Ingår i temat
Bildens roll
Läs senare

Islamofobin i vår vardag

Rädslan för islam har djupa rötter i den europeiska kristenhetens historia. Islam och muslimerna symboliserar den omvända spegelbilden. Slöja, våld mot kvinnor, hedersmord – allt det som skiljer ”de andra” från ”oss”

16 Nov 2004

Varför skapar moskébyggen lokala protestaktioner och namninsamlingslistor – men inte nyetablerade hinduistiska tempel eller kristna kyrkor? Varför väcker muslimska kvinnors slöjor så starka reaktioner hos många – men inte kristna nunnors dok? Varför kallas vissa muslimska arabiska mäns våld mot kvinnor för hedersrelaterat – men inte vissa kristna svenska mäns svartsjukevåld?

De senaste tio, femton åren har en förskjutning skett i den allmänna inställningen och den offentliga diskussionen om islam. Islam som religion och muslimer som grupp har hamnat i fokus på ett nytt och annorlunda sätt. Den polarisering som skett, där västvärlden och den muslimska världen framställs som i princip oförenliga motpoler, har många orsaker.

En anledning är kommunismens sammanbrott, menar Masoud Kamali som är professor i sociologi och regeringens särskilda diskrimineringsutredare.

  – Under det kalla kriget var fiendens fiende en vän, säger han. Det vill säga alla länder som var emot kommunismen sågs som allierade oavsett om de var brutala diktaturer. I den kampen var alla medel tillåtna  – till och med att skapa talibaner.

Efter Berlinmurens fall behövdes en ny fiende. Det fanns mäktiga intressen inblandade, säger Masoud Kamali. Militärindustrin och underrättelseverksamheter i väst behövde en ny hotbild för att inte tappa inflytande och resurser. Och då växte den så kallade muslimska vevärlden fram som en ny stor fiende.

  – Men inte vilken islam som helst – utan en viss sorts islam.

I mångas ögon blev de förödande terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 den definitiva bekräftelsen av denna nya hotbild. Det globala krig mot terrorismen som det blev inledningen till har ytterligare förstärkt motsättningarna och drabbat muslimer över hela världen.

Men hela 1990-talet har präglats av en ökad misstro och fientlighet, anser Anne Sofie Roald som är islamolog och forskare på Malmö högskola.

  – Samtidigt som islam växt som politisk kraft så har ju också antalet invandrare med muslimsk bakgrund ökat i väst, säger hon. Och det har uppfattats som hotfullt av många.

Hon har själv känt av det hårdnande klimatet som konverterad muslim sedan drygt tjugo år. Vanföreställningar och fördomar om islam finns i alla samhällsgrupper och alla delar av samhället.

Det finns en utbredd rädsla för islam, menar Silakhdar Krikeb som är ansvarig för politiska frågor i Sveriges muslimska råd:  

 – Många muslimer känner sig ifrågasatta och tycker att de hela tiden måste förklara sig. De möter frågor som: Vad gör ni här? Vilka är ni? Ska ni ta över Sverige nu?

Islamofobins rötter finns i kolonialismens historia
Men även om islamofoi  – det vill säga rädsla för och propaganda mot islam och muslimer   – och antimuslimska strömningar växt i omfattning de senaste åren så är fenomenet som sådant ingenting nytt. Dess rötter i den europeiska kristenhetens historia är djupa. Trots en gemensam Gud och ett gemensamt religiöst arv så har motsättningarna funnits där alltsedan de tidiga korstågens erövringskrig. Men det var genom kolonialismen och det moderna Europas framväxt som en ny världsbild med rasistiska förtecken formerades och där islam och muslimer, tillsammans med andra folk och religioner, blev en del av de underlägsna ”andra”, menar Masoud Kamali:  

  – När Europa började definiera sig som Europa på 17–1800-talet så menade man det vita kristna Europa och med en gräns nånstans mellan Grekland och Turkiet. Och i definitionen av andra folk som underlägsna  – och oss själva som överlägsna – gick religion och vevärlden tenskap hand i hand.

Men varför ansågs just islam så hotfull?   

  – Närheten har betydelse, säger Masoud Kamali. Men framför allt att det var en civilisation som spred sig inne i Europa. Spanien, södra Italien, Balkan och hela det ottomanska riket. Och det var en civilisation som fanns före den moderna västerländska civilisationen – och som upplevdes som ett hot mot Europa.

Det ottomanska riket var under närmare sjuhundra år en del av Europa.

  – Det låg mitt i Europa och sträckte sig till Wiens gränser. Det har påverkat det nuvarande Europas kultur, historia och politiska sammanhang.

Genom orientalismen, som till en början även omfattade exempelvis Indien och Kina, blev arabvärlden och de muslimska områdena en del av den mystifierade andra världen, säger Masoud Kamali:  

  – Orienten blev den omvända spegelbilden – om vi är rationella är de irrationella, om vi är kristna är de muslimer, om vi är upplysta och demokratiska präglas de av sultanism och despotism.

Slöjan är en symbol för hela islam
Hela detta synsätt utgör fortfarande grunden för vårt sätt att betrakta världen och finns med när vi värderar och bedömer andra folk, kulturer och religioner. Uppdelningen i ”vi” och ”dom” ligger som ett osynligt filter i vårt synfält och visar sig ofta i olika laddade symbolfrågor.

Ett exempel på en sådan symbolfråga är den muslimska slöjan. Anne Sofie Roald tycker att den har fått orimliga proportioner – både inom den muslimska gruppen och bland icke-muslimer.

  – Jag tycker faktiskt att det har blivit en löjlig fråga. Att bära slöja är en religiös fråga, men inte en del av den muslimska trosgrunden.

Kvinnofrågan har alltid varit kontroversiell, menar hon. Men slöjfrågan handlar inte längre om det – den har förvandlats till en symbol för islam och kritiken mot muslimer.

  – Hade det bara handlat om kvinnoförtryck så hade debatten inte sett ut som den gör. Då hade den i stället handlat om att hjälpa kvinnorna att frigöra sig. Men så är det inte. Och problemet är att de kvinnor som tar på sig slöja blir ännu mer marginaliserade   – och ännu längre från frigörelse.

Slöjan har också blivit symbol för ett politiskt ställningstagande som väldigt få av de muslimska kvinnorna egentligen sympatiserar med. I väst kopplas den ihop med terroristdebatten och anti-väststämningar, menar Anne Sofie Roald. Man ger sig också på den kvinnogrupp som är svagast av alla – de muslimska kvinnorna.

  – Och framför allt de kvinnor som bär slöjor, säger hon. Den grupp som egentligen är den starkaste, för tänk vilken styrka det kräver att bära slöja i dag.
Silakhdar Krikeb ser diskussionen i sig som ett förtryck mot muslimska kvinnor. Den hindrar kvinnor från att få jobb och göra karriär.

  – Och paradoxen är att hon blir förtryckt av dem som säger sig vilja hjälpa och kämpa för hennes rättigheter.

Slöjfrågan har blivit så infekterad att det inte ens är lönt att försöka diskutera den, anser Silakhdar Krikeb. Alla har sin åsikt klar i förväg – det går inte att komma åt fördomarna omkring den.

  – Dialog är alltid bra, tycker jag. Men när det gäller slöjfrågan verkar det inte hjälpa. Människor reagerar negativt – vad man än säger. Att det under senare år kommit flera nya grupper av invandrare med muslimsk bakgrund har placerat slöjfrågan mitt i den svenska vardagen och gjort den synlig.

  – Slöjan får på det sättet en oerhörd symbolisk kraft när det gäller att identifiera ”vi” och ”dom”, säger Masoud Kamali. Den blir exempel på kvinnoförtryck i den så kallade islamska världen, ett kvinnoförtryck som tillhör en annan religion som också ses som fiende till ”oss”.

Men är islam kvinnofientlig?   

  – Javisst är den det, säger Masoud Kamali. Som alla andra religioner.

Allt våld mot kvinnor handlar om mäns heder
Olika religioner är och har alltid varit ett bärande element i patriarkaliska strukturer. Religionen har använts för att rättfärdiga mäns makt och kontroll över kvinnor. Men religioner är inte statiska – de förändras och betyder olika för olika folk i olika delar världen.

  – Islam är inte en religion, säger han. Det finns olika tolkningar. Det går inte att diskutera islam – eller någon annan religion – som om den vore en abstrakt ideologi utanför tid och rum.

Debatten om hedersrelaterat våld och hedersmord handlar i grunden också om patriarkaliska strukturer, om mäns kontroll över kvinnors sexualitet och liv. Det är den yttersta konsekvensen av mäns makt över kvinnor. Men att det skulle ha med islam att göra eller att det skulle finnas speciella ”hederskulturer” som rättfärdigar våld eller till och med mord på kvinnor anser Masoud Kamali vara felaktigt.

  – Jag tror att allt våld mot kvinnor har med mäns heder att göra, säger han. Vad är svartsjuka om inte kränkt heder?

Kollektivt våld mot unga flickor förekommer i vissa delar av landsbygden i bland annat Turkiet, fortsätter han. Men det finns också starka rörelser mot den typen av våld.

  – Detta våld och dessa mord finns, säger han. Men det jag vänder mig mot är att man i de här fallen ger våldet mot och morden på dessa flickor en kvalitativt annorlunda betydelse.

Farligt när etnicitet blir ett livsprojekt
När svenska män misshandlar och mördar sina kvinnor ges det individuella förklaringar. Då handlar det om psykiska störningar, sjukligt kontrollbehov eller svartsjuka. Men när det gäller ”de andra”, muslimer och araber, då handlar förklaringarna om kulturella särdrag och kollektiva beteenden. Och då är det återigen den gamla orientalismen som spökar, anser Masoud Kamali:   

  – Det är den omvända spegelbilden. Slöja, våld mot kvinnor, hedersmord – allt det som skiljer de dåliga ”andra” från oss goda svenskar.

"Vi” representerar ett upplyst jämlikhetsideal, ”dom” blir representanter för ett förlegat kvinnoförtyck. Det som egentligen är problematiskt och komplext blir på det sättet enkelt och lättförklarligt, menar han. Det reduceras till en enda orsak – hederskultur.

Men det speciella med det som kallas hedersmord är ju att det drabbar unga kvinnor som vill bestämma över sitt eget liv och gå sin egen väg. I flera fall har det inte bara varit fäder eller bröder inblandade utan också andra manliga släktingar. Är inte det en viktig skillnad?   

  – Jag menar att det handlar om patriarkalismens olika grader, säger Masoud Kamali. Det finns flickor som drabbas av det och vi måste göra allt vi kan för att förhindra det. Men för att lyckas med det måste vi titta på det system vi har med segregering och utanförskap och som möjliggör att folk skapar ett samhälle i samhället.

  – Placerar vi folk från samma byar på samma ställen här lever de kvar i gamla normativa system. Och då lever gamla patriarkaliska system kvar och förstärks i våra segregerade områden i dag. Det är det vi kallar den interna kolonialismen. Segregation, utanförskap, arbetslöshet – allt spelar roll i det här sammanhanget.

I ett sådant system skapas också, menar Masoud Kamali, ett etniskt tänkande som är farligt.

  – Många av de som bor här har varit utsatta för övergrepp och diskriminering i sina hemländer just på grund av sin etnicitet. Här får de en möjlighet att bevara den helt fritt. Men det är samtidigt farligt – etniciteten kan bli ett livsprojekt.

  – Det skapar gränsbevarande strategier och traditioner. Och det drabbar den yngre generationen som vill ta steget ut ur det. Då måste de hållas kvar inom gruppen   – och blandäktenskap till exempel blir ett hot. I stället används flickorna för att få hit andra manliga släktingar för att stärka den egna gruppen.

När jag återkommer till frågan om vad man då ska kalla det våld som manliga familjemedlemmar och släktingar utsätter unga flickor som vill bryta sig ut för säger Masoud Kamali:   

  – Jag skulle säga att detta våld är en variant av patriarkalismen där männen försvarar sina maktpositioner i samhället. Släktingarnas tystnad inför dessa övergrepp skiljer sig inte så mycket från ”svenska mäns” passivitet och tysta medgivande inför det allmänna våldet mot kvinnor.

  – Men det börjar ju inte med att man mördar flickorna. Det är en process. Och vi måste försöka se orsakerna: Vad har familjen för liv i Sverige? Vilka möjligheter har man haft att komma in i samhället? Hur de mår fysiskt och psykiskt? Många av de här faktorerna diskuteras inte.

Viktigt att hedersvåld blir uppmärksammat
Anne Sofie Roald anser också att hedersrelaterat våld och hedersmord har sin grund i såväl patriarkaliska strukturer som utanförskap och marginalisering. Det har inget stöd i islamsk lagstiftning, säger hon bestämt.

  – Det första kända hedersmordet handlade ju om en kristen kvinna. Men efter det har det kopplats till grupper som har islam som religion. Även om hon anser att debatten kunde ha förts på ett annorlunda sätt så tycker hon att det är bra den kom till stånd.

  – Hedersvåld, liksom exempelvis kvinnlig omskärelse, är fruktansvärt och behöver uppmärksammas. Debatten kanske också gör att människor blir försiktigare   – och att man inte längre kan hänvisa till sin kultur eller tradition.

Bernardita Nunez som arbetar på Terrafem, en telefonjour för kvinnor med invandrarbakgrund, anser också att debatten är viktig men är kritisk till det sätt som den förts på.

  – Svenska män talar inte om heder, säger hon, men det gör en del muslimska män. Men har inte svartsjuka med heder att göra?   

  – I Latinamerika kallas det passionsbrott – men det är ju samma sak. Vad gör dessa män? Mördar de av passion? Varje samhälle har sin sed att förklara våld mot kvinnor.

Allt våld mot kvinnor handlar om kontroll och makt, att knäcka kvinnors självförtroende och begränsa deras liv, menar hon. Det gäller svenska mäns våld mot kvinnor – och det gäller också så kallat hedersvåld.

  – Det är förklaringarna och bortförklaringarna som ser olika ut.

Terrafem arbetar med råd och stöd, juridisk hjälp och kan även erbjuda skyddat boende för dem som behöver. Förra året tog de emot cirka niotusen samtal från hela landet – ungefär hälften av dem kom från kvinnor med muslimsk bakgrund.

  – En kvinnojour arbetar från kvinna till kvinna, säger Bernardita Nunez. Har man problem är det viktigt att få tala om dem på sitt eget språk. Varje ord har en egen innebörd, en speciell känsla på det egna språket. Det kan vara svårt att uttrycka det på ett främmande språk.

Integration handlar om tillit och tillhörighet
Ett problem med den typ av debatter som slöjfrågan och hedersvåld är exempel på är vad som händer med den grupp som drabbas, menar Anne Sofie Roald:   

  – Ju mer marginaliserad gruppen är och ju mer tryck det blir på den utifrån – desto mindre utrymme för kritik och diskussion blir det inom gruppen. Man sluter sig än mer.

Det bästa sättet att få igång förändringar inom den muslimska gruppen, anser hon, till exempel att få bort kvinnoförtryck, är att vara mer öppen mot den utifrån. Det är ett sätt att gynna ett reformtänkande inom gruppen.

Men delvis är det också en generationsfråga, tror hon.

  – Den första generationen har med sig sina trauman från sina länder och lever ut dem här. Andra generationen har inte det på samma sätt – och tredje generationen än mindre.

Silakhdar Krikeb håller med om att det till en del också är en generationsfråga.

  – Första generationen har ju större svårigheter att komma in i samhället och till exempel bli aktiva politiskt. Man har inte koderna, har kanske svårt med språket och vet inte riktigt hur det svenska samhället är organiserat och fungerar. Jag tror det blir lättare för barn och barnbarn.

  – Men, tillägger han, majoritetssamhället har också ett ansvar att släppa fram de som vill engagera sig. Masoud Kamali anser att det allra viktigast är att komma bort från ett ”vi och dom-tänkande”.

  – Integration handlar om tillit, om känslan av tillhörighet, säger han. Och då måste vi vända blicken från de andra, deras klädsel, deras kultur, till oss själva.

Alla artiklar i temat Bildens roll (7)

ur Lärarförbundets Magasin