Ingår i temat
Normer i förändring
Läs senare

Jag fick avslag på adoptionen

27 Sep 2015

Bild: Kai RehnJag har alltid längtat efter att få barn. Min ex-sambo och jag pratade om att skaffa barn ihop, men så tog förhållandet slut och jag levde själv ganska länge innan jag träffade Eva, min nuvarande partner. Vi kom tidigt fram till att vi ville leva som särbor, det passar helt enkelt oss bäst. Men så såg jag ensamstående kvinnor omkring mig som adopterade och började fundera: nog borde det finnas samma möjlighet för mig som man?Redan vid mitt första möte med socialtjänsten gjorde utredarna klart att de skulle förorda ett avslag. Jag var inte bara ensamstående man, jag var dessutom 43 år: Socialstyrelsens övre gräns för adoption. En märklig gräns, tycker jag. Den tolkas olika i olika kommuner och är inte kopplad till de regler som gäller i andra länder. I Panama, som min son kommer från, får adoptivföräldern till exempel max vara 45 år äldre än barnet.

Det blev mycket riktigt avslag. Utredarna ifrågasatte om jag skulle klara av att leva med ett barn, eftersom jag ’inte klarar’ att leva med min särbo. Så oerhört fördomsfullt! Ska jag diskvalificeras som förälder bara för att jag valt en annan samlevnadsform än den traditionella?

Jag överklagade till förvaltningsrätten — och fick rätt. I april 2014 fick jag veta att det fanns en sexårig pojke i Panama som behövde en pappa, och i juni åkte jag dit.

Att träffa Adrian första gången var fantastiskt. Han sprang emot mig och sa: ’Hej pappa, jag har väntat på dig, kom så ska jag visa dig en sak!’ Han hade längtat lika mycket efter en förälder som jag efter ett barn.

Innan vi kunde åka hem fick jag stanna i Panama ett halvår i väntan på att adoptionen skulle godkännas. Det var fint att vi fick den tiden på oss att knyta an. Men fördomarna var tydliga; jag blev flera gånger stoppad av polis på stan och tvingad att bevisa att jag var Adrians pappa. Det hände ingen av de ensamstående kvinnorna som var där för att adoptera.

Nu har vi varit hemma i Jönköping sedan i december. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra och komma underfund med hur just vår familj ska fungera. Adrian har börjat i förskoleklass och det är så spännande att följa hans utveckling. Han har ju erfarenheter och kunskaper som jag inte vet något om — som när en höna rymde och han fångade in den på nolltid. Det visste inte jag att han kunde.

Namn: Mattias Nystrand.

Gör: Diakon i Sofia-Järstorp församling, Jönköping. Har adopterat som ensamstående man.

Alla artiklar i temat Normer i förändring (13)

ur Lärarförbundets Magasin