Ingår i temat
Bortom skärmen
Läs senare

Historia in på bara skinnet

Fly eller illa fäkta? Stjäla mat från andra – eller rentav döda – för att själv överleva? Med rollspelet Karoliner och konikter får Östersunds sjätteklassare en minnesvärd lektion.

09 Maj 2016
Historia in på bara skinnet
Bondmoran i Haltdalen, spelad av Lena Bengtsson, har inte mycket att sätta emot när karolinerna kräver att få ta med sig hennes djur. Foto: Marie Birkl

Foto: Marie Birkl
— Har dere tagit mine dyr?
Bondmoran på gården i Haltdalen, Norge – fotsid yllekjol, sjal över axlarna, håret i knut i nacken – låter barsk. Framför henne står en man i blå rock, gula knäbyxor, trekantig hatt och svallande axellångt hår med ett papper i handen. Ett skuldebrev, förklarar han, med vilket kvinnan snart kan få betalt för den mat och de djur som han och hans mannar tagit här på gården.

Kapten Åkerfeldt, som han heter, leder tre regementen med soldater i den svenska armén som är här i Norge för att inta Trondheim. Men först måste de få i sig mat. Provianten är sedan länge slut och soldaterna fryser i sina sommaruniformer – planen var att invasionen av Norge skulle ta sex veckor. Men nu är det slutet av december 1718 och den tiotusenhövdade armén har varit på marsch från Duved i Jämtland sedan mitten av augusti.

Bondmoran är skeptisk till skuldebrevet men kan inget sätta emot, och snart sitter soldaterna inne i huset och låter sig väl smaka av smör och bröd, äppel- och morotsbitar, varm buljong. Det vill säga alla utom de från Jämtlands regemente, som låter bli. Deras furir har släktingar här på gården och har beordrat dem att låta maten vara.

Foto: Marie BirklI själva verket är det våren 2016 på friluftsmuseet Jamtli i Östersund, och de som sitter runt långbordet är sjätteklassare från Kastalskolan i Brunflo, deras lärare och några aktörer. Det handlar om rollspelet Karoliner och konflikter, som utgår från det som brukar kallas Sveriges största militära katastrof: Armfeldts fälttåg till Trondheim 1718. Rollspelet har skapats här på Jamtli och kördes första gången vintern 2015. Några kommuner i länet har erbjudits det genom Skapande skola och i år har Östersunds och Åre kommuner hängt på, vilket innebär att alla sexor – 26 klasser – deltar. Kastalskolan är med för andra året.

Jamtli, som är ett länsmuseum, har sedan länge en omfattande pedagogisk verksamhet, ofta med koppling till Skapande skola. När den pedagogiska sektionen insåg att det snart är 300 år sedan fälttåget mot Norge ägde rum, och att deras grannar på andra sidan gränsen redan var i full gång med att arbeta kring detta tema i skolorna, beslöt de sig för att satsa på ett program med utgångspunkt i den historien.

– Det hör ju till vår lokalhistoria. Men målet är inte att barnen ska bli stormaktsexperter, utan vi ville använda historien för att jobba kring konflikter, säger Malin Bäckström som ansvarar för Jamtlis pedagogiska sektion.

Att två av museipedagogerna här har stormaktstiden som specialintresse och bland annat har sytt upp egna karolineruniformer bidrog till beslutet att göra just rollspel. Och det skulle vända sig till sjätteklassare.

– De jobbar med stormaktstiden och är små nog att fortfarande kunna leka, men stora nog att föra resonemang, säger Malin Bäckström.

Den här marsdagen, med snålblåst och vårvinterisiga vägar, får de 35 eleverna från Kastalskolan och deras lärare först se ett bildspel om karolinerkriget. Kiki Korths-Aspegren, som håller i introduktionen, pratar om nu och då och visar klipp från krigssituationer i nutid, som en intervju med två pojkar som avbryts av en kraftig smäll.

Foto: Marie Birkl

Så delar hon upp elever och lärare i tre olika regementen. Var och en får ett rollkort om halsen. Av kortet framgår namn, ålder, familjeförhållanden och regementstillhörighet. Plus lite andra uppgifter: ”har släkt i Norge”, ”har förfrusit båda fötterna”, ”skulle aldrig skvallra på en kamrat”, ”orädd och motiverad, lojal mot Armfeldt” är några exempel.

Sorlet som utbryter när rollkorten delas ut tystnar genast då en man i karolineruniform och svart slängkappa gör entré och presenterar sig som furir Pher Schenning. Han ber dem följa med honom till startplatsen för fält-tåget, Duveds skans – i själva verket en gård på Jamtli. Här får alla ställa upp sig på raka led och möta ytterligare två befäl, kapten Åkerfeldt och korpral Backman. Ackompanjerade av råmande, bräkande, kackel – på fälttåget ska 2 500 djur följa med för att successivt slaktas och ätas upp – håller befälen var sitt tal om fälttåget, men talar också direkt till elever och lärare utifrån rollkorten.

– Är du 62 år, Florman? Ja ja, det ska väl gå det med, suckar Backman mot en flicka, medan Åkerfeldt beordrar en lärare att rätta in sig i ledet. Successivt förvandlas de nutida ungdomarna och deras lärare till soldater anno 1718, trots att de är klädda i sina vanliga kläder.

– Vi bestämde oss från början att vi inte skulle hålla på med utklädning, för då blir det lätt fel fokus, säger Malin Bäckström.

Foto: Marie Birkl

Efter en stund lotsas alla vidare till nästa ställe. Rollspelet är uppbyggt kring fyra scener utifrån olika värdegrundsfrågeställningar. Som den där det uppdagas att någon stulit korv från det gemensamma matförrådet.

– Jag ska gå till botten med det här! Den som är skyldig kommer att hängas, ryter kapten Åkerfeldt, som med sin myndiga stämma inte heller har något problem att få ”soldaterna” att kasta sig över uppgiften att bygga broar. Under rop och skratt tävlar de tre grupperna om att bli färdiga på kortast möjliga tid. De är just klara då en stor smäll får dem att hoppa till.

– Det är norrmännen. Riv broarna!

Efter en dryg timme avslutas rollspelet i en stuga, där det berättas om ruskiga syner på fjället.

– Jag såg en man på en häst, ihjälfrusna bägge två, berättar furir Schenning.

Han låter tagen och uppgiven. Under spelet har han haft rollen som det empatiska befälet, som hela tiden betvivlat hela fälttågsföretaget, medan Åkerfeldt varit den pådrivande och kungalojala och Backman karriärist.

Foto: Marie BirklSå samlas alla där de började, hos Kiki Korths-Aspegren. Nu får de, med var sin mentometer och därmed anonymt, ta ställning till ett antal frågeställningar om konflikter, som sedan mynnar ut i diskussionsfrågor. Kiki Korths-Aspegren visar till exempel en bild på en kongolesisk flicka som blivit barnsoldat under hotet att annars bli dödad. Var det rätt att göra så?

– Både ja och nej, säger en av eleverna. Det kanske blir femtio liv mot hennes.

För att programmet ska fungera optimalt är tanken att klasserna ska komma väl förberedda. På Jamtlis hemsida finns filmer, bilder, ljud och texter som handlar om stormaktstiden generellt, men också specifikt om Armfeldts fälttåg. Till exempel finns en interaktiv karta, där det går att klicka på några av de olika platser som var centrala vid marschen, se teckningar och höra berättas om vad som hände just där. Lärarna har också fått en introduktion på Jamtli.

– Jag tycker det är alldeles utomordentligt att eleverna får prova en annan undervisningsform och andra ”lärare”. Med rollspelet går det att skapa en annan känsla än man kan i ett klassrum. Jag önskar att man kunde jobba så här oftare, säger Krister Wallin, SO-lärare.Foto: Marie BirklHan påpekar att åtminstone tre av hans ämnen finns med i rollspelet: historia, geografi och samhällskunskap.

– Och i och med att den här kopplingen till konflikter finns med kan man ju återkoppla till det när man tar upp dagsaktuella frågor senare.

Han berättar att sjundeklassarna i skolan, som var med på Karoliner och konflikter förra året, fortfarande talar om det ibland.

Samtidigt är han lärare i en skola som har kommit långt i fråga om att digitalisera.

– Jag tycker inte man ska se en motsättning mellan det digitala och sådant här som är mer hands on. Vi jobbar med både och.

Eleverna då? Efter att de lämnat tillbaka handkontroller och rollkort tycks de flesta diskutera vad de har varit med om.

– Det var spännande. Som när kanonskottet kom, säger någon.

En annan tror att han lärt sig mer än vid en vanlig lektion.

– Det blev mer intressant så här.

3 000 dog på fjället

Sommaren 1718 beordrade Karl XII general Armfeldt att, med 10 000 man, gå västerut från Duved för att inta Trondheim. Samtidigt skulle han själv tillsammans med 50 000 soldater gå in i Norge via Bohuslän. Planen var att erövra hela landet från danskarna. Eftersom bedömningen var att Armfeldts kompanier skulle klara invasionen på sex veckor, med början i augusti, utrustades soldaterna endast med sommaruniformer. Men avfärden blev försenad, marschen tog längre tid än beräknat, det blev en mycket regnig och kall höst och stora delar av manskapet insjuknade. Så småningom tog också de stora matförråden slut.

Efter ett misslyckat försök att besegra Trondheim gick armén söderut i Norge för att lägga beslag på mat. Där kom beskedet att Karl XII stupat och på nyårsdagen 1719 påbörjades reträtten, men nu över de högre fjällen i Sylarnamassivet, där det dessutom blev snöstorm. 3 000 man dog på fjället och ytterligare 700 sedan de lyckats ta sig fram till Handöl på den svenska sidan gränsen, och hundratals blev invalidiserade.

Alla artiklar i temat Bortom skärmen (8)

ur Lärarförbundets Magasin