Ingår i temat
Delat land
Läs senare

Klassen framför allt

Vi måste börja tala om de sociala klasskillnaderna i klassrummen. Först då kan vi synliggöra att det finns en klassproblematik i skolan – och göra något åt den. Det skriver Anna Jobér, forskare vid Malmö högskola.

22 Nov 2015

Bild: Andreas Poppelier

Segregation innebär, enligt Nationalencyklopedins beskrivning, ett rumsligt avskiljande av befolkningsgrupper. Det är väl också ofta så vi tänker oss segregation: ett uppdelande av människor utifrån olika etniciteter? Men ordet är minst lika komplext som någon av våra elever – och dess ursprung kan också betyda avskiljning från hjorden. Kanske är det just detta, att ställas utanför sin egen grupp, som är segregationens grymmaste ansikte?

Segregation måste förstås ur flera perspektiv samtidigt. Faktorer som genus, klass och etnicitet förstärker varandra och gör många barn dubbelt utsatta. Det syns exempelvis i Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen i Sverige från 2013: hela 29,8 procent av alla barn med utländsk bakgrund lever i ekonomisk fattigdom. Motsvarande siffra för barn till föräldrar som är födda i Sverige är 5,5 procent!

Trots behovet av flera perspektiv har jag valt att fokusera på socioekonomi och social klass i min forskning. Inte minst för att vi i dag saknar en initierad debatt om detta. Att vi har börjat tala om genus och etnicitet har förändrat samhället; kanske är det dags att tala mer om socioekonomisk bakgrund och social klass? Om vi inte talar om denna maktordning finns det, enligt forskaren Diane Reay, en risk att vi döljer mönster som påverkar eleverna och hindrar dem från att få det stöd som de behöver. Jan Einarsson går ännu längre och menar att vi måste bryta de tabun som finns kring elevernas sociala klass – att tassa på tå inför deras bakgrund leder bara till en missriktad välvilja som påverkar lärarens bemötande, förväntningar och krav.

Att elever ofrivilligt halkar efter och hamnar utanför syns bland annat i Pisa-rapporterna. De svenska resultaten har sjunkit kontinuerligt och ligger nu under genomsnittsresultaten för OECD. Mest sjunker resultaten bland de lågpresterande. Att vara lågpresterande är inte detsamma som att komma från en låg socioekonomisk bakgrund, men det är så ofta samma sak att det nästan går att sätta likhetstecken däremellan. Vilket i sin tur innebär att de sjunkande resultaten kan vara en indikation på minskad likvärdighet.

Enligt Rädda Barnen lever i dag en kvarts miljon barn i Sverige i relativ fattigdom. En stor grupp barn lever med allt sämre socioekonomiska förutsättningar och riskerar sämre resultat i skolan. Med andra ord: betygen sjunker, och ett av skälen till det är att vi inte kan kompensera för alla de elever som har det allt sämre. Med det följer att den minsta gemensamma kunskapsnämnaren i Sverige sjunker, vilket får allvarliga konsekvenser för såväl den enskilde eleven som för samhället. Ett a- och ett B-lag har skapats. Hur mycket vi än satsar på det mindre antalet i a-laget så kan det aldrig, ur någon aspekt, kompensera för de andra.

Sverige har ett fritt skolval och elever som lever under sämre förutsättningar, ofta i utsatta områden, har möjlighet att välja till skolor på andra platser. Men så sker inte. Professor Bo Malmberg med flera pekar på att det fria skolvalet i första hand utnyttjas av privilegierade grupper, och i hög grad påverkas av faktorer som utbildning, inkomst, etnicitet, intressen och klasstillhörighet. De skolor som lyckas attrahera familjer med råd och tid lockar även till sig välmeriterad personal – varpå barn till föräldrar som inte har möjlighet att göra detta val blir dubbelt drabbade igen.

Talet om ett fritt skolval blir därför en chimär. Det gäller även de val som görs under själva skoltiden. Mina egna studier visar att elever, när möjlighet ges, väljer att arbeta tillsammans med andra som har samma bakgrund som de själva. Valet görs utifrån de resurser och möjligheter de kan överblicka, där den status och makt de har kan bli bekräftad. De väljer utifrån sin sociala klass.

 Bild: Andreas Poppelier.Förenklat sett är social klass ett begrepp som tar hänsyn till komplexiteten i de sammanhang där eleverna finns. Det handlar snarare om relationer mellan individer, än bara om vilken utbildning eller vilket arbete föräldrarna har. Social klass måste alltså förstås utifrån det aktuella sammanhanget och innehållet (som till exempel ett NO-klassrum) samt vad elevens resurser gör och skapar (som till exempel hur en keps med ett visst märke skapar en viss sorts grupptillhörighet). Men det viktigaste är kanske att det går att ha en viss klass i ett visst sammanhang, men att både klassen och sammanhanget kan förändras. Att förstå skolan och segregationen genom klassbegreppet innebär att öppna upp för förändring, för klassresor. Det är det vi kan ta fasta på som lärare.

Det finns en rad saker att göra för att hindra segregationens effekter. Jag vill nämna några. För det första: ompröva begreppen talang och begåvning. Det finns en koppling mellan hur föräldrar talar om sina barns begåvning och social klass. Forskning från England visar att föräldrar ur medelklassen i hög utsträckning använder ordet smart när de talar om sina barn, ett ord som över huvud taget inte används av föräldrar med en arbetarklassbakgrund. De talar i stället om sina barn utifrån perspektiven att de vill att de ska arbeta hårt i skolan, komma överens med sina klasskamrater och hålla sig borta från problem.

För många av dessa föräldrar är det viktigt att deras barn inte ”sticker ut” – inte ens när det gäller att vara smart.

Men klassmönster kring hur vi ser på begåvning går att bryta. Det visar inte minst

Carol Dwecks forskning. Hon menar att talang och begåvning inte behöver vara något medfött och statiskt, utan går att utveckla med hårt arbete, utbildning och envishet. Efter att ha tillämpat detta synsätt i skolor i New York kunde Dweck se en tydlig förbättring av såväl betyg som studievanor. Men framför allt: elever som tidigare känt sig dumma insåg att de inte längre behövde känna så.

 

För det andra ha höga förväntningar på alla barn. En rad forskare, bland andra John Hattie, har visat att lärarens förväntan på eleverna har en avgörande roll för de senares prestationer.

I en engelsk studie framgick det att lärare omedvetet hanterade sina elever på olika sätt utifrån den klass de tillhörde. Det innebar exempelvis att lärarna uttryckte sig mer positivt om elever från medelklassen, medan deras kommentarer kring elever från arbetarklassen var mer negativa. Det innebar också att lärarna skyllde låga prestationer på hemförhållanden, det vill säga på faktorer långt bortom elevernas egen påverkan. Men framför allt: när det gällde de elever som forskarna kunde se tillhörde en lägre social klass, så uttalade lärare lägre ambitioner och förväntan på deras kunskapsutveckling och prestationer.

Dina förväntningar avspeglar alltså vad du tror om elevens bakgrund, vilket i sin tur kommer att avspegla sig i elevernas prestationer. Som lärare har du en chans att förändra detta genom att reflektera över vilka förväntningar du har på olika elever och vad det gör med kunskapsnivån i klassrummet.

 

För det tredje: stöd de svaga hemmen. Det finns stora skillnader i vilka resurser hemmen förfogar över. I många hem saknas det tid att hjälpa till med skolarbetet då föräldrarna måste arbeta, eller så behöver eleven hjälpa till hemma för att familjen ska få en fungerande vardag och ekonomi. Var medveten och skapa dig kunskap om dina elevers situation så att du kan underlätta när det behövs. Det kan exempelvis innebära att du behöver stödja hemmet i att skolan ska vara avgiftsfri. Det kan inte vara barnens ansvar att påtala det, det måste vara upp till de vuxna att se till att inte skolans aktiviteter segregerar. Som sociologen Stina Fernqvist påtalat: eleverna vill inte göra sina knappa resurser synliga. Saknas situationer där resursfrågan blir tydlig behöver de heller inte göra det.

En reflekterande undervisning kan bidra till att allt färre barn tvingas stå vid sidan av det som de tillhör. Som lärare behöver du reflektera över vem som anses begåvad och varför, men också över hur förväntningar skapas.

Reflektera och argumentera med eleverna kring vilka val de och du själv gör, samt om vilka konsekvenser det får. Skapa klassrum där alla, som Per Kornhall skriver, vet värdet av att alla är med på tåget. Ta med eleverna i dina överväganden – inte på ett sådant sätt att du abdikerar från din roll som professionell ledare eller genom att peka ut vem som tillhör en viss social klass, utan genom att respektfullt göra eleverna demokratiskt insatta i de val och prioriteringar som måste göras. Lämna dem inte ensamma i beslut som riskerar att leda till segregation, ge dem möjlighet att slippa bli ofrivilligt segregerade. Ge dina elever den självklara plats de förtjänar i vårt samhälle – oavsett bakgrund.

ANNA JOBÉR är  universitetslektor vid fakulteten för Lärande och samhälle vid Malmö högskola. Hon disputerade 2012 med avhandlingen Social Class in Science Class och gav nyligen ut boken Social klass i skolan (Natur & Kultur).

Alla artiklar i temat Delat land (10)

ur Lärarförbundets Magasin