Ingår i temat
Föräldrar
Läs senare

Här lär sig Adele och Ann vad förskola är

FöräldrarPå förskolan Trätofflan är det inte bara nya barn som skolas in. Här är föräldrarnas trygghet lika viktig. Erfarenheterna har undersökts i en forskarcirkel.

Förskollärare Kerstin Bernspång har studerat upplevelser av den föräldraaktiva inskolningsmodellen i en forskarcirkel. Foto: Ola Torkelsson

I sandlådan på förskolan Trätofflans gård i skånska Vollsjö sitter Adele Ambrosiussen, 1,5 år, och låter sandkorn sakta silas mellan sina små fingrar. Hon har suttit länge så nu, är helt uppslukad av sitt utforskande, och tar ingen notis om att mamma Ann Ambrosiussen reser sig och går i väg några meter för att hämta nybryggt termoskaffe.

Dessutom sitter förskollärare Sara Knast, den som är inskolningsansvarig för familjen, alldeles bredvid. Det är Adeles tredje inskolningsdag och hon börjar så smått lära känna Sara Knast. Att mamma finns några steg bort är inte så jobbigt längre.

Även den föräldraaktiva inskolningen måste anpassas efter varje barn.

– Usch, inte så, säger Sara Knast mjukt och skakar på huvudet när Adele provsmakar lite sand och upptäcker att nej, det var ju faktiskt inte så gott.

Tacksamt låter hon Sara hjälpa henne att få bort sanden från munnen, men återgår sedan snabbt fascinerat till sin sandsilning.

Sara Knast är inskolningsansvarig för Adele och hennes familj. Mamma Ann kan gå allt längre bort, ju mer förtrogen Adele blir med förskolans värld. Foto: Ola Torkelsson

Trätofflan använder föräldraaktiv inskolning. Här betyder det att processen börjar med ett besök på en timme första dagen. Sedan är en förälder med sitt barn tre hela dagar genom alla aktiviteter och rutiner mellan klockan 9 och 14. Verksamheten pågår som vanligt med övriga barn, men en av avdelningens förskollärare har särskilt mycket fokus på den förälder och barn som håller på att skolas in. För just det är en viktig poäng med modellen, att det faktiskt också är föräldrarna som skolas in i verksamheten. Dag fyra eller fem eller möjligen veckan därpå, allt efter hur redo barnet bedöms vara, görs ett första avsked. Längden på förälderns frånvaro anpassas efter hur tryggt barnet har hunnit bli.

– Sedan kan det ta ytterligare en eller ett par veckor innan processen är färdig och föräldern inte behöver vara stand-by längre. Bland tusen barn finns det inte två som är likadana, därför är det jätteviktigt att läsa av och anpassa utifrån varje situation och ha ett pågående samtal med föräldrarna, säger Kerstin Bernspång.

Hon har varit förskollärare i snart 40 år och är den som tog den föräldraaktiva inskolningen hit till Trätofflan för ett par år sedan.

– Jag har tidigare bara jobbat med så kallad traditionell inskolning, alltså att barnet lämnas längre och längre stunder under två veckors tid. Men när jag var ny på Trätofflan var vi många nya här och ingen visste vilken modell som gällde.

Kerstin Bernspång arbetade då på avdelningen med de yngsta barnen och stod inför att planera upplägget för terminens inskolningar. Både hon och avdelningskollegan var nyfikna på att prova den föräldraaktiva modellen som de hade hört en del om. De läste på, förankrade och fick klartecken från chefen att prova.

Modeller för inskolning

Tvåveckorsmodellen,

även kallad traditionell inskolning:

Inskolningsdagarna är korta men pågår under ett par veckor. Besöken blir successivt längre och efter några dagar lämnas barnet ensamt korta stunder. Föräldern måste kunna infinna sig på förskolan med kort varsel under hela inskolningsperioden. En speciell ansvarspedagog tar hand om inskolningen och har sitt fokus på det nya barnet.

Tredagarsmodellen,

även känd som kortinskolning, föräldraaktiv inskolning, Stockholmsmodellen, heldagsinskolning och Knivstamodellen:

Barnet är på förskolan tillsammans med föräldrarna i tre dagar, fem till sex timmar per dag. Oftast hjälps hela arbetslaget åt med inskolningen. Den fjärde dagen lämnas barnet hos personalen på förskolan och då sker ett tydligt och kort avsked mellan förälder och barn.

Under inskolningen sköter föräldrarna omvårdnaden av sitt barn (till exempel matning, läggning och blöjbyten) och är aktiva i allt som sker på avdelningen. En grundtanke är att föräldrarna ska signalera till sitt barn att det är kul på förskolan. En jourperiod är vanlig efter de föräldraaktiva dagarna. Då kan barnet ha lite kortare dagar och föräldrarna är beredda på att snabbt infinna sig på förskolan om personalen ringer.

– I början var det lite ovant att ha okända föräldrar med i verksamheten under så lång tid under dagarna. Men jag och min kollega märkte fort att vi fick en helt annan kontakt med föräldrarna. Inkörsperioden blev mycket kortare och det blev också lättare att snabbt förstå barnet när vi samtidigt lärde känna föräldrarna, säger Kerstin Bernspång.

Efter ett år blev hon erbjuden att delta i en forskarcirkel vid Högskolan i Kristianstad. Inriktningen var förskolans yngre barn och tillsammans enades gruppen om att titta närmare på just inskolningsprocessen.

– Det finns ganska lite forskning om det, vilket är märkligt egentligen. Det är ju barnets allra första möte med förskolans värld och att det blir bra är jätteviktigt. Det kan ta lång tid att reparera annars, säger Kerstin Bernspång.

I forskningscirkeln valde hon och kollegan Cecilia Jonasson, som numera arbetar i Landskrona, att göra en studie om hur förskollärare och föräldrar uppfattar den föräldraaktiva inskolningen. De läste in sig på litteratur och intervjuade sedan åtta förskollärare och sex föräldrar som just avslutat en föräldra- aktiv inskolning.

– Både pedagoger och föräldrar var väldigt positivt inställda. I vårt resultat lyfter vi tre ledord som vi tolkar att båda parter nämnde: trygghet, insyn och aktivitet, säger Kerstin Bernspång.

Både föräldrar och förskollärare tyckte att det var bra att föräldrarna fick en inblick i hur en dag på förskolan ser ut, att det gav dem trygghet. Att föräldrarna var tillsammans med sina barn gjorde också att barnen såg att de tyckte att det var positivt att barnen var på förskolan.

– Flera föräldrar lyfte också att det var viktigt att få lära känna personal, andra föräldrar och barn. Då blev det lättare att förstå vilka människor barnet möter i sin vardag och pratar om hemma.

Den föräldraaktiva inskolningen görs på olika sätt på olika förskolor. Ibland är modellen mer låst än här på Trätofflan. I stället för att ta in barn när behov uppstår över hela året, kan det handla om att skola in en hel grupp med barn och att de tre dagarna är fasta – när det är över förväntas inskolningen vara klar. Ibland kallas det då i stället ”tredagarsmodellen”.

Under den föräldraaktiva inskolningen tar föräldern omsorgsansvaret för sitt barn. Förskollärare Sofie Andersson förklarar att övrig verksamhet pågår som vanligt för att familjen ska få inblick i hur förskolevardagen fungerar. Foto: Ola Torkelsson

– Det har varit en del kritik mot den som jag håller med om. Barn är inte fyrkantiga och därför får aldrig verksamheten vara det heller. Även den föräldraaktiva inskolningen måste anpassas efter varje barn, säger Kerstin Bernspång.

Hon medger att det kan uppstå situationer där processen blir oerhört utdragen. Men under sina 40 år i yrket har hon bara varit med om ett fåtal sådana.

– Det är slitsamt när det händer. Man vänder ut och in på sig själv för att försöka ta reda på om man kan göra något annorlunda. Men ofta handlar det faktiskt om föräldern. Att de egentligen inte vill att barnet ska vara på förskolan och själva har svårt för separationen.

I det läget behöver föräldern och personalen komma överens om hur man ändå kan göra det bästa av situationen. Föräldern behöver förstå att den måste ta farväl, trots att barnet gråter, och verkligen gå därifrån utan att ändra sig.

– Och så gör vi en överenskommelse med föräldern att vi ringer om barnet inte lugnar sig, säger Kerstin Bernspång.

Sara Knast och Adele Ambrosiussen och hennes mamma Ann har gått in nu. De befinner sig på avdelningen och Ann berättar att det inte känns helt lätt att snart lämna Adele.

– Jag har två äldre barn men det här är min minsting. Samtidigt vet jag att Adele behöver andra barn och utmaningar nu. Hon kan inte bara gå omkring hemma med mig, jag måste låta henne växa, säger Ann Ambrosiussen.

Hon är glad att hon får vara med i verksamheten på det här sättet, hon var med om samma modell också med de äldre barnen.

– Jag vill ju veta vad Adele gör under dagarna, vilka människor hon träffar.

Adele tultar omkring och undersöker rummet. Hon får syn på bilder av Babblarna på väggen och skiner upp, pekar på dem och börjar stampa takten. De där karaktärerna känner hon igen hemifrån, förklarar mamma Ann.

– Vill du lyssna på Babblarnas sång? Vi har ju förstått att du tycker om att dansa, Adele, säger Sara Knast.

Adele nickar förtjust och Sara Knast sätter på musiken. Hon ler mot Adele som koncentrerat och rytmiskt böjer på knäna.

– Det här kommer att gå bra, det är jag säker på, säger Sara Knast och tittar på Ann Ambrosiussen.

Alla kollegorna på Trätofflan har läst Kerstin Bernspångs studie och de har även haft APT-möte på temat.

– Vi pratar mer om hur vi jobbar med inskolningar nu och har nog blivit mer uppmärksamma på hur viktiga föräldrarna är för den, säger Sara Knast.

Dessutom har hon märkt att den föräldraaktiva inskolningen sätter spår, det blir lättare med föräldrakontakten om det under barnets förskoletid skulle uppstå något problem.

– Inskolningsmodellen gör att vi bygger relationer till föräldrarna och då blir det inte lika jobbigt om det skulle vara något sedan. Det finns ett positivt förtroende i botten, säger Sara Knast.

Alla artiklar i temat Föräldrar (9)

ur Lärarförbundets Magasin