Läs senare

Händer kan mer än att trycka på tangentbord

23 Sep 2016

Immanuel Kant kallade handen för ”människans yttre hjärna”. Att hans tanke borde beaktas än i dag, inte minst i utbildningssammanhang, slår mig åtskilliga gånger när jag läser Eva Malms bildande skildring av handen.
Både inom pedagogisk och intellektuell verksamhet har det glömts att vi har handen att tacka för åtskillig kunskap och kultur. Det är trots allt händer som historien igenom hållit i släggor, hammare och murslevar men också i penslar, instrument och pennor. Hjärnan och handen är, snarare än självständiga motpoler, två organ som förutsätter och kompletterar varandra.

I Handen som handling – om kultur och bildning, tar Malm det hela grundligt från början. Hon inleder i ett evolutionistiskt perspektiv där hon visar att handen var utvecklad långt före vår hjärna. Det är fullt möjligt att driva tesen att det faktiskt var handens arbete som fick våra hjärnor att växa. Genom händernas gester utvecklades dessutom språket och därmed ett abstrakt tänkande. Ändå började handens betydelse betraktas som allt mer sekundär redan på 1200-talets universitet, senare gjorde boktryckarkonsten att handskrifter och illuminationer ersattes av tryckta böcker. Malm konstaterar att konst, hantverk och vetande i dag är så åtskilda att vi inte ens tänker på att de alla har med den lärande människan att göra.

Det ”vi” Malm talar om är en förenkling, nog finns det ännu människor som är medvetna om detta. Likväl är det relevant att fråga sig vad det egentligen innebär att handens arbete i dagens samhälle allt mer begränsas till knapptryckningar på ett tangentbord.

Ibland blir Malms resonemang väl yviga, bäst är hon då språket knyts upp en smula, när hon i stället för att spekulera visar på tillämpningar och att nedklassandet av handen också konkret begränsar vårt tänkande. Malm har rötterna i Waldorfpedagogiken där händerna anses viktiga. Några kommer förmodligen att tycka att hon är konservativ då hon värnar om handskriften och den svarta tavlan, där eleverna kan se sin lärares händer arbeta. Men det finns en värdefull poäng i att hjärna och händer utvecklar mer av samarbete än av åtskillnad. Fysisk lek, konstnärliga aktiviteter och hantverk i olika former har därför en hel del att tillföra även i dagens datoriserade samtid och skola.

Ingen kan ännu veta hur IT-revolutionen kommer att påverka vår syn på inlärning och kunskap. Men eftersom läget präglas av osäkerhet borde det rimligen vara klokare att använda fler språk och verktyg för kunskapsproduktion, inte färre. Handens potential för att bidra i den här processen ska inte underskattas.

Handen som handling — om kultur och bildning

Eva Malm

Carlsson bokförlag

 

 

   

ur Lärarförbundets Magasin