Läs senare

Hallå där Ulrika Sandmark …

… lärare och förbundskapten för simlandslaget, som ligger i hårdträning för sommarens OS i Rio.

09 Maj 2016

Foto: Jessica Gow/TT
Hur laddar man inför ett OS?

– Framför allt genom läger och tävlingar. Jag håller som bäst på att ta ut laget. Några är klara, sista chansen är EM i London nu i maj. Jag var med 2012 och är förberedd på pressen som ett OS för med sig.

Hur många medaljer tar Sverige i Rio?

– Målsättningen är att ta en medalj. Det har vi faktiskt inte gjort sedan Sydney 2000, då Therese Alshammar och Lars Frölander hamnade på prispallen.

Vad är du lärare i?

– Jag är utbildad 4–9-lärare i franska, engelska och tyska. Fram till förra våren kombinerade jag förbundskaptensuppdraget med att undervisa i idrottsteori på Arlandagymnasiet. Det var en fantastisk kombination. Men nu kräver OS all tid och fullt fokus.

Vilken nytta har du av din lärarbakgrund i rollen som förbundskapten?

– Stor nytta. Det är väldigt likartade pedagogiska uppdrag, lärare och coach. Faktiskt borde lärare coacha varandra mer i skolan. Titta på varandras undervisning och ge konkret feedback.

– När jag började på Lärarhögskolan 1992 hade jag hela min aktiva simkarriär bakom mig, vilket var mycket givande. Men jag tyckte att utbildningen var ganska flummig, särskilt pedagogiken. Det retade mig att det var så låga krav. Jag hade kurskamrater som inte ens vågade tala inför andra. Läraryrket är mycket tufft och det borde finnas någon form av lämplighetstest.

Mellanstadieläraren Tommy Svensson läste Karin Boye för spelarna i fotbollslandslaget under VM 1994. Gör du något liknande?

– Haha, nej inte med seniorerna. Men jag jobbar mycket med att skapa mentala bilder och att fokusera på prestationsmål snarare än resultatmål. Det viktigaste tror jag är att man tycker att det är kul att leda, motivera och nå fram med ett budskap.

Du slutade som aktiv redan när du var 23 år. När står man på topp som simmare?

– Det varierar stort mellan individer och grenar. Jag kallade mig pensionär när jag var 22. I dagens landslag fyller Therese Alshammar 40 nästa år.

Du coachar både damer och herrar, är det någon skillnad?

– Ja, killarna behöver vila mer mellan loppen eftersom de har mer att släpa runt på. Muskler gör att man väger mer i vattnet. När jag var aktiv vägde jag ungefär 1,9 kilo i vatten. Simon Sjödin väger 4 kilo. Det är rätt stor skillnad.

Vilken var din bästa gren som aktiv?

– Det var långdistanserna 800 och 1500 meter frisim. Jag har faktiskt fortfarande Stockholms distriktsrekord på 800 meter. Det satte jag 1983.

Hur kan det komma sig att så pass många gamla rekord står sig inom simningen? Var ni bättre förr?

– Nja, man kan säga att framgång föder framgång. Det kan räcka med att få fram en riktigt bra simmare som gör att fler hårdsatsar och sporrar varandra. På min tid var vi ett gäng som alltid var först i och sist upp.

Vad är du mest nöjd med i din egen karriär?

– Det är nog första gången jag var med i landslaget och blev tia på EM. Det var dessutom under perioden då östtyskarna var etta och tvåa på varje distans.

ur Lärarförbundets Magasin