Läs senare

Hur talar vi om det obegripliga våldet?

av Susanna Alakoski
17 Nov 2017
17 Nov 2017
Susanna Alakoski är författare. Hon debuterade 2006 med romanen Svinalängorna. Foto: Robert Blombäck

Minns den som ett tarmvred, som att få fingertopparna krossade i en stenkross. Catrine och Rättvisan, Hanna Olssons bokjävel om styckmordet 1984, då några av 27-åriga Catrine da Costas kroppsdelar hittades i två plastsäckar under Essingeleden. Därefter hittades några säckar till vid Karolinska institutet. Huvudet, genitalierna, inre organ och ena bröstet återfanns aldrig. En obegriplig händelse, en fullt begriplig? Män mördar kvinnor. I hela världen mördar män kvinnor. Slår dem, våldtar. Allt mer väljs kvinnor ut som måltavlor för kombattanter i krigssituationer. Och så nu ubåtsmannen. Enligt allas vår GW Persson en förhärdad människa, eller knäpp.

Ja hur kunde det hända, en till synes vanlig dansk ingenjör.

Valserna valsar på nätet. Hur invandrarna förstör allt. Om de bara körs på porten upphör våldet, särskilt det riktat mot kvinnor. Alla mord. Och säkert även klimatuppvärmningen enligt en del. Och jag tänker Englamordet, Lenamordet, Caroline-fallet, Helenmordet, Ulla Höglund. Lotta, Susanne, Agneta. Och min egen älskade pappa som slog min älskade mamma. Och hur ofta hörde vi inte grannfrun tjuta genom väggen, och hemma hos K kastade hennes älskade pappa Ks älskade mamma längs väggarna. Och äldsta dottern som i fjol drogades på den där helt vanliga takfesten och hennes svullna flådda läppar och horrordygnen därpå. Och jag själv som drogades på samma sätt, fast på en källarfest och på 80-talet. Och han matteläraren, som hade sex med oss flickor på skolresan i nian, och den där snälle tvåbarnspappan som kröp ner under täcket den där gången när jag var femton.

Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar (2013) att 35 procent av världens kvinnor har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en partner och/eller sexuellt våld av en annan person än en partner. I Asien slår män kvinnor, i Ungern, Uganda, USA, Irak, i Finland, och ja i Sverige. Och män har slagit kvinnor i tusende år. Och klätt av oss, klätt på, och tvingat oss till sex, och kastat syra och fortfarande aborteras flickfoster. Och så kom den så till slut, den lilla överraskningen #metoo.

Om bara invandrarna körs på porten så.

Jösses Amalia.

Minns diskussionerna efter Catrineslakten.

Justitiemord, rättvisa, köns- och klassperspektivet vädrades, sociala positioner. Var skändningen av en prostituerad kvinnas kropp den yttersta konsekvensen av ett patriarkalt klassamhälle? Kanske skyddade de etablerade varandra?

Vet inte. Vet bara att Mr Madsen är man, att den mördade är kvinna, och hur talar vi civiliserat om just detta, att såna som ingenjör Madsen dräper kvinnor och att våldet existerar allomstädes och oberoende av kulturell och religiös tillhörighet, etnicitet, sexualitet, social tillhörighet och ålder. Hur? Och hur ska vi förstå och nu hantera de tusentals berättelserna som nu landat i våra nyllen via #metoo?

ur Lärarförbundets Magasin