Ingår i temat
Fånga bildningen
Läs senare

Konsten att bilda sig en ståndpunkt

Fånga bildningenÄr det bra att såga ner ett träd? I så fall, varför? Omdömesgilla och empatiska barn som kan argumentera är målet för Förskolan Filososka. Vägen till barnens bildning går genom dramalek och lososka samtal.

av Mimmi Palm
15 Maj 2017
15 Maj 2017
Konsten att bilda sig en ståndpunkt
Förskolan Filosofiska lägger stor vikt vid barnens inre mognadsprocess, som att känna empati och ansvar för miljön. Foto: Robert Blombäck

Hopkrupna på en matta ligger frön som ska bli träd. När Linda Irenedotter Ingemansson med låg röst säger ”bebisträden börjar växa”, reser sig små kroppar och vecklar ut sig. ”Träden blir stooora och får löv.” Armar sträcks upp, händer vajar.

En filosofisk stund med en grupp barn mellan tre och fem år på Förskolan Filosofiska har inletts.

Barnskötaren Linda Irenedotter Ingemansson stiger av mattan, drar på sig en blå mössa och går, hukad med bestämda kliv, tillbaka in i klungan av barn med ett avlångt låtsasverktyg.

– I dag kommer en arborist!

En bättre, hållbar värld, ett samhälle som vi kan trivas och må bra i, är målet. Vi vill fånga upp det som rör sig hos barnen och få dem att tänka ytterligare ett steg vidare.

Skola med mottot bildade barn

Förskolan Filosofiska ägs av Filosofiska i Sverige AB (svb) som är ett ideellt aktiebolag där (svb) står för särskild vinstutdelningsbegränsning och innebär att ett eventuellt överskott behålls i verksamheten.

Företaget driver två förskolor och en grundskola i Stockholm och finansierar dessutom en skola i Nepal, med mottot bildade barn.

Skolans verksamhetsidé: Att driva ideell verksamhet med ett helhetsperspektiv som tar fasta på och förenar barnens inre utveckling och kunskapsinlärning i en kreativ skolatmosfär präglad av ett intresse för omvärlden och en omsorg om de utsatta.

I dag ska det sågas, det har min chef bestämt!

Hon petar lätt på barnen.

– Dig ska jag såga ner, och dig, och dig!

Barnen stannar upp, sneglar avvaktande, men med glada miner.

– Öhrrrn öhrrn, öhrrn, ljudar Linda Irenedotter Ingemansson medan hon sågar ner barn efter barn.

– Nu ska du falla, teaterviskar hon, och de trillar på mattan. Men några barn står stela. ”Jag vill inte”, säger de med ledsen min. Då får de gå undan, sitta i knät hos barnskötaren Rebecca Albertsson och bli åskådare.

Dramaleken går vidare, barnen blir trädstammar som rullar intill varandra, kapas till ved och börjar brinna. En vind släcker brasan, veden blir till frön och allt börjar om.

– Nu, säger förskolläraren Silvana Iannone när alla rest sig och bildat en ring, ska ni få svara på en viktig fråga.

Hon ser sig omkring.

– Är det bra eller dåligt att såga ner träd?

De som är positiva får ställa sig på en glad smiley och de som är emot ställer sig på en sur. Det vill säga, de intar en ståndpunkt som de ska argumentera för. Mitt i rummet finns också en rund matta på vilken både en glad och en sur min ritats, för dem som tycker både och, eller är osäkra. Den är en central detalj i iscensättningen eftersom det ses som viktigt i den inre mognadsprocessen och bildningen, att kunna lyssna till andra och eventuellt ändra åsikt.

Som reflekterande, omdömesgilla personer med självtillit, vill förskolläraren Silvana Iannone att barnen ska kunna gå vidare när det en dag blir dags att lämna Förskolan Filosofiska i Skarpnäck i Stockholm.

Lägg så begreppen empatisk, handlingskraftig och kunskapstörstande till beskrivningen, så har vi formulerat denna förskolas vision om bildade barn.

— Den som tycker att det både är bra och dåligt att såga ner ett träd eller inte vet vad den tycker, kan ställa sig på den här. Förskolläraren Silvana Iannone instruerar barnen att uttrycka sina åsikter i den filosofiska övningen. Foto: Robert Blombäck

De tio barnen på mattan fördelar sig jämnt mellan symbolerna för bra och dåligt. Men för några veckor sedan, när det som ligger till grund för dramaleken ägde rum, tyckte ingen att det var bra.

– En morgon dök det upp några med motorsågar här ute på gården, utan förvarning.

Silvana Iannone ler inte.

– Barnen blev upprörda och arga, fem träd som vi brukade plocka plommon från sågades ner. Barnen hoppades att någon av arboristerna skulle tappa motorsågen.

Genom trädfällarna fick förskolan veta att de boende i närheten tyckte att plommonen skräpade ner och att träden stod för nära deras lägenheter och därför skulle fällas.

Den viktiga händelsen fick bli stoff till veckans filosofiska stund. Att pedagogerna tog fasta på det inträffade bekräftar att barnens tankar och känslor är viktiga, att de kan göra sina röster hörda. Och i linje med målet att de ska bli empatiska och känna ansvar för miljön, skulle de nu få känna hur det var att vara träd och se händelsen ur trädens perspektiv.

Silvana Iannone vänder sig till de fyra barn som trängs på den sura smileyn.

– Varför tyckte du att det var dåligt att såga ner träd?

– För då har inte ekorrarna någonstans att bo, svarar Maya Cobos von Bredow.

– Älvorna har ingenstans att vara, säger Vide Lilja.

– Det blir dålig luft utan träd, blir Adam O’Carroll Olssons svar.

Samtidigt som barnen snabbt ger sina svar, uppenbart vana att uttrycka sig, flyttar sig några från det positiva hörnet till symbolen för både för och emot.

Ellen Eidensten säger att det är bra att fälla träd eftersom hon ville vara med och såga med Linda.

– Ni ser, säger Silvana Iannone, det går bra att ändra sig.

– Ni har svarat på en viktig fråga, och ni har provat att vara träd, bekräftar hon, som en påminnelse om att de varit med om en filosofisk stund. En sådan kan också ha formen av ett filosofiskt, sokratiskt samtal, som strukturerat rör sig kring ett ämne som barnen visat intresse för. En annan form är dialogisk högläsning, där öppna frågor ställs under läsningen av en bok.

För de yngsta, som ännu inte är verbala, sker övningen genom filosofiska lekar. De går ut på att ge och ta emot föremål och sortera dem, för att på så sätt öva turtagning och att välja. Det ska förbereda barnen för att kunna ge uttryck för sin åsikt och ta emot andras.

Förskolan är den ena av två inom Filosofiska i Sverige AB (svb), som också driver en grundskola i Skarpnäck. I beskrivningen av verksamhetsidén återkommer formuleringar om vikten av barns inre utveckling i förskola och skola. Enbart mätbar kunskapsinhämtning räcker inte för att barn ska bli omdömesgilla och ansvarskännande.

All personal får utbildning i filosofi med barn och deltar i samtal vuxna emellan, säger Santoshi Fast, förskolechef på Förskolan Filosofiska i Stockholm. Foto: Robert Blombäck

– En bättre, hållbar värld, ett samhälle som vi kan trivas och må bra i, är målet, säger Santoshi Fast, förskolechef.

– Vi vill fånga upp det som rör sig hos barnen och få dem att tänka ytterligare ett steg vidare.

Hon vänder sig till Silvana Iannone.

– Visst var det så att trädfällningen väckte frågor hos barnen?

Förskolläraren nickar.

– Jo, de kom in på tankar om döden.

Hon följer barnen med blicken medan de sprider ut sig i avdelningens fyra rum. Spegelsalen, Regnskogen, Växthuset och Salongen kallas de tematiskt arrangerade, filosoferande rummen. I ett hörn av Spegelsalen sitter speglar med ovanliga former och foton av avdelningens barn har infogats mellan tecknade fjärilsvingar. Vrån ter sig som en glänta i en sagoskog.

– Här bor djur som kanske egentligen inte finns, säger Silvana Iannone och ler.

Fantasi och sagomystik ryms i det rationella, resonerande, som filosofi kanske främst associeras med. På korridorens anslagstavla är fantasi ett av ledorden som betecknar vad filosofi med barn innebär. Ett annat centralt begrepp är utforskande gemenskap, där barnen tränar att uttrycka sin åsikt och samtidigt forma något nytt tillsammans. Det konkretiseras exempelvis i att barnen gör en teckning gemensamt. En i taget lägger de till något utan att veta vilken kompis som har ritat vad av det som bilden redan består av. Det kan återspegla ett filosofiskt samtal, anser Silvana Iannone.

– Det syns vem som väljer att härma, vem som väljer att göra något eget. Och om någon målar över någon annans bidrag, då kan vi prata om vad det innebär.

Silvana Iannone har arbetat på Förskolan Filosofiska i Skarpnäck sedan starten 2013.

– Jag blev intresserad av idén, för jag tyckte att det skulle vara bra om allt fick gå lite långsammare. På de förskolor där jag jobbade innan skulle vi snabbt gå vidare till nästa moment och många olika saker skulle läras ut, men här handlar det inte bara om färdigheter, nu har jag frihet att följa barnens intresse mer på djupet.

Som alla som arbetar här har hon fått utbildning ledd av Ann S Pihlgren, lärarutbildare och forskare i pedagogik, och Liza Haglund, doktorand i pedagogik vid Stockholms universitet, båda med lång erfarenhet av filosofi med barn. Under ledning av Liza Haglund deltar personalen också i filosofiska samtal vuxna emellan.

På den andra förskoleenheten, belägen i Dalen i Stockholm, finns en pedagog som är utbildad i filosofi och som kan ge sina kollegor coachning. All personal deltar också i föreläsningar ur olika vinklar på filosofi och bildning.

Pedagogerna har egen reflektionstid varje vecka och bemanningen är hög, fem barn per pedagog.

Invid ett fönster i Salongen, som inrymmer ett litet bibliotek, sitter Adam O’Caroll Olsson och pratar om en bok med några kompisar. När jag frågar vad han tyckte om att vara träd i dramaövningen tidigare, ser han hastigt upp.

– Jag blev nedsågad och dog.

Hur var det?

– Bra, säger han, och vänder sig mot boken igen.

Efter att träden på gården fällts låg några avsågade plommonträdsgrenar kvar. Barnen och pedagogerna har bestämt att de ska ha en begravnings- ceremoni för grenarna.

Men historien om de förlorade träden slutar inte där.

– Vi ska göra lite guerilla gardening, och sätta några plantor av plommonträd i skogen där vi brukar vara, säger Silvana Iannone.

Alla artiklar i temat Fånga bildningen (12)

ur Lärarförbundets Magasin