer sinnligt eftersom betraktaren tvingas att se på språket och inte bara läsa. Man hajar till: Vad står det egentligen? Och vad är det för föremål som står där? säger han.

Men Magnus Lönn förnyar inte bara ord, han förnyar och omvandlar också vardagliga saker genom att ge dem nya uttryck och betydelser. För tre år sedan täckte han exempelvis tre par skor med delar från en världskarta.

– Det var under en tid då det började komma väldigt många flyktingar till Sverige och plötsligt fick jag en idé om att göra skor som liksom passade för alla kontinenter. En dag kom en väldigt trevlig man från Senegal in i rummet, skrattade och konstaterade ”att det här är ju verkligen skor för en världsmedborgare. Med de här skorna kan man ta sig över alla gränser.”

Men allt är inte bara humor, i Magnus Lönns konst finns också ett stort allvar som bygger på hans erfarenheter som barn.

– Jag tyckte att det var väldigt svårt att passa in i skolan och det tror jag ledde till ett stort behov av att hitta ett sätt att uttrycka mig på.

I hans dikt ”Hur man än ser ut” blir det här extra påtagligt:

Hur man än ser ut

så ser man ändå alltid ut

som man ser ut.

Men framförallt se ut!

Så ser du andra som ser ut

som dom ser ut

och dom ser ändå aldrig ut

som du ser ut.

Magnus Lönns utställningar riktar sig ofta till barn, även om de passar minst lika bra för en vuxen publik.

– Men kanske har barn lättare att besöka min värld av ord och bild. Jag vet inte, men barn har ännu inte inövats i ett mer abstrakt tänkande och har inga helt färdiga föreställningar om vad som är rätt eller fel.

Just nu turnerar han runt och håller ordverkstäder i 22 klasser i Kalmar kommun där han låter barnen laborera med språk och bokstäver. De får klippa itu ord, pussla ihop dem på olika sätt och försöka beskriva ordens nya betydelse.

– Det tycker jag är väldigt kul.

Ambitionen är att förmedla andra sätt att experimentera med språket för att kunna göra helt egna tillägg och utvidga sina möjligheter att använda språket friare.

ur Lärarförbundets Magasin