Läs senare

Komvux pressat av kommunal spariver

Det blir allt vanligare att vuxenutbildning läggs ut på entreprenad. I dag ges nästan varannan kurs på Komvux och var tredje på sfi i privat regi. Upphandlingarna skapar prispress och allt fler vittnar om lägre kvalitet, sämre arbetsvillkor och glädjebetyg.

09 Maj 2016
Komvux pressat av kommunal spariver
Illustration: Dennis Eriksson

Illustration: Dennis ErikssonNär vuxenutbildningen i Köping tog emot nya elever till en specialanpassad sfi-utbildning för elever med medicinsk examen fick de en otrevlig överraskning.
– När vi startade undervisningen på den nivå som motsvarade elevernas betyg från deras tidigare utbildningsanordnare märkte vi snabbt att det inte gick. Deras kunskaper var långt ifrån vad de borde ha varit, säger Anna-Klara Sjölund, rektor på kommunala Kompetenscenter i Köping.

Eleverna hade i samtliga fall kommit från privata anordnare i närliggande kommuner.

– Jag har pratat med kollegor som har sett samma problem. Jag är säker på att det finns många seriösa privata anordnare. Men en del är det uppenbarligen inte och kontrollen av dem är för dålig, säger Anna-Klara Sjölund.

Köping är en av flera kommuner som misstänkt att privata anordnare sätter felaktiga betyg. Mest uppmärksammade är Medlearn och Kompetensutvecklingsinstitutet, som anordnade så kallade uppdragsutbildningar inom det nu avslutade ”Omvårdnadslyftet” och kritiserades av ett flertal kommuner i Stockholmsregionen. Två anställda inom Kompetensutvecklingsinstitutet polisanmäldes till och med. De arbetar inte kvar inom företaget och Kompetensutvecklingsinstitutet säger att man har sett över sina rutiner för att något liknande inte ska hända igen.

Med anledning av bland annat de här misstankarna genomför nu Skolinspektionen en särskild granskning av tio privata anordnares betygsättning inom uppdragsutbildning.

– Vi har fått signaler om att betygsättningen inte är korrekt, att elever har fått betyg som inte motsvarar deras kunskaper, säger Lotta Hedén, undervisningsråd på Skolinspektionen.

Tio företag har valts ut för granskningen utifrån tre riskfaktorer: hur stor rörelsemarginal de har (det vill säga hur hög vinst de gör), om företagen har utbildning som huvud- eller sidoverksamhet samt att signaler om brister har inkommit till Skolinspektionen.

– En del av dessa har rörelsemarginaler på upp till 30 procent. Det är ovanligt högt för att vara inom utbildningsbranschen. Det kan tyda på att de hellre har tagit ut vinst än skapat en bra utbildning, säger Lotta Hedén.

Hittills har åtta av de tio granskade anordnarna fått sina beslut. Två har fått godkänt. Övriga har fått olika slags kritik: betyg har satts efter kvantitativa resultat på prov i stället för efter kunskapsmål, på muntliga prov där dokumentation saknats har samtliga elever fått högsta resultat, på en skola fanns ingen lärare med rätt utbildning och flera skolor har fått kritik för brister i rektorsfunktionen.Foto: Eva BergstedtUppdragsutbildningar har speciella förutsättningar. Men många av företagen bedriver även ordinarie Komvux och sfi, och eftersom allt fler kommuner lägger ut alltmer av vuxenutbildningen på entreprenad har de expanderat. Numera bedrivs varannan kurs inom Komvux och var tredje inom sfi av privata anordnare.

– Jag har hört talas om felaktigt satta betyg. I en konkurrenssituation är det viktigt att ha bra output. Det finns inbyggt i logiken att hitta genvägar och visa upp bra kvalitet. Men hur utbrett det är går inte att säga, säger Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet.

Andreas Fejes har följt frågan under många år. Det han kallar ”marknadiseringen” av vuxenutbildning inleddes i samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Den politiska satsningen på ett kunskapslyft innebar att Komvux byggdes ut kraftigt, samtidigt som utbildningen i betydligt högre grad skulle individanpassas.

– Det var centralt att få till en pedagogisk och designmässig variation så att alla elever kunde få en kurs som passade just dem. Det innebar att många kommuner hittade nya organisationsformer och det blev vanligare att anlita externa utbildningsanordnare. En kommun kunde till exempel anse att de var tvungna att ha tre olika anordnare av vård- och omsorgsprogrammet för att kunna erbjuda tillräcklig flexibilitet.

Den här förändringen skedde samtidigt som hela skolsystemet decentraliserades och friskolesystemet infördes.

– Det är en del av de neoliberala strömningar som har genomsyrat hela Västeuropa. Inom utbildningssektorn fick vi ett nytt språkbruk som inte fanns tidigare. Man pratar numera om kunder, kvalitetsindex, produktivitet och kostnadseffektivitet.

Andreas Fejes säger att kommunerna oftast väljer att upphandla vuxenutbildningen för att få ned kostnaderna eller för att man inte klarar av att ha alla kurser i egen regi. Oftast är upphandlingarna på två till fyra år.

– En hypotes är att det leder till mer kortsiktighet i verksamheten.

Kortsiktigheten har märkts av lärarna. Anställningstryggheten har försämrats, kompetensutveckling uteblir och det är svårt att planera långsiktigt.

– Jag är övertygad om att kvaliteten sjunker totalt sett. Det blir ingen stabilitet eller kontinuitet när man byter anordnare för ofta. Det finns heller inga incitament till pedagogisk utveckling, säger Henrik Tällberg, lärare i matematik och samhällskunskap på ABF Vux i Jönköping och medlem av Lärarförbundets referensorgan för vuxenutbildning.

Källa: Skolverket.

Henrik Tällberg har jobbat inom Komvux i Jönköping i mer än 15 år och har märkt av förändringarna. I dag har kommunen ett tiotal privata anordnare inom vuxenutbildningen.

– Kommunen säger att de viktar kvalitet högre än pris vid upphandlingarna. Men vi ser att elevernas undervisningstimmar minskar. Det är så det sparas pengar, genom att dra ner på antalet lektioner och lärare.

Även utbildningsföretagen märker av prispressen. Statligt ägda Lernia, som är en av de största aktörerna, har flera gånger avstått från att lägga anbud eftersom pris har viktats högre än kvalitet i underlaget.

– Det har blivit tuffare och tuffare. I och med att vi vägrar att tumma på kvaliteten tvingas vi välja bort vissa anbud, säger Astrid Westfeldt Corneman, divisionschef för vuxenutbildning på Lernia.Astrid Westfeldt Corneman säger att pris ”generellt sett” är en viktig del i upphandlingarna och att det är ett gemensamt ansvar att minska prispressen.

– Det är viktigt att branschen hanterar det här tillsammans. Om vi bara tittar på anbudsskrivningarna blir det ett fokus på pris. Vi måste få till en dialog för att skapa en medvetenhet hos upphandlarna kring vad som krävs för att leverera kvalitet.

Hon menar att det måste finnas en dialog redan innan anbudsunderlaget skrivs och att man bör sikta på längre samarbeten.

– Det gagnar ingen med korta tider. Det nuvarande systemet behöver ses över och utvärderas.

Även Kompetensutvecklingsinstitutet, som ägs av Academedia, efterlyser mer långsiktighet och skulle vilja se längre avtal. Verksamhetschefen Marie Palmgren upplever också att priserna har ”gått ned” de senaste åren och önskar att kvalitet viktas högre i upphandlingarna.

– Överlag fungerar upphandlingarna bra. Men det varierar mellan kommunerna. En del väljer att utvärdera anbuden efter lägsta pris och en del väljer att ha fasta priser och i stället utvärdera kvaliteten, säger Marie Palmgren.

Foto: Tommy HvidfeldtNär Skolinspektionen genomförde en granskning av distansutbildningar inom vuxenutbildning förra året konstaterade även de att kommunerna ställer för låga och otydliga krav.

– Avtalen visar på en stor okunskap hos kommunerna om vad distansutbildning är och vilka krav de behöver ställa på en kvalitativ utbildning. Det står sällan något om vilket stöd och handledning eleven ska få eller i vilken omfattning de ska få det, säger Ann Edvinsson, utredare på Skolinspektionen.

Några av de utbildningsföretag som ingick i granskningen var frustrerade över att prispressen gjorde dem tvungna att tumma på kvaliteten.

– Kommunernas bristande kännedom om vad de faktiskt avtalat om kan innebära att de pumpar ut skattepengar till verksamheter som kanske inte levererar en utbildning av tillräckligt hög kvalitet. Man får inte glömma bort att det är kommunen som ansvarar för utbildningens kvalitet, oavsett om den bedrivs i egen regi eller via entreprenad, säger Ann Edvinsson.

SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) är man medveten om problemen kring upphandlingar.

– Pris är lätt att mäta. Kvalitet är det inte. För att klara upphandlingen på ett bra sätt inom det regelverk vi har och undvika snåriga processer är det många som preciserar väldigt tydligt vad man är ute efter och då blir det i slutändan priset som avgör. Det innebär också att man inte efterfrågar innovativa lösningar och att det inte blir någon utvecklande dialog mellan kommunen och utbildningsanordnaren, säger Mats Söderberg, gymnasie- och vuxenutbildningsansvarig vid SKL.

De flesta kommuner väger dock in både pris och kvalitet, menar Mats Söderberg.

Det som orsakar mest frustration är alla överklaganden.

– Det tycks finnas anordnare som sätter i system att överklaga. Ibland är det anordnare som inte har varit med i upphandlingen. Det gör att processen fördröjs. Det är ett system som inte fungerar som det är tänkt.

Det håller de privata anordnarna med om.

– Det är en tendens att allt fler beslut överklagas. Det medför extra kostnader för samhället, enskilda elever drabbas, det skapar osäkerhet för våra lärare och det tar fokus från det pedagogiska till att vi i stället diskuterar upphandling och avtal. Det kanske är för lätt att överklaga, säger Marie Palmgren, verksamhetschef på Kompetensutvecklingsinstitutet.

De närmaste åren förväntas Komvux och sfi växa ytterligare, inte minst till följd av ökad invandring. Professor Andreas Fejes är rädd för att utvecklingen mot en alltmer individualiserad och uppsplittrad utbildning, där en elev kan tvingas gå hos flera olika utbildningsanordnare, inte passar denna elevgrupp.

– När det nuvarande systemet skapades var målgruppen till stor del elever som hade gått ett tvåårigt gymnasium och behövde läsa till det tredje året, och det fanns elever som ville läsa upp sina betyg. I dag är det främst kortutbildade och elever födda utomlands som läser på Komvux. De kanske behöver en mer sammanhållen utbildning där man i större utsträckning finns på plats i klassrummet, skapar en social samvaro och kan använda gruppen som resurs för individens utveckling.

Alla aktörer är överens om att Komvux och sfi står inför stora utmaningar och det tycks också finnas en gemensam önskan om bättre samverkan. Astrid Westfeldt Corneman på Lernia lägger ansvaret på huvudmännen, det vill säga kommunerna.

– Sverige går från ett industrisamhälle till ett kunskapssamhälle. Det är en viktig samhällsfråga att vi får ordning på vuxen- och vidareutbildningen. Därför behövs dialog och samverkan. Men det är kommunerna som håller i taktpinnen.

Så många anställda har pedagogisk examen

Andelen anställda med pedagogisk högskoleexamen är större inom kommunal verksamhet än privat, både vad gäller Komvux och sfi. Siffrorna gäller läsåret 2015/2016. 

 

 

Kommunerna har fler sfi-lärare …

Inom sfi är lärartätheten dubbelt så hög inom kommunal regi jämfört med privat: 22 elever per lärare jämfört med 45 elever per lärare. Motsvarande statistik för Komvux saknas. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och dyrare komvuxkurser 

Kostnaden för kommunala Komvuxutbildningar är betydligt högre än för de privata, 44 700 kronor per elev jämfört med 29 600 kronor per elev. En möjlig förklaring kan vara vilken sorts utbildning som ges av kommunen respektive privata aktörer, till exempel har de privata många distansutbildningar.

 

 

 

 

 

Källa: Skolverket.

ur Lärarförbundets Magasin