Läs senare

»Jag försöker skapa trygghet för eleverna«

Lärare i världenSkottlossning och hot från knarkkarteller är vardag på skolan där läraren Giam Miceli jobbar. Ändå trivs han.

02 Feb 2018
»Jag försöker skapa trygghet för eleverna«
Giam Miceli är på väg till jobbet i en favela. Resandet tar tre timmar per dag. Foto: Dado Galdieri

När geografiläraren Giam Miceli gick i grundskolan blev han underkänd och avstängd redan i sjätte klass. Han gillade inte att studera och ställde till med problem i skolan.

– Att jag var en dålig elev har gjort mig till en bättre lärare, säger han i dag.

Giam Miceli drar bort sitt långa hår från pannan och sätter sig i soffan. Fönstren på 16:e våningen i hans vardagsrum vetter ut mot favelan Salgueiros i stadsdelen Tijuca i Rio de Janeiro. Det är härifrån en av Rios bästa sambaskolor kommer. Det är också härifrån som en del skottlossning hörs om kvällarna.

– Jag har funderat på att sätta in skottsäkra rutor. Jag sitter ju framför fönstren och rättar elevernas prov om kvällarna, säger han.

GIAM MICELI

Ålder: 33

Yrke: Geografilärare, har även magisterexamen i historia.

Lärarutbildning: Fyra år.

Arbete: Escola Municipal Luzia Gomes de Oliveira som ligger i förortskommunen Itaboraí och har 232 000 invånare.

Ålder på eleverna: 10 till 14 år.

Familj: Fru (som är historielärare).

Fritid: Lyssna på musik, laga mat och resa.

Bor: Stadsdelen Tijuca, Rio de Janeiro (tre timmars pendling till Itaboraí varje dag).

Giam Miceli fick smak för att studera först i gymnasiet. Till slut gillade han det så mycket att när han gick ut ville han bli lärare. Han kom in på lärarhögskolan i grannkommunen Niterói och fyra år senare fick han sitt första jobb som geografilärare på en privatskola i Copacabana. Han gillade det inte. I och med att föräldrarna betalade dyrt för sina elever trodde de att de också hade rätt att kräva högre betyg.

– Jag hamnade i flera diskussioner med pappor som vill höja sina barns betyg. Jag bara skakade på huvudet.

Några år senare öppnade förortskommunen Itaboraí en intagning för nya grundskollärare. För att bli antagen var han tvungen att göra ett skriftligt prov. Han klarade testet och blev anställd på livstid som geografilärare på en grundskola som ligger i utkanten av kommunen, just i skarven där den urbana miljön möter landsbygden.

– Jag har alltid velat arbeta kommunalt. Där finns det ingen förälder eller chef som kan tvinga dig att ändra betygen. Här arbetar vi för elevernas bästa utan vinstintressen.

Det svåra för honom är att skolan ligger i en stadsdel som faveliserats (gått ned sig).

Varje vecka är det skottlossningar och ibland tvingar knarkkartellen som styr i området skolan att stänga. När det händer skickar skolan ut ett sms till alla hundra lärare på skolan och berättar att de inte behöver komma till jobbet. Värre är det för eleverna som missar viktig skoltid.

– Jag gör mitt bästa för att skapa trygghet för mina elever. Vi pratar ofta om livet och samhället. Jag mår bra av att vi kan ha en så bra dialog.

Den kommunala skolan Escola Municipal Luzia Gomes de Oliveira ligger i Itaboral utanför Rio de Janeiro. Foto: Dado Galdieri

Just elevkontakten är det som ger honom mest tillfredsställelse i jobbet.

– Jag ser direkt när någon mår dåligt. Jag försöker alltid prata med eleven, men det är inte alltid eleven berättar hela sanningen. Ofta är det problem i hemmet, säger han.

Vad den 33-årige geografiläraren lagt märke till är att även många lärare mår dåligt på hans skola. Förra året gjorde han på eget bevåg en enkät bland lärarna. En fjärdedel svarade och av dem skrev 20 procent att de tog antidepressiva medel och sömntabletter för att klara jobbet. En bidragande orsak till hälsoläget var lärarnas låga löner. Merparten av lärarna arbetar även fulltid i en annan skola i grannkommunen för att kunna försörja sig. Stressen gör att de inte hinner äta ordentligt. De använder lunchen till att köra till den andra skolan.

– Jag har valt att inte ha två jobb. Jag har mindre pengar, men bättre hälsa, säger Giam Miceli och reser sig upp.

På matsalsbordet väntar en hög med geografiprov på att bli rättade. Bredvid ligger några geografiböcker som han läser om. Giam Miceli funderar på att doktorera på lärarhögskolan i framtiden.

– Jag tröttnar aldrig på att studera. Det är det som driver mig framåt, säger han.

Vad som irriterar honom är att enskilda politiker lägger sig i hans skolas utveckling. Rektorn är politiskt tillsatt av en kommunledamot som bestämmer i stadsdelen där skolan ligger. Det finns misstankar om förskingring. Framför allt när det gäller skolmaten. Ibland kommer den inte och när den kommer är det oftast endast ris och bönor.

– Det är straffbart att eleverna inte får den mat de har rätt till enligt skollagen.

Geografiproven ska rättas. Giam Miceli gillar eleverna, sitt ämne och att utvecklas. Kanske tänker han doktorera. Foto: Dado Galdieri

En annan sak som irriterar honom är att Brasiliens parlament, efter att ha fått landets första kvinnliga president – Dilma Rousseff – avsatt förra året, beslutat att förbjuda lärare att prata politik under lektionen. Den som gör det kan bli avstängd.

– Politikerna vill kontrollera oss. De tror att vi lärare är ett gäng kommunister bara för att vi vill förändra samhället.

När vi pratat klart har solen gått ned för länge sedan och lamporna tänts i favelan som ligger bara 300 meter från hans lägenhet. Det hörs lite samba från kåkarna, men inga skottlossningar.

– Vill du kan jag köra dig till tunnelbanan, frågar Giam Miceli.

Jag tackar ja.

Ett jobb räcker inte

Lönenivå: 5 000 kronor i månaden (två anställningar ger 10 000 kronor).

Anställningsvillkor: Fast anställda.

Fackliga organisationer för lärare: Varje delstat i Brasilien har sitt eget fackförbund för lärare. I delstaten Rio de Janeiro, med 16 miljoner invånare, är SEPE (Sindicato Estadual dos Profissionais de Educação) det största fackförbundet. Privatanställda lärare har sitt eget fackförbund.

Skolsystemet: Obligatorisk med nioårig grundskola, men det efterföljs inte.

Utbildningskvalitet: I den senaste Pisaundersökningen från 2015 kom Brasilien på 65:e plats av 70 länder.

Andel elever i privat/ offentlig skola: 21,5 procent går i privata skolor, resten i offentliga.

Källa: Censo escolar 2016

Få fullgoda läsare

Läs- och skrivkunnighet: Brasilien är ett av de länder i världen med flest antal så kallade funktionella analfabeter. Det är personer som kan skriva sitt namn och förstå lättare texter, men inte klarar att skriva en uppsats eller läsa en bok. I Brasilien räknas 30 procent av befolkningen vara funktionella analfabeter. Cirka tio procent är analfabeter och endast åtta procent har fullgoda kunskaper när det gäller läs- och skrivkunnighet.

Källa: IPM

Grundskoleutbildade: Den senaste folkbokföringen från 2010 visar att endast hälften av befolkningen över 25 år har fullgjort grundskolan. På landsbygden är siffran ännu lägre. Där har endast 20 procent fullgjort grundskolan.

Källa: Censo 2010

ur Lärarförbundets Magasin